Kommandotecken
Kommandotecken, en typ av fälttecken, är personliga befälstecken för att utmärka statschefer, regeringschefer, försvarsministrar och högre militära befäl. De kan föras som fanor, standar, på fordon och hissade på fartyg. Enligt den svenska försvarsmaktens ordbok är ett kommandotecken, ett "standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats".[1]
Australien[redigera | redigera wikitext]
Försvarschefen
.svg)
Danmark[redigera | redigera wikitext]
Israel[redigera | redigera wikitext]
Försvarsministern
Ramatkalen, Israels försvarschef
Kroatien[redigera | redigera wikitext]
Presidentens kommandotecken
Riksföreståndaren för
Oberoende staten Kroatiens
kommandotecken
Lettland[redigera | redigera wikitext]
Presidentens kommandotecken
Litauen[redigera | redigera wikitext]
Presidentens kommandotecken
Nya Zeeland[redigera | redigera wikitext]
Polen[redigera | redigera wikitext]
Presidentens kommandotecken
Ryssland[redigera | redigera wikitext]
Kommandotecken för
Ryska federationens president
Kommendörens för marinen
kommandotecken
Kommendörens för flygvapnet
kommandotecken
Schweiz[redigera | redigera wikitext]
Sverige[redigera | redigera wikitext]
1901 infördes befälstecken inom armén efter tysk förebild. Då för arméchef, arméfördelningschef, och kavallerifördelningschef, samt senare även för cheferna för Gotlands och Övre Norrlands trupper.
Beteckningen ändrades 1943 till kommandotecken och infördes efterhand för:
- cheferna för militärområdena - gul duk med två korslagda blå svärd varöver en latinsk siffra. "I" för I. militärområdet, "II" för II. militärområdet och så vidare.
- cheferna för armékårerna - blå duk med två korslagda gula kommandostavar under en siffra.
- cheferna för arméfördelningarna - duk delat i blått, gult, och blått med en latinsk siffra. I för I. armefördeningen, "II" för II. arméfördelningen och så vidare.
Även vissa brigadchefer hade egna kommandotecken. Samtliga tecken avskaffades 1960. Då en ny indelning i militärområden infördes 1966 fick militärbefälhavarna kommandotecken. 1995 infördes de för fördelningscheferna.
Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg.[2]
H.M. Konungens kommandotecken
Regentens kommandotecken
Försvarsministerns kommandotecken
ÖB:s kommandotecken
Chefen för insatsstabens kommandotecken
Arméchefens kommandotecken
Marinchefens kommandotecken
Flygvapenchefens kommandotecken
Chefen för specialförbandsledningens kommandotecken
Storbritannien[redigera | redigera wikitext]
Flygvapenstyrelsen Air Force Board
Tjeckien[redigera | redigera wikitext]
Presidentens kommandotecken
Tyskland[redigera | redigera wikitext]
Kejsarens
kommandotecken
1871-1888
Rikspresidententen
1926-1933
Rikspresidententen
1933-1935
Führern och
rikskanslern
1935-1945
Tyska
Demokratiska
Republikens
president
1955-1960
Förste ordförande i
Tyska
Demokratiska
Republikens
Statsråd
1960-1990
Förbundspresidenten
1955-idag
.svg)
.svg)
Armeeoberkommando
1871-1918
1933-1945
Generalkommando
1871-1918
1933–1945
Divisionskommando
1871-1918
1933-1945
Bundeswehrs generalinspektör
1959-idag
Kommandierende General
1994-idag
Divisionskommandeur
der Panzertruppen
1957-idag
USA[redigera | redigera wikitext]
Presidentens
kommandotecken
1960-idag
Försvarsministerns
kommandotecken
1947-idag
Inrikessäkerhetsministerns
flagga
2003-idag
Arméministerns
kommandotecken
Marinministerns
kommandotecken
Flygvapenministerns
kommandotecken
Försvarschefens
kommandotecken
Österrike[redigera | redigera wikitext]
Förbundspresidentens
kommandotecken
.svg)
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 december 2010. https://web.archive.org/web/20101227102318/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Ordbok/?l=K. Läst 28 oktober 2010. 2010-10-28
- ^ ”Ceremonier 2010” (PDF). Instruktion för Försvarsmakten. Försvarsmakten. sid. 23-46. Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101202125/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/ceremonibest%C3%A4mmelser/HKV%202010-12-21%2009%20831.69672%20bilaga%201%20CerIFM.pdf. Läst 22 december 2013.