Konservative Folkeparti

Det Konservative Folkeparti
	Det Konservative Folkeparti
Förkortning	K
Land	Danmark
Partiordförande	Søren Pape Poulsen
Partisekreterare	Søren Vandsø
Grundat	18 december 1915
Huvudkontor	Nyhavn 4; 1051 Köpenhamn K
Antal medlemmar	15 545 (2009)
Politisk ideologi	Konservatism; Liberalkonservatism; Socialkonservatism; Nationalkonservatism
Politisk position	Höger
Internationellt samarbetsorgan	International Democrat Union
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska folkpartiet (EPP)
Politisk grupp i Europaparlamentet	EPP-gruppen
Färg(er)	Grön
Ungdomsförbund	Konservativ Ungdom
Studentförbund	Konservative Studerende
Partitidning(ar)	Politisk Horisont
Europaparlamentet
Röstandel	6,2 %
Mandat	1 / 13
Folketinget
Röstandel	5,51 %
Mandat	10 / 179
Webbplats
	Konservative.dk
	Dansk politik; Politiska partier; Val

Konservative Folkeparti, KF, egentligen Det Konservative Folkeparti, ofta kallat De Konservative, är ett politiskt parti i Danmark. De använder sig av bokstavsbeteckningen C. Partiledare sedan 2014 är Søren Pape Poulsen. Han efterträdde Lars Barfoed.

Mellan 2001 och 2011 satt partiet i en koalitionsregering tillsammans med Venstre, med stöd i folketinget av Dansk Folkeparti. Även under perioden 2015–2019 ingick man i en motsvarande borgerlig regeringskoalition. Efter 2019 års folketingsval fördubblade man sina folketingsmandat, från 6 till 12.^[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det Konservative Folkeparti bildades 1915 ur föregångaren Højre. Samma dag lade det nybildade partiet fram ett partiprogram bestående av följande tolv punkter^[2]:

Hävdande av Folkets nationella Självbestämmanderätt. Försvarsärendets försvarliga lösning, därmed ett verkligt genomförande av allmän värnplikt.
Främjande av danskt Näringsliv med Hävdande av den privata Egendomsrätten och den självständiga Näringens fria Utövande.
Främjande av Arbetet för Upprättandet av självständiga, inte för små Jordbruk samt Landegendomsskatternas Omläggning, bl.a. således, att de för en Del kommer att vila på Jorden.
En social lagstiftning, som övervägande vilar på Principen Hjälp till Självhjälp, och som under inga Omständigheter, ytterligare undergräver eller utrotar den Enskildes Plikt och Ansvarskänsla.
Verksamt Stöd till Nykterhetens främjande hos Folket.
Genomförd Sparsamhet i den offentliga Hushållningen. Inga nya Utgifter, utan att samtidigt täckande påvisas. Ökade Skatter bör i passande förhållanden fördelas på direkta och indirekta Källor.
Det bör dragas skarpare åtskillnad mellan, vad som är Kommunala uppgifter, och vad som är statens uppgifter, och Kommunerna bör inte ytterligare bördas med utgifter till Lösning av Uppgifter av allmän Natur.
Partiet Önskar, att Folkkyrkan, så länge den i Överensstämmelse med Grundlagen upprätthålls, bevaras på den evangelisk-lutherska Bekännelsens Grund.
Höjning av såväl Barnskolans som den vidaregående Undervisningen med fullt Genomförande av den Grundlagsskyddade Skolfriheten.
Genomförande av en god rättsreform, när de finansiella Förhållandena tillåter det, och den snabbaste Avhjälpningen av de allvarligaste Bristerna inom den kriminella Rättsvården.
Fullt genomförande av den lika och allmänna Valrätten till Folketinget genom ett effektivt Förhållandetalsval [=proportionellt valsystem^[3]].
Genomförandet av Kvinnans rättsliga Jämställdhet med Mannen.

Officiellt skulle partiet formellt inte bli ett parti och en organisation förrän vid landsrådsmötet 22 februari 1916.

Valet 1918 gav motvind för det nya konservativa partiet, vad gällde procentandelen röster, vid en jämförelse med föregångaren Højre. Højre hade vid valet 1913 fått 22,5% av rösterna, medan Det Konservative Folkeparti endast fick 18,3% av rösterna. Dock gjorde det nya proportionella valsystemet att Det Konservative Folkeparti fick 22 invalda medlemmar av Folketinget. Det var ökning med 14 medlemmar mot Højres åtta. I förstakammaren, Landstinget, gick partiet dock tillbaka från 26 mandat till 16 mandat^[2].

Partiet stöttade regeringarna 1920–1924 och 1926–1929, som båda leddes av Venstre. Man samarbetade även med den socialdemokratiska regering som styrde landet 1924–1926. I modern tid har man ingått i regeringen 1982–1993 och återigen 2001–2011.

Det konservativas folkpartiets förhållningssätt till EU.

Så här skriver de på deras egna hemsida:

”Sedan etableringen av EU har det växt sig stort både i djup och bred,med många nya politikområden och många nya medlemsstater, och det har skett många fördragsändringar för att säkerställa en rättslig grund för samarbetet,som vi känner till det idag. För det konservativa folkpartiet har denna process varit vital,att vi på samma gång värnat vår nationella suveränitet och samtidig tagit de chanser och de möjligheter som EU och framtiden erbjuder. De konservativa menar också att europas problem och utmaningar är föränderliga och sådan är också deras inställning till det europeiska samarbetet.

Det grundläggande förhållningssättet till EU är att en ökad europeisk integration inte är ett mål i sig själv. Det är därför vi måste sätta gränser för EU:s politik, och det europeiska samarbetet får bara vara djupare om det har en mening på utvalt område. Det konservativa folkpartiet är en stark supporter till subsidiaritetsprincipen, vilket kräver att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. Därför finns det ett antal områden där vi i allmänhet tror att EU:s medlemsstater bör behålla sina nationella, regionala eller lokala beslutsbefogenheter. Detta gäller till exempel kulturpolitik, grundskola, hälso- och sjukvård, socialpolitik och skattepolitik.”^[4]