Enhedslisten
| Enhetslistan Enhedslisten | |
 | |
| Land |  Danmark |
|---|---|
| Partiordförande | Ingen (kollektiv ledning) |
| Gruppledare | Stine Brix |
| Grundat | 1989 |
| Huvudkontor | Studiestræde 24, 1. 1455 København K |
| Antal medlemmar | 7 885 (2011)[1] |
| Politisk ideologi | Demokratisk socialism Feminism Antikapitalism Ekosocialism Euroskepticism |
| Politisk position | Vänster |
| Internationellt samarbetsorgan | Europeiska antikapitalistiska vänstern |
| Europeiskt samarbetsorgan | Maintenant le Peuple |
| Färg(er) | Röd, grön |
| Folketinget | |
| Röstandel | 7,8 % |
| Mandat | 14 / 179 |
| Europaparlamentet | |
| Röstandel | 0,0 % |
| Mandat | 0 / 13 |
| Valsymbol | |
| Ø | |
| Webbplats | |
| enhedslisten.dk | |
| Dansk politik Politiska partier Val | |
Enhedslisten – De Rød-Grønne (svenska: Enhetslistan – de röd-gröna) är ett demokratiskt socialistiskt och grönt politiskt parti i Danmark, ursprungligen grundat som ett samarbete mellan tre danska vänsterpartier år 1989. Det är det mest vänsterorienterade partiet i Folketinget.
Enhetslistan har inget eget ungdomsförbund men samarbetar med Socialistisk Ungdomsfront.
Innehåll
Historia[redigera | redigera wikitext]
Valsamarbete och utveckling under 1990-talet[redigera | redigera wikitext]
Enhetslistan bildades 1989 som en valallians mellan Venstresocialisterne, Danmarks Kommunistiske Parti och Socialistisk Arbejderparti. Samarbetet hade framtvingats av omdaningarna i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet (se glasnost och perestrojka) vilket orsakade en krissituation bland kommunistpartierna i Europa, och väljarstödet för de stora vänsterradikala partierna i Danmark hade sjunkit kontinuerligt. Venstresocialisterne tog därför initiativ till en "socialistisk valallians" och fann till detta projekt två samarbetsparter.[2] För många framstod Enhetslistan som ett orealistiskt samarbete eftersom det fanns så stora ideologiska skillnader och inre konflikter på den yttre vänsterkanten mellan de radikala socialisterna och anarkisterna i Venstresocialisterne, de sovjetvänliga leninisterna i DKP, diverse trotskister och maoister.[3]
1989-90 hade varje ingående parti vetorätt på hela Enhetslistans politik och Enhetslistans styrelse utsågs även av de tre partierna, något som försvårade utvecklingen mot ett enat partisamarbete.[2] T.ex. hade det maoistiska Kommunistisk Arbejderparti bett att få gå med valalliansen redan 1990 men då hade DKP lagt in sitt veto.[4] Enhetslistan ställde första gången upp i folketingsvalet 1990 och fick då 1,7 procent av rösterna vilket understeg småpartispärren på 2 procent. I början av 1990-talet kämpade partiet mot Maastrichtfördraget och att de nationella parlamenten skulle överföra maktbefogenheter till Europeiska gemenskapen.[4] I folketingsvalet år 1994 erhöll partiet sex mandat (3,1 procent). Samma år antogs ett nytt partiprogram som innebar att Enhetslistan till slut blev mer som ett enhetligt parti istället för en konstellation av tre olika partier, även om de ingående partierna förvisso ej formellt försvann.[2] Enhetslistan stödde delvis den socialdemokratiska regeringen under Poul Nyrup Rasmussen.
2000-talet[redigera | redigera wikitext]
Vid valet år 1998 fick partiet fem mandat (2,7 procent) och vid valet 2001 fyra mandat (2,4 procent). Vid valet år 2005 fick partiet en liten framgång och fick sex mandat (3,4 procent), medan valet år 2007 åter gav fyra mandat (2,2 procent). Vid valet 2011 fick partiet 6,7 procent, och vid valet 2015 7,8 procent vilket är partiets bästa valresultat hittills.
Endhedslisten är det enda parti i Folketinget som inte har någon partiledare, i stället har de en kollektiv ledning. Johanne Schmidt-Nielsen är politisk talesperson och företräder partiet i partiledardebatter och liknande sammanhang.
Politisk plattform[redigera | redigera wikitext]
Bland de viktigaste punkterna för Enhetslistan märks ekologiska frågor och att verka för utbredningen av demokratisk socialism i samhället.
Partiets ledamöter i Folketinget[redigera | redigera wikitext]
2007–2011[redigera | redigera wikitext]
Från 2011[redigera | redigera wikitext]
- Johanne Schmidt-Nielsen
- Rosa Lund
- Finn Sørensen
- Frank Aaen
- Jørgen Arbo-Bæhr
- Christian Juhl
- Nikolaj Villumsen
- Pernille Skipper
- Henning Hyllested
- Per Clausen
- Lars Dohn
- Stine Maiken Brix
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Rød+Grøn, December 2011 Arkiverad 6 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Kaare R. Skou (2007). Dansk politik A - Å: leksikon, Lindhardt og Ringhof, s.202
- ^ DKP fik ikke gjort op med stalinister, Ole Dall, Berlingske Tidende, 19. april 1990, s. 10
- ^ [a b] http://enhedslisten.dk/parti/historie
