Anslutningsfördraget 2005

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionens fördrag
Luxemburgfördraget
Fördrag mellan (…) (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen
Utfärdat av medlemsstaterna
Undertecknat i Luxemburg, Luxemburg
Depositarie Italiens regering
Offentliggjort i EUT L 157 2005
Celexnummer 12005S
Juridiskt bindande ja, med direkt effekt
Undertecknat 2005-04-25
Ikraftträdande 2007-01-01
Annan lagstiftning
Ändrar EU-fördraget
EG-fördraget
Euratom-fördraget
Utgör en del av primärrätten
Status: Gällande unionsrätt

Anslutningsfördraget 2005, även känt som Luxemburgfördraget, är ett av Europeiska unionens fördrag mellan Europeiska unionens medlemsstater å ena sidan och Bulgarien och Rumänien å andra sidan. Det signerades den 25 april 2005 i Luxemburg och trädde i kraft den 1 januari 2007. Fördraget fastställde Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (EU) och justerade tidigare EU-fördrag. På så sätt är fördraget en del av unionens primärrätt.

Fördragets officiella namn är ”fördrag mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Kongungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen”.[1]

Fördraget innebar att Republiken Bulgarien och Rumänien blev unionens 26:e respektive 27:e medlemsstat. De båda staterna hade sedan tidigare erhållit kandidatstatus och medlemskapsförhandlingarna avslutades i slutet av 2004.

Fördraget, inklusive samtliga ratificeringsinstrument från alla EU:s medlemsstater, deponerades hos den italienska regeringen i Rom. Det finns i en juridiskt bindande version på varje av Europeiska unionens officiella språk.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördraget innebar att Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i EU.

Efter att Europeiska rådets anslutningsförhandlingar hade avslutats med Bulgarien och Rumänien den 17 december 2004 var de två länderna redo att bli medlemmar i EU.[2] En begäran för godkännande skickades till Europaparlamentet.

Den 22 februari 2005 gav Europeiska kommissionen sitt stöd till Bulgariens och Rumäniens anslutningar.[3] Som ett resultat godkände Europaparlamentet den 13 april 2005 de två staternas medlemskapsansökningar. Parlamentet röstade med 497 röster för och 93 röster emot Rumäniens anslutning,[4] medan 522 röstade för och 80 röstade emot Bulgariens anslutning.[5]

Fördraget signerades den 25 april 2005 i Luxemburg. För att fördraget skulle träda i kraft krävdes samtliga medlemsstaters godkännande. För att det dessutom skulle innefatta de anslutande medlemsstaterna krävdes att dessa också ratificerade det. Ratificeringsprocessen var avklarad den 20 december 2006 och fördraget kunde således träda i kraft den 1 januari 2007, vilket innebar att Bulgarien och Rumänien då blev fullvärdiga medlemmar i unionen.

Signaturer[redigera | redigera wikitext]

Accession Treaty 2005 Belgium.png Accession Treaty 2005 Bulgaria.png Accession Treaty 2005 Cyprus.png Accession Treaty 2005 Denmark.png Accession Treaty 2005 Estonia.png Accession Treaty 2005 Finland.png Accession Treaty 2005 France.png Accession Treaty 2005 Greece.png Accession Treaty 2005 Ireland.png
Belgien Belgien Bulgarien Bulgarien Cypern Cypern Danmark Danmark Estland Estland Finland Finland Frankrike Frankrike Grekland Grekland Irland Irland
Accession Treaty 2005 Italy.png Accession Treaty 2005 Latvia.png Accession Treaty 2005 Lithuania.png Accession Treaty 2005 Luxembourg.png Accession Treaty 2005 Malta.png Accession Treaty 2005 the Netherlands.png Accession Treaty 2005 Poland.png Accession Treaty 2005 Portugal.png Accession Treaty 2005 Romania.png
Italien Italien Lettland Lettland Litauen Litauen Luxemburg Luxemburg Malta Malta Nederländerna Nederländerna Polen Polen Portugal Portugal Rumänien Rumänien
Accession Treaty 2005 Slovakia.png Accession Treaty 2005 Slovenia.png Accession Treaty 2005 Spain.png Accession Treaty 2005 Sweden.png Accession Treaty 2005 the Czech Republic.png Accession Treaty 2005 Germany.png Accession Treaty 2005 Hungary.png Accession Treaty 2005 Austria.png
Slovakien Slovakien Slovenien Slovenien Spanien Spanien Storbritannien Storbritannien Sverige Sverige Tjeckien Tjeckien Tyskland Tyskland Ungern Ungern Österrike Österrike

Syfte och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattning av förändringar[redigera | redigera wikitext]

  • Utvidgning
Bulgarien och Rumänien blir fullvärdiga medlemmar i unionen.

