K.3-konvention

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En K.3-konvention är en särskild typ av konvention gällande rättsliga och inrikes frågor inom Europeiska unionen som tidigare kunde antas på grundval av artikel K.3, sedermera artikel 34, i fördraget om Europeiska unionen. K.3-konventionerna är inte formellt en del av unionsrätten, men nya medlemsstater har behövt anta dem i enlighet med anslutningsfördragen 1994, 2003, 2005 och 2011.

Möjligheten att anta K.3-konventioner inrättades i samband med bildandet av Europeiska unionen den 1 november 1993. Vid sitt bildande bestod unionen av tre pelare: Den överstatliga Europeiska gemenskaperna och de mellanstatliga delarna gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och rättsliga och inrikes frågor. K.3-konventionerna var ett sätt för unionens medlemsstater att anta bestämmelser kring bland annat polissamarbete och gränsfrågor.

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, överfördes asyl- och gränspolitik till den överstatliga pelaren, och den rättsliga grunden för K.3-konventionerna ändrades till att endast beröra polissamarbete och straffrättsligt samarbete, som kvarstod i den mellanstatliga tredje pelaren. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, integrerades även dessa delar i den överstatliga strukturen och alla beslut fattas nu enligt unionens ordinarie beslutsgång. Flera av K.3-konventionerna har sedan dess ersatts av rättsakter, medan andra fortfarande är i kraft.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt den ursprungliga artikeln K.3 i fördraget om Europeiska unionen kunde Europeiska unionens råd, antingen på initiativ av en medlemsstat eller, i vissa fall, på initiativ av Europeiska kommissionen, med enhällighet anta konventioner på området för rättsliga och inrikes frågor.[1]

Genom Amsterdamfördraget ändrades artikel K.3 till artikel 34. Samtidigt överfördes en del av de rättsliga och inrikes frågor till unionens överstatliga struktur, som omfattades av dess ordinarie beslutsgång. Kvar fanns polissamarbete och straffrättsligt samarbete.[2] I Nicefördraget skedde inga förändringar av artikel 34.[3]

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, avskaffades hela pelarstrukturen. Polissamarbete och straffrättsligt samarbete integrerades i den överstatliga ordinarie strukturen och behovet och möjligheten att anta separata konventioner utanför unionsrättens ramar avskaffades följaktligen. Däremot kvarstår särskilda bestämmelser inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete som fortfarande möjliggör för förslag att initieras av minst en fjärdedel av medlemsstaterna, och inte enbart av kommissionen så som är fallet för alla andra politikområden.[4]

Lista över K.3-konventioner[redigera | redigera wikitext]

En rad K.3-konventioner antogs under 1990-talet och början av 2000-talet. De har även ändrats genom ett flertal olika mellanstatliga protokoll.

  K.3-konvention som är i kraft
  K.3-konvention som är upphävd och/eller ersatt av unionsrätten
  K.3-konvention som undertecknats, men aldrig ratificerats
Konventionsnamn Undertecknat Ikraftträdande Upphävd Kommentar Ref.
Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater 1995-03-10 varierande[5] 2004-01-01 (ersatt)[6] Ej ratificerad av alla medlemsstater. Delvis tillämplig för Island och Norge[7][8] samt Schweiz[9] genom Schengensamarbetet. Ersatt av unionsrätten genom rambeslut 2002/584/RIF [10]
Konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen 1995-07-26 2002-10-17[11] 2019-07-06 Upphävd och ersatt av unionsrätten genom direktiv (EU) 2017/1371 (utom för Danmark) [12][13][14]
Konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål 1995-07-26 2005-12-25[15] 2011-05-27 Upphävd och ersatt av unionsrätten genom beslut 2009/917/RIF [16][17]
Konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) 1995-07-26 1998-10-01[18] 2010-01-01 Upphävd och ersatt av unionsrätten genom beslut 2009/371/RIF [19][20]
Konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater 1996-09-27 varierande,
2019-11-05[21][22]
2004-01-01 (ersatt)[6] Undertecknad och ratificerad endast av vissa medlemsstater. Delvis tillämplig för Island och Norge[7][8] samt Liechtenstein[21] och Schweiz[9] genom Schengensamarbetet. Ersatt av unionsrätten genom rambeslut 2002/584/RIF. [23]
Konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i 1997-05-26 2005-09-28[24] i kraft Ej ratificerad av Malta [25][26][27]
Konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur 1997-05-26 [28] Ej ratificerad av medlemsstaterna [29]
Konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar 1997-12-18 2009-06-23[30] i kraft [31][32][33]
Konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål 1998-05-28 [34] Ej ratificerad av medlemsstaterna [35]
Konventionen om kördiskvalifikationer 1998-06-17 varierande[36] 2016-02-22 Ej ratificerad av alla medlemsstater. Upphävd och ersatt av unionsrätten genom förordning (EU) 2016/95 (ej bindande för Danmark) [37][38]
Konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater 2000-05-29 2005-08-23[39] i kraft Ej ratificerad av Grekland och Kroatien. Tillämplig för Island och Norge[40] samt Liechtenstein och Schweiz[9] genom Schengensamarbetet. [41][42]

