Sveriges överbefälhavare
| Överbefälhavaren | |
 | |
| Sveriges försvarsmakt | |
| Titel | General eller amiral [a] |
|---|---|
| Residens | Karlbergs slott |
| Säte | Högkvarteret, Stockholm |
| Underställd | Regeringen |
| Förste innehavare | Olof Thörnell |
| Inrättat | 8 december 1939 |
| Webbplats | Officiell webbplats |
.jpg)
Överbefälhavaren (ÖB) är myndighetschef för Försvarsmakten, som lyder under Försvarsdepartementet. ÖB utses av och är underställd regeringen.
ÖB är den högsta yrkesmilitära befattningen i Sverige och motsvarar funktionellt försvarschef i EU- och Nato-terminologi.[1]
General Michael Claesson är överbefälhavare sedan den 1 oktober 2024.
Uppgifter och ansvar
[redigera | redigera wikitext]Överbefälhavaren utses, liksom andra chefer med generals eller amirals rang, av regeringen. Vid utnämningen befordras den nye överbefälhavaren till fyrstjärnig general eller amiral.
Överbefälhavarens uppgift är att leda Försvarsmakten. Det innebär att:
- säkerställa att myndigheten har de förband och den beredskap som regeringen beslutat
- använda militära styrkor enligt regeringens beslut för Sveriges försvar
Om ett utländskt fartyg eller luftfartyg använder våld mot mål inom svenskt territorium får överbefälhavaren, enligt IKFN-förordningen, besluta om att använda vapenmakt. I andra fall krävs beslut av regeringen eller riksdagen.
Grad och symbolik
[redigera | redigera wikitext]Den sittande överbefälhavaren innehar, liksom Carl XVI Gustaf, den högsta officersgraden: fyrstjärnig general eller amiral.
Enligt 1974 års regeringsform har regeringen det övergripande ansvaret för Försvarsmakten. Konungens militära grader är därefter honorära (à la suite).
Särskilda fall
[redigera | redigera wikitext]Normalt är överbefälhavaren den ende svenske yrkesofficer i aktiv tjänst med fyrstjärnig grad. Ett undantag var Håkan Syrén, som behöll graden under sin tid som ordförande för Europeiska unionens militärkommitté (2009–2012). Sverige hade då samtidigt två fyrstjärniga generaler i aktiv tjänst.[3]
Historisk bakgrund
[redigera | redigera wikitext]I de krig som utkämpades från medeltiden till 1814 var kungen den högste militäre befälhavaren, med undantag för Frihetstiden (1719–1772). Om kungen var kapabel att gå i fält förväntades han personligen leda krigsmakten. Samtliga kungar från 1523 till 1814 gjorde det, med undantag för Johan III, Fredrik I, Adolf Fredrik och Karl XIII.[b]
Enligt § 14 i 1809 års regeringsform, som gällde till och med den 31 december 1974, var konungen högste befälhavare för Krigsmakten. I praktiken styrde statsrådet i konungens namn.
Under 1889–1920 kunde chefen för Lantförsvarsdepartementet respektive chefen för Sjöförsvarsdepartementet föra högsta befälet till lands respektive till sjöss om vederbörande var officer. År 1920 slogs departementen ihop till Försvarsdepartementet och ämbetet som försvarsminister infördes. Varje försvarsgren var då direkt underställd Kungl. Maj:t.
Ämbetet som överbefälhavare infördes genom kungligt brev 1936 i enlighet med försvarsbeslutet 1936 och skulle tillsättas i krig eller krigsfara. I fredstid var den högsta gemensamma befattningen chefen för Försvarsstaben. Efter Andra världskrigets utbrott utsåg regeringen Olof Thörnell till Sveriges första överbefälhavare den 8 december 1939. Med försvarsbeslutet 1942 beslutades att en överbefälhavare skulle finnas även i fredstid.[4][5]
Den moderna överbefälhavarens uppgifter var från början inriktade på strategi och operativ ledning. Med tiden tillkom samordnande och administrativa uppgifter. År 1994 blev överbefälhavaren myndighetschef för den nyinrättade myndigheten Försvarsmakten, efter en sammanslagning av tidigare militära myndigheter.[6]
Till utgången av 1974 var kungen formellt Högste Befälhavare enligt 1809 års regeringsform. Sedan 1975 lyder överbefälhavaren under regeringen; kungen har därefter endast hedersgrader och uppdrag kopplade till Kungliga hovstaterna.[5]
Lista över Sveriges överbefälhavare
[redigera | redigera wikitext]| Nr | Namn | Tillträdde | Avgick | Försvarsgren | |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | General Olof Thörnell | 8 december 1939 | 31 mars 1944 | Armén | |
| 2 | General Helge Jung | 1 april 1944 | 31 mars 1951 | Armén | |
| 3 | General Nils Swedlund | 1 april 1951 | 30 september 1961 | Armén | |
| 4 | General Torsten Rapp | 1 oktober 1961 | 30 september 1970 | Flygvapnet | |
| 5 | General Stig Synnergren | 1 oktober 1970 | 30 september 1978 | Armén | |
| 6 | General Lennart Ljung | 1 oktober 1978 | 30 september 1986 | Armén | |
| 7 | General Bengt Gustafsson | 1 oktober 1986 | 30 juni 1994 | Armén | |
| 8 | General Owe Wiktorin | 1 juli 1994 | 30 juni 2000 | Flygvapnet | |
| 9 | General Johan Hederstedt | 1 juli 2000 | 31 december 2003 | Armén | |
| 10 | General Håkan Syrén | 1 januari 2004 | 24 mars 2009 | Marinen | |
| 11 | General Sverker Göranson | 25 mars 2009 | 30 september 2015 | Armén | |
| 12 | General Micael Bydén | 1 oktober 2015 | 30 september 2024 | Flygvapnet | |
| 13 | General Michael Claesson | 1 oktober 2024 | Armén |
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Försvarsberedningen
- Sveriges försvarsminister
- Danmarks försvarschef
- Norges försvarschef
- Rikshövitsman
- ÖB:s klubba
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”NATO Chiefs of Defence” (på engelska). Nato. https://www.nato.int/cps/en/natohq/who_is_who_51447.htm. Läst 8 maj 2024.
- ^ Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret = Heraldry of the Armed forces of Sweden. Skrift / Statens försvarshistoriska museer ; 9. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 13. Libris 10099224. ISBN 91-971584-9-6
- ^ ”Håkan Syrén general i EU”. Försvarsmakten. 5 november 2009. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/Centrala-nyheter/2009/Hakan-Syren-general-i-EU/. Läst 2 januari 2010.
- ^ Bra Böckers lexikon, 1981.
- ^ [a b] Försvarets traditioner i framtiden med översiktlig historik från 1500-talet Arkiverad 4 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine., Statens försvarshistoriska museer/Försvarsmaktens traditionsnämnd.
- ^ Lagändringar med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas Proposition 1993/94:33, Sveriges riksdag.
Anmärkning
[redigera | redigera wikitext]- ^ Om en officer ur flottan utnämns till överbefälhavare.
- ^ Fredrik I förde högsta militära befäl under slutfasen av Stora nordiska kriget innan han blev kung. Karl XIII förde fältkommando i Finland under Gustav III:s ryska krig, men som kung var han åldrad och kommandot delegerades till kronprins Karl Johan.