Själva fördraget består av sex artiklar. Den första och tredje artikeln innebär att Bulgarien och Rumänien blir medlemmar i Europeiska unionen och att anslutningsfördraget erhåller samma status som övriga EU-fördrag. Där återfinns också referenser till de bilagor som fastställer villkoren för anslutningen. Den andra artikeln reglerar övergångsregler om fördraget börjar gälla innan Europeiska konstitutionen.

Övriga artiklar behandlar ratificeringsprocessen av fördraget, hur fördraget ska deponeras och dess giltighet. Fördraget finns i en bestyrkt version på varje av Europeiska unionens officiella språk. Alla original är juridiskt giltiga.[1]

Ratificering[redigera | redigera wikitext]

  Slutgiltig deposition avklarad
  Ratificeringsförfarandet avklarat
  Ratificeringsförfarandet ej klart
  Ratificeringsförfarandet stoppat

För att ett fördrag ska träda i kraft inom Europeiska unionen krävs det att samtliga medlemsstater ratificerar fördraget. Ratificering kan antingen ske med eller utan folkomröstning. Samtliga medlemsstater valde att avstå från att folkomrösta i samband med sin ratificering.

Först ut att avklara sina ratificeringar var Bulgarien och Rumänien. Flera av de medlemsstater som anslutit EU den 1 maj 2004 var också snabba med sin ratificering, medan medlemsstater som Frankrike och Tyskland drog ut på ratificeringsprocessen. Även om det ursprungliga datumet för anslutningen av Bulgarien och Rumänien var den 1 januari 2007 fanns det en möjlighet att skjuta upp datumet ifall anslutningsländerna inte påskyndade vissa reformer, med syfte att bland annat bekämpa korruption och organiserad brottslighet. I en rapport den 16 maj 2006 gav slutligen kommissionen grönt ljus, men krävde att både Bulgarien och Rumänien skulle behöva fortsätta med sina reformer efter anslutningen.[6]

I en annan rapport, som publicerades den 26 september 2006, uppfyllde både Bulgarien och Rumänien de politiska, ekonomiska och juridiska kraven, de så kallade Köpenhamnskriterierna.[7] Kommissionens slutsats var att anslutningen inte skulle skjutas upp, men att fortsatta reformer var nödvändiga.

Fördraget ratificerades av samtliga medlemsstater och trädde i kraft den 1 januari 2007. Det är deponerat, i likhet med övriga EU-fördrag, i Rom hos den italienska regeringen.

Ratificeringsförfarandet i detalj[redigera | redigera wikitext]

Signerat Godkänt Ratificerat Deponerat

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Fördrag mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen”. EUT L 157, 21.6.2005, s. 11-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2005:157:0011:0027:SV:PDF. 
  2. ^ ”Presidency conclusion” (på engelska). Europeiska unionens råd. 17 december 2004. Arkiverad från originalet den 25 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090325095927/http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/ec/83201.pdf. Läst 17 maj 2008. 
  3. ^ ”Commission opinion of 22 February 2005 on the applications for accession to the European Union by the Republic of Bulgaria and Romania” (på engelska). Europeiska kommissionen. 22 februari 2005. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2005/l_157/l_15720050621en00030004.pdf. Läst 17 maj 2008. 
  4. ^ ”Romania’s application for membership of the EU” (på engelska). VoteWatch.eu. 13 april 2005. http://www.votewatch.eu/cx_vote_details.php?id_act=413&lang=en. Läst 11 december 2010. [död länk]
  5. ^ ”Bulgaria’s application for membership of the EU” (på engelska). VoteWatch.eu. 13 april 2005. Arkiverad från originalet den 29 april 2013. https://archive.is/20130429162645/http://www.votewatch.eu/cx_vote_details.php?id_act=410&lang=en. Läst 11 december 2010. 
  6. ^ ”Monitoring report on the state of preparedness for EU membership of Bulgaria and Romania” (på engelska). Europeiska kommissionen. 16 maj 2006. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/com/2006/com2006_0214en01.pdf. Läst 11 december 2010. 
  7. ^ ”Monitoring report on the state of preparedness for EU membership of Bulgaria and Romania” (på engelska). Europeiska kommissionen. 26 september 2006. http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2006/sept/report_bg_ro_2006_en.pdf. Läst 11 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.