Konstantin II av Grekland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Konstantin II
Konstantin II, 1987.
Regeringstid 6 mars 19641 juni 1973
Kröning Ej krönt
Företrädare Paul I
Efterträdare Monarkin avskaffad
Valspråk Folk älskar det, min styrka
Gemål Anne-Marie av Danmark
Barn Prinsessan Alexia
Prins Pavlos
Prins Nikolaos
Prinsessan Theodora
Prins Philippos
Ätt Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg
Föräldrar Paul I av Grekland
Frederika av Hannover
Född 2 juni 1940
Psychiko, Aten, Grekland
Död 10 januari 2023 (82 år)
Aten, Grekland


Konstantin II (grekiska: Κωνσταντίνος Βʹ, Konstantínos II), född 2 juni 1940 i Psychiko i Aten, död 10 januari 2023 i Aten, var Greklands kung (formell kungatitel: Hellenernas Konung) från 1964 till 1974.[1]

Han gick i exil efter en misslyckad motkupp 1967 mot den styrande militärjuntan. Monarkin i Grekland avskaffades slutligt efter en folkomröstning 1974.

Konstantin II var son till kung Paul I av Grekland och dennes gemål Frederika av Hannover, och var sedan 1964 gift med Anne-Marie av Danmark, dotter till kung Fredrik IX av Danmark och Ingrid av Sverige. Han var yngre bror till drottning Sofia, gift med pensionerade kung Juan Carlos I och därmed morbror till kung Felipe VI av Spanien.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Prins Konstantin av Grekland och Danmark föddes som brorson till Greklands dåvarande kung Georg II och ende son till den barnlösa kungens yngre bror och presumtive tronföljare prins Paul och hans hustru prinsessan Frederika.[2]

Eftersom kungafamiljen tvingades i exil under andra världskriget, på grund av den tyska invasionen 1941, tillbringade han de första åren av sin barndom i Egypten och Sydafrika.[3] Han återvände till Grekland med sin familj 1946 under det grekiska inbördeskriget.

1947 avled kung Georg II utan någon manlig avkomma, och Konstantins far blev då kung under namnet Paul I. Som Pauls ende son blev den sexårige Konstantin då samtidigt Greklands tronföljare.

Konstantin vann en guldmedalj i olympiska sommarspelen 1960 i segling (Drakbåt).[4] Det var då Greklands första guldmedalj på 48 år, sedan sommar-OS 1912.[5]

Regeringstid och exil[redigera | redigera wikitext]

Kung Paul I dog av cancer i mars 1964, och Konstantin II efterträdde sin far som regerande kung vid 23 års ålder.[1]

Hans, liksom moderns inblandning i inrikespolitiken gjorde honom kontroversiell i Grekland.[6][1] Greklands premiärminister Georgios Papandreou avgick i protest 1965.[3]

Den 21 april 1967 genomförde en grupp arméofficerare en statskupp och inrättade en militärjunta. Kungen svor in militärjuntan och dennes till synes underlåtenhet mot juntans ledare gjorde honom mycket kontroversiell bland breda folklager, samröret med militärjuntan sågs som oförlåtligt.[3] Konstantin II deltog 13 december 1967 i ett dåligt organiserat försök att störta den nyinrättade militärdiktaturen.[1] Då motkuppen misslyckades gick Konstantin II gick i landsflykt med sin familj, först till Rom. I Aten utsågs överste Georgios Papadopoulos till Greklands premiärminister.

Konstantin II förblev kung de jure tills militärjuntan avskaffade monarkin officiellt 1973, och Konstantin II avsattes som kung. En riggad folkomröstning i juli 1973 bekräftade avskaffandet av monarkin. Sedan militärjuntan tvingats avgå och Grekland blev en demokrati hölls 1974 återigen en folkomröstning, den här gången inte riggad, om monarkin. 69 procent röstade mot monarkin.[7] Konstantin II accepterade valutslaget men vägrade konsekvent att sluta kalla sig "Kung Konstantin", med hänvisning till sedvanan från Wienkongressen 1815 gällande mediatiserade furstar samt Grekisk-ortodoxa kyrkans lära.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Konstantin II och hans familj var under många år bosatta i Hampstead utanför London och hade nära förbindelser med den brittiska kungafamiljen (Konstantin II:s far var kusin till prins Philip, hertig av Edinburgh), personlig vänskap med sysslingen kung Charles III vars äldste son han var gudfar åt.

En lag stiftad av Hellenska parlamentet fråntog honom 1994 det grekiska medborgarskapet, liksom äganderätten till Tatoi, men han kunde återfå det ifall han antog ett namn helt utan kungliga pretentioner; Konstantin II vägrade blankt och därefter bar han danskt diplomatpass med kunglig titel livet ut.[3] Konstantin II drog Grekiska staten inför Europadomstolen för konfiskationen av Tatoi liksom förlusten av medborgarskapet, men erhöll i slutändan enbart en bråkdel av den begärda summan i kompensation.[3]

Sedan 2013 bodde han och hustrun åter som privatpersoner i Grekland.[8][6][1][3]

Konstantin II avled 10 januari 2023 på Hygieasjukhuset i Aten efter en tids längre hälsoproblem.[9]

