Karl Dyall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Dyall
Karl Dyall 2017.
Karl Dyall 2017.
Född Karl Anders Fabian Dyall
11 februari 1967 (50 år)
Aktiva år 1984
Släktingar Sharon Dyall (syster)
IMDb SFDb
Karl Dyall i From Sammy with LoveNytorps gärde i Stockholm, juni 2015.

Karl Dyall, född 11 februari 1967 i London, är en svensk dansare, koreograf, sångare, skådespelare och atlet. Han är en av Sveriges mer framträdande dansare och musikalartister.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Dyalls mor är svensk och fadern kommer från Guyana. Fadern var musiker och familjen bodde också i cirka fem år i Västindien. Han är yngre bror till sångerskan Sharon Dyall. När Karl Dyall var 11 år flyttade familjen till Sverige och bodde då i Märsta.[1][2]

Dyall var något av en företrädare för streetdansen i Sverige. Han blev svensk mästare i Breakdance 1984 och Freestyledans 1986. Han var en av ursprungsmedlemmarna i dansgruppen BouncE och han koreograferade och dansade i den. Dyall gjorde scendebut i musikalen FantomenScalateatern i Stockholm 1984 och har sedan dess medverkat i en lång rad produktioner.

Han komponerade filmmusiken till Stockholmsnatt och fick en guldskiva för titelspåret. Han tilldelades Guldmask för bästa manliga huvudroll i FameChinateatern 1992.

Dyall spelade Emilio i TV-serien Rederiet och har haft ledande roller i musikaler som A Chorus Line, West Side Story, Cabaret, Othello, Little Shop of Horrors och Singin in the Rain. Han har också gjort musik till Peter Flacks revyer och till en rad dansnummer. Som koreograf har han bland annat arbetat med Ainbusk Singers och StjärndammFolkoperan. Han gjorde även koreografin till musikalen Hur man lyckas i business utan att bli utbrändIntiman i Stockholm 2004. Dyall var en av initiativtagarna till dansgruppen BouncE. Han gjorde själv koreografin till sin roll "Tyron" i musikalen "Fame", där koreografin har lånats i olika länder. Han har samarbetat med Eva RydbergFredriksdalsteatern i Helsingborg och medverkat i olika underhållningsprogram i tv bland annat Så ska det låta, Allsång på Skansen, Fångarna på fortet, Sing along och Melodifestivalen . För sina insatser för dansen i Sverige mottog Dyall 2008 Gunilla Roempkes dansstiftelses pris och även Carina Aris guldmedalj 2015.

Tillsammans med bland andra Anneli Alhanko är han ett av affischnamnen för dansskolan Base 23 i Stockholm, som öppnade i januari 2010.

Han har representerat Sverige vid VM i Tae Kwon Do. 2011 startade han träningscentret, CrossFit Solid, med vännerna Joachim Bergström och Rennie Mirro. Han var Europa 1:a i CrossFit 2012 i +45 kategorin och placerade sig 7:a i VM (Reebok Crossfit Games). 2014 tog han brons vid Reebok Crossfit Games. Samma år tilldelades han Guldhjärtat för årets förebild inom fitnessindustrin vid Fitnessfestivalen.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1990 Pedro Senor Sjöbo
Mauricio Rosencof och Jaime Roos
Lars Göran Carlson Parkteatern
1991 Jim Huck Finn
Mark Twain
Thomas Oredsson Örebro länsteater[3]
En doft av honung
Shelagh Delaney
Kerstin Svedberg Örebro länsteater
Red Army Örebro länsteater
1993 Tyrone Jackson Fame
Steven Margoshes, José Fernandez och Jacques Levy
Runar Borge Chinateatern[4]
1994 Medverkande Musical Express Hans Marklund Turné
Konferenciern Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars-Erik Liedholm Intiman[5]
1996 Paul A Chorus Line
Marvin Hamlisch, James Kirkwood, Nicholas Dante, Edward Kleban
Thomas Ryberger Riksteatern[6]/
Stora teatern
1997 Bernardo West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Richard Herrey Oscarsteatern[7]
1998 Seymour Krelborn Little Shop of Horrors
Alan Menken och Howard Ashman
Östgötateatern
1999 Othello Othello
William Shakespeare
Eva Gröndahl Riksteatern[8]
2000 Döden Stjärndamm
Kerstin Nerbe och Tua Forsström
Inger Åby Folkoperan
2003 Bernardo West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Ronny Danielsson Malmö Opera[9]
2004 Booth Topdog/Underdog
Suzan-Lori Parks
Anna Takanen Stockholms stadsteater
2005 Kharmen
Georges Bizet och Rikard Bergqvist
Rikard Bergqvist Göteborgs stadsteater
2006 Cosmo Brown Singin' in the rain
Betty Comden, Adolph Green, Arthur Freed och Nacio Herb Brown
Bo Hermansson Oscarsteatern[10]
2008 Medverkande Showbusiness: A Hollywood tribute
Roine Söderlundh Grand Hôtel, Stockholm,
flyttad till Oscarsteatern[11]
2010 Cosmo Brown Singin' in the rain
Betty Comden, Adolph Green, Arthur Freed och Nacio Herb Brown
Bo Hermansson Oscarsteatern[12]
2012 Medverkande From Sammy with love
Jonna Nordenskiöld
Jonna Nordenskiöld Stockholms stadsteater
2013 Bernardo West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2014 CC Flashdance the musical
Tom Hedley och Robert Cary
Anders Albien Chinateatern[13]
Othello Othello
William Shakespeare
Ole Anders Tandberg Stockholms stadsteater

Koreografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1990 Senor Sjöbo
Mauricio Rosencof och Jaime Roos
Översättning Lars Göran Carlson och Finn Zetterholm
Lars Göran Carlson Parkteatern
Koreografi tillsammans med Tine Matulessy
1993 Fame
1998 Rot Dansens hus
2000 Stjärndamm
Kerstin Nerbe och Tua Forsström Inger Åby Folkoperan
2002 Disco Kung Fu (fightkoreograf)
2003 Hur man lyckas i business utan att bli utbränd
How to Succeed in Business Without Really Trying
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock, Willie Gilbert
Översättning och bearbetning Thomas Ryberger, Anders Albien, Jan Radesjö
Peter Björk
Anders Albien
Intiman[14]
Kaos i Folkparken
2004 Mölle by the sea
2005 Schlageryran
Pippi Långstrump Kungliga Operan
2008 My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Tomas Alfredson Oscarsteatern[15]
2010 Bling! (House)
2014 En dans på rosor
(två nummer)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.stadsteatern.stockholm.se/index.asp?pjaser/westsidestory.asp&main Arkiverad 18 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ http://www.5678.se/nyheter/karl-dyall-1/[död länk]
  3. ^ Lars Linder (10 februari 1991). ”Musikal med hjärta landar rätt i tiden”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-02-10/39/16. Läst 29 maj 2016. 
  4. ^ Marcus Boldemann (24 januari 1993). ”Unga dansare höjdpunkt i spretig 'Fame'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/unga-dansare-hojdpunkt-i-spretig-fame/. Läst 29 maj 2016. 
  5. ^ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016. 
  6. ^ Martin Nyström (7 januari 1996). ”'A chorus line' med allvar i”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/a-chorus-line-med-allvar-i/. Läst 29 maj 2016. 
  7. ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF9089&pos=172. Läst 12 juni 2015. 
  8. ^ Pia Huss (21 mars 1999). ”En tragedi som angår alla. Eva Gröndahls 'Othello' både roar och oroar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/teater-en-tragedi-som-angar-alla-eva-grondahls-othello-bade/. Läst 29 maj 2016. 
  9. ^ Rikard Loman (14 september 2003). ”Strålande musikal med makaber aktualitet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/stralande-musikal-med-makaber-aktualitet/. Läst 29 maj 2016. 
  10. ^ ”Singin' in the Rain”. Chinateatern. http://www.oscarsteatern.se/show/singinin-the-rain/. Läst 3 september 2015. 
  11. ^ ”Showbusiness: A Hollywood tribute”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/showbusiness-a-hollywood-tribute/. Läst 3 september 2015. 
  12. ^ ”Singin' in the Rain”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/singinin-the-rain/. Läst 3 september 2015. 
  13. ^ ”Cast/Musiker”. Flashdance the musical. http://www.flashdance-themusical.se/om-showen/castmusiker/. Läst 3 september 2015. 
  14. ^ Marcus Boldemann (31 januari 2003). ”Sprakande föreställning. Trots mossig kvinnosyn är det något ungdomligt påfluget över Intimans nya musikal”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160810111710/http://www.dn.se/arkiv/kultur/sprakande-forestallning-trots-mossig-kvinnosyn-ar-det-nagot-ungdomligt-pafluget/. Läst 29 maj 2016. 
  15. ^ ”My Fair Lady”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/my-fair-lady/. Läst 3 september 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]