Södra militärområdet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Södra militärområdet
(Milo S)
Södra militärdistriktsstaben vapen.svg
Vapensköld för Södra militärområdet tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Södra militärområdet
Datum 1942–2000
Land Sverige
Försvarsgren Försvarsmaktsgemensam
Typ Militärområde
Roll Operativ, territoriell och taktisk verksamhet
Storlek Stab
Efterföljare Södra militärdistriktet
Del av Högkvarteret
Högkvarter Kristianstads garnison
Förläggningsort Kristianstad
Marsch "På marsch" (Rydberg) [1]
Dekorationer MiloSMSM (2000)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Tilläggstecken AM.087630.jpg
Militärområdes- stabens vapen (1983–1994).
Milo S 1988.

Södra militärområdet (Milo S), ursprungligen I. militärområdet, var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1942–2000. Militärområdesstaben var förlagd i Kristianstads garnison i Kristianstad.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Södra militärområdet bildades 1942 under namnet I. militärområdet (första militärområdet) och leddes av en Militärbefälhavare, vilken tillfördes ansvaret för den territoriella och den markoperativa uppgiften. År 1966 gjorde en namnändring av militärområdet till Södra militärområdet. Samtidigt tillfördes de operativa uppgifterna från marinkommandochefer och jakteskaderchefer, vilket gjorde att militärbefälhavaren fick ett samlat ansvar för den operativa ledning för samtliga stridskrafter inom militärområdet, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften. År 1993 uppgick Västra militärområdet (Milo V) i Södra militärområdet, som då i praktiken kom att täcka hela Götaland.

Inför regeringens proposition för budgetåret 1989/1990, föreslogs två alternativ till reducering av militärområdesstaber. I alternativ 4 SV skulle Östra militärområdet sammanslås med Bergslagens mili­tärområde och bilda Mellersta militärområdet, samt att Södra militär­området skulle sammanslås med Västra militärområdet och bilda Sydvästra militär­området. Det andra alternativet, alternativ 5(R), innebar att Östra militärområdet sammanslogs med Bergslagens mili­tärområde och bildade Mellersta militärområdet, men där militärbefälhavaren för Västra militärområdet gavs i uppgift att organisera en opera­tiva rörlig ledningsresurs (R). Regeringen förordade alternativ 5(R), vilket innebar att Södra militär­området kvarstod i sin form.[3]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen att Sverige skulle indelas i tre militärområden. Minskningen av antalet militärområden åstadkoms genom att Södra militärområdet och Västra militärområdet, respektive Nedre Norrlands militärområde och Övre Norrlands mili­tärområde sammanslogs. Samtidigt minskades antalet militärbefäl­havare till tre. Där staberna för de tre militärområdena lokaliserades till Bodens garnison, Kristianstads garnison och Strängnäs garnison. Den nya organisationen inrättades den 1 juli 1993, vilken i praktiken innebar att Västra militärområdet upplöstes och uppgick i Södra militärområdet.[4]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga territoriella staber skulle avvecklas, vilket bland annat innebar att militärområdesstaberna upplöstes den 30 juni 2000.[5]

I dess ställe bildades den 1 juli 2000 fyra militärdistrikt, vilka i princip motsvarade geografiskt sett de tidigare militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig.[5]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Militärområdet var en del av det före detta invasionsförsvar hade som ansvar att samla den operativa ledningen av alla stridskrafter inom Milot, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften.

Försvarsområden[redigera | redigera wikitext]

Militärområdet var uppdelat i ett antal försvarsområden, vilka täckte Blekinge län, Kalmar län, Kristianstads län, Kronobergs län, Jönköpings län och Malmöhus län. I samband med OLLI-reformen, vilken pågick åren 1973–1975, uppgick försvarsområdesstaberna inom militärområdet i regel i ett brigadproducerande regemente och bildade ett försvarsområdesregemente.

