Unionens regelverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Unionens regelverk (franska: acquis de l'Union), även känt som acquin eller akin och tidigare gemenskapens regelverk (franska: acquis communautaire), är det regelverk av fördrag och rättsakter som Europeiska unionen och dess rättssystem bygger på. Till skillnad från de flesta internationella avtal och överenskommelser innebär unionens regelverk inte enbart rättigheter och skyldigheter för unionens medlemsstater, utan i många fall även rättigheter och skyldigheter för fysiska och juridiska personer. Om en medlemsstat bryter mot regelverket kan Europeiska kommissionen eller en annan medlemsstat väcka talan om fördragsbrott vid Europeiska unionens domstol.

Vid medlemskapsförhandlingar delas unionens regelverk in i olika kapitel. Varje anslutande stat måste införliva hela unionens regelverk i sin nationella lagstiftning, i den mån det är nödvändigt för att genomföra regelverket på nationell nivå. Regelverket är i regel en icke-förhandlingsbar fråga. Förhandlingarna handlar istället om hur regelverket ska införlivas och genomföras.[1]

”Unionens regelverk” infördes som begrepp och ersatte det tidigare begreppet ”gemenskapens regelverk” i samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009.[2]

Struktur och omfattning[redigera | redigera wikitext]

Unionens regelverk består av följande delar:

Ett fördjupat samarbete utgör inte en integrerad del av unionens regelverk och måste således inte godtas fullt ut av varje medlemsstat som ansluter sig till unionen.[3]

Kapitelindelning[redigera | redigera wikitext]

Unionens regelverk delas in i följande 35 olika kapitel vid medlemskapsförhandlingar:

  1. Fri rörlighet för varor
  2. Fri rörlighet för arbetstagare
  3. Etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster
  4. Fri rörlighet för kapital
  5. Offentlig upphandling
  6. Bolagsrätt
  7. Lagstiftning om immateriella rättigheter
  8. Konkurrenspolitik
  9. Finansiella tjänster
  10. Informationssamhället och media
  11. Jordbruk och landsbygdsutveckling
  12. Livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor
  13. Fiskeri
  14. Transportpolitik
  15. Energi
  16. Beskattning
  17. Ekonomisk och monetär politik
  18. Statistik
  1. Socialpolitik och sysselsättning
  2. Företags- och industripolitik
  3. Transeuropeiska nät
  4. Regionalpolitik och samordning av strukturinstrument
  5. Rättsväsen och grundläggande rättigheter
  6. Frihet, säkerhet och rättvisa
  7. Vetenskap och forskning
  8. Utbildning och kultur
  9. Miljö
  10. Konsuments- och hälsoskydd
  11. Tullunion
  12. Yttre förbindelser
  13. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
  14. Finansiell kontroll
  15. Finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser
  16. Institutionella bestämmelser
  17. Övriga frågor

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Conditions for membership” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2014-11-19. http://ec.europa.eu/enlargement/policy/conditions-membership/index_en.htm. Läst 2015-08-07. 
  2. ^ ”Att översätta EU-rättsakter – anvisningar (s. 60)”. Europeiska kommissionen. Februari 2013. http://ec.europa.eu/translation/swedish/guidelines/documents/swedish_style_guide_dgt_sv.pdf. Läst 2013-06-23. 
  3. ^ ”Artikel 20.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.