Anslutning av nya medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Enligt de senaste anslutningsfördragen har nya medlemsstater varit tvungna att även ansluta sig till K.3-konventionerna, även om dessa formellt sett inte har varit en del av unionsrätten. Genom Bulgariens och Rumäniens anslutningsfördrag infördes en förenklad beslutsgång som innebar att Europeiska unionens råd med enhällighet på rekommendation av Europeiska kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet kunde besluta om att utöka konventionernas territoriella omfattning till Bulgarien och Rumänien.[43] På så sätt undveks en utdragen ratificeringsprocess mellan 27 olika medlemsstater. Samma förenklade förfarande återfanns i Kroatiens anslutningsfördrag.[44][45]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen
  2. ^ Artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen efter Amsterdamfördragets ikraftträdande
  3. ^ Artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen efter Nicefördragets ikraftträdande
  4. ^ Artikel 76 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
  5. ^ [1]
  6. ^ [a b] Artikel 31.1 i rådets rambeslut
  7. ^ [a b] [2]
  8. ^ [a b] [3]
  9. ^ [a b c] [4]
  10. ^ [5]
  11. ^ [6]
  12. ^ RÅDETS AKT av den 26 juli 1995 om utarbetandet av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ( 95/C 316/03 )
  13. ^ [7]
  14. ^ [8]
  15. ^ [9]
  16. ^ RÅDETS AKT av den 26 juli 1995 om utarbetandet av konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål ( 95/C 316/02 )
  17. ^ [10]
  18. ^ [11]
  19. ^ RÅDETS AKT av den 26 juli 1995 om fastställande av konventionen på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) ( 95/C 316/01 )
  20. ^ [12]
  21. ^ [a b] [13]
  22. ^ [14]
  23. ^ RÅDETS AKT av den 27 september 1996 om upprättande av konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater ( 96/C 313/02 )
  24. ^ [15]
  25. ^ RÅDETS AKT av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i 97/C 195/01 )
  26. ^ [16]
  27. ^ [17]
  28. ^ [18]
  29. ^ RÅDETS RÄTTSAKT av den 26 maj 1997 om utarbetande av konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur 97/C 261/01)
  30. ^ [19]
  31. ^ RÅDETS AKT av den 18 december 1997 om upprättande av konventionen, upprättad på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (98/C 24/01)
  32. ^ [20]
  33. ^ [21]
  34. ^ [22]
  35. ^ RÅDETS AKT av den 28 maj 1998 om utarbetande, på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (98/C 221/01)
  36. ^ [23]
  37. ^ RÅDETS AKT av den 17 juni 1998 om upprättande av konventionen om kördiskvalifikationer (98/C 216/01)
  38. ^ [24]
  39. ^ [25]
  40. ^ RÅDETS BESLUT av den 17 december 2003 om undertecknande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna (2004/79/EG)
  41. ^ KONVENTION, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater
  42. ^ RÅDETS BESLUT av den 8 november 2007 om Bulgariens och Rumäniens anslutning till konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (2007/763/EG)
  43. ^ Rekommendation till Rådets beslut om Bulgariens och Rumäniens anslutning till konventionen av den 26 juli 1995, som utarbetats på grundval av artikel K3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, anslutning till dess protokoll av den 27 september 1996, som utarbetats på grundval av artikel K3 i fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, anslutning till protokollet av den 29 november 1996, som utarbetats på grundval av artikel K3 i fördraget om Europeiska unionen om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, samt anslutning till det andra protokollet, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
  44. ^ Artikel 3.4 och 3.5 i akten till anslutningsfördraget 2011.
  45. ^ [26]
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.