Den 30 juni 1993 upplöstes och avvecklades Västra militärområdesstaben (Milo S) i Skövde Kristianstad. Och de ingående försvarsområdena i Västra militärområdet överfördes till Södra militärområdet. Därmed tillkom försvarsområdena i Göteborgs och Bohus län, Hallands län, Skaraborgs län och Älvsborgs län till Södra militärområdet, som med det kom att omfatta och täcka hela Götaland. Genom den länsreform som gjordes åren 1997–1998 sammanslogs ett antal försvarsområden, och bildade den 1 januari 1998 Skåne respektive Västra Götalands försvarsområde. Vidare sammanslogs även försvarsområdena i Småland och bildade Smålands försvarsområde.

Fo 11
Fo 12
Fo 13
Fo 14
Fo 15
Fo 16
Fo 17
Fo 18

Tillkomna försvarsområden 1993[redigera | redigera wikitext]

Fo 31
Fo 32
Fo 34
Fo 35

Organisation 1971[redigera | redigera wikitext]

Organisation 1987[redigera | redigera wikitext]

Organisation 1994[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 1993 uppgick Västra militärområdet i Södra militärområdet. Och efter att Försvarsmaktens nya grundorganisation trädde i kraft den 1 juli 1994, såg Södra militärområdet (Milo S) ut enligt följande.

Kaderorganiserade krigsförband[redigera | redigera wikitext]

Utbildningsförband[redigera | redigera wikitext]

Skolor och Centra[redigera | redigera wikitext]

Organisation 1998[redigera | redigera wikitext]

Den 1 januari och den 1 juli 1998 trädde den nya grundorganisation efter försvarsbeslutet 1996 i kraft, och den 1 januari 1999 för skolförbanden. Försvarsbeslutet innebar bland annat att truppslagscentrumen avvecklades samt att ett antal försvarsområdesstaber avvecklades.

Kaderorganiserade krigsförband[redigera | redigera wikitext]

Utbildningsförband[redigera | redigera wikitext]

Skolor och Centra[redigera | redigera wikitext]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När staben bildades 1942, förlades den till Kronohuset på Östra Storgatan 22 i Kristianstad. Från den 1 oktober 1966 förlades staben till ett nyuppfört kontorskomplex på Kockumsgatan 6 i Kristianstad. Från 1994 var militärområdesstaben samlokaliserad med Södra Underhållsregementet. Försvarsmakten lämnade fastigheten den 30 september 2002.[2]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

År 1994 antog militärområdesstaben nytt heraldiskt vapen med blasoneringen "I blått fält tre av vågskuror bildade ginbalkar av silver, överlagda med ett med öppen krona krönt lejon av guld med röd beväring. Skölden lagd över ett stolpvis ställt svärd av guld. Krona:Kunglig". Vapnet övertogs den 1 juli 2000 av Södra militärdistriktsstaben. År 2000 instiftades Södra militärområdesstabens minnesmedalj i silver (MiloSMSM).[6] I samband med att militärområdesstaben upplöstes, restes en minnessten i grå granit vid Kockumsgatan mellan Kanalgatan och Vattentornsvägen.[7]

Militärbefälhavare[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
I. militärområdet 1942 1966-09-30
Södra militärområdet 1966-10-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation 2000-07-01 2002-09-30
Beteckningar
I. Milo 1943-02-07 1966-09-30
Milo S 1966-10-01 2000-06-30
Förläggningsorter
Kristianstads garnison (F) 1942-07-06 2002-09-30

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 209
  2. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 86-92
  3. ^ ”Regeringens proposition 1988/89:80”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-verksamhet-och-anslag-for-det-militara_GC0380. Läst 1 maj 2017. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 1 maj 2017. 
  5. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 30 april 2017. 
  6. ^ ”MiloSMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={0A1AD1B3-47A0-43B7-8210-5C7752316EE0}&listmode=0&medal={FAB48B9E-3DC9-4028-A8FB-EEFD64A76988}. Läst 30 april 2017. 
  7. ^ ”Minnessten över Södra militärbefälsstaben”. smvu.se. http://smvu.se/sv/registerkort-nr-l28/. Läst 30 april 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Danuta Janina Engstedt, Björn Hall, red (1994). Svensk soldat. Stockholm: Överbefälhavaren i samarbete med Försvarsmedia. M7742-712011 Libris 1940178 
  • Fakta om Totalförsvaret 1997 (M7754-786102)
  • Fakta om Totalförsvaret 1998 (M7754-786103)
  • Fakta om Totalförsvaret 1999 (M7754-766001)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]