Begravningsgudstjänsten hölls 16 januari 2023 i Metropoliskatedralen, men det var ingen statsbegravning utan en privat tillställning, om än med många regerande utländska monarker som gäster.[10] Varken Greklands president Katerina Sakellaropoulou eller premiärminister Kyriakos Mitsotakis deltog.[3] Konstantin II gravsattes senare samma dag i den kungliga begravningsplatsen på egendomen Tatoi, nordost om Aten.[9]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Konstantin II gifte sig samma år som han blev kung med Anne-Marie av Danmark, dotter till kung Fredrik IX av Danmark och Ingrid av Sverige.[11] Vigseln hölls 18 september i Metropolis-katedralen i Aten.[6]

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Alexia (född 10 juli 1965)
  2. Pavlos (född 20 maj 1967)
  3. Nikolaos (född 1 oktober 1969)
  4. Theodora (född 9 juni 1983)[1]
  5. Philippos (född 26 april 1986)[1]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
16. (även 26.) Kung Kristian IX av Danmark[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kung Georg I av Grekland[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
17. (även 27.) Louise av Hessen-Kassel[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kung Konstantin I av Grekland[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
18. Storfurst Konstantin Nikolajevitj av Ryssland[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Olga Konstantinovna av Ryssland[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
19. Prinsessan Alexandra av Sachsen-Altenburg[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Kung Paul I av Grekland[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
20. Kejsar Vilhelm I, kung av Preussen[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. (även 28.) Kejsar Fredrik III, kung av Preussen[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
21. Augusta av Sachsen-Weimar[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Sofia av Preussen[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22. Albert av Sachsen-Coburg-Gotha[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. (även 29.) Victoria av Storbritannien[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
23. Drottning Victoria av Storbritannien[2]
 
 
 
1. Kung Konstantin II av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
24. Kung Georg V av Hannover[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kronprins Ernst August av Hannover[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
25. Marie av Sachsen-Altenburg[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Hertig Ernst August av Braunschweig[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
26. Samma som 16.[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Prinsessan Thyra av Danmark[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
27. Samma som 17.[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Frederika av Hannover[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
28. Samma som 10.[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Kejsar Vilhelm II, kung av Preussen[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
29. Samma som 11.[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Viktoria Luise av Preussen[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30. Fredrik av Schleswig-Holstein, hertig av Augustenburg[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Auguste Viktoria av Schleswig-Holstein[2]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
31. Prinsessan Adelheid av Hohenlohe-Langenburg[2]
 
 
 


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Constantine II of Greece, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Pelt, Mogens (10 januari 2023). ”Konstantin 2. (græsk konge)” (på danska). denstoredanske.lex.dk. Den store danske. https://denstoredanske.lex.dk/Konstantin_2._-_gr%C3%A6sk_konge. Läst 19 januari 2023. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Montgomery-Massingberd, Hugh, red (1977) (på engelska). Burke's Royal Families of the World. London: Burke's Peerage. sid. 568. ISBN 0850110238 
  3. ^ [a b c d e f g] Rafenberg, Marina (12 januari 2023). ”Constantine II, the last king of Greece, dies aged 82” (på engelska). www.lemonde.fr/en. Le Monde. https://www.lemonde.fr/en/obituaries/article/2023/01/12/constantine-ii-the-last-king-of-greece-dies-aged-82_6011371_15.html. 
  4. ^ ”HM King Constantine” (på engelska). olympics.com. Internationella olympiska kommittén. https://olympics.com/en/athletes/h-m-king-constantine. Läst 19 januari 2023. 
  5. ^ ”World Sailing is deeply saddened by the passing of King Constantine II.” (på engelska). www.sailing.org. World Sailing. 11 januari 2023. https://www.sailing.org/2023/01/11/king-constantine-ii-1940-2023/. Läst 19 januari 2023. 
  6. ^ [a b c] Bönnelyche, Adrienne (2 januari 2018). ”Efter 46 år i exil: Drottning Anne-Marie berättar om flykten”. www.svenskdam.se. Svensk Damtidning. https://www.svenskdam.se/kungligt/efter-46-ar-i-exil-drottning-anne-marie-berattar-om-flyktenutm_sourcesvenskdam-seutm_mediumplus/5844188. Läst 19 januari 2023. 
  7. ^ Curley, W.J.P. (1975). Monarchs In Waiting. London: Hutchinson & Co Ltd. ISBN 0 09 122310 5 
  8. ^ Smith, Helena (15 december 2013). ”Greece's former king goes home after 46-year exile” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2013/dec/15/greece-former-king-exile-constantine-ii-anne-marie. Läst 14 april 2021. 
  9. ^ [a b] Alexandersson, Jenny (16 januari 2023). ”Kungen och drottningen på Konstantin II:s begravning”. www.aftonbladet.se. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kungligt/a/APE5XA/kungaparet-vid-exkung-konstantin-ii-s-begravning-i-aten. Läst 19 januari 2023. 
  10. ^ Torvalds, Sara (16 januari 2023). ”Europas kungligheter samlades i Aten för att ta farväl av Greklands exkung”. svenska.yle.fi. Svenska YLE. https://svenska.yle.fi/a/7-10026587. Läst 19 januari 2023. 
  11. ^ ”Anne-Marie av Grekland”. www.kungahuset.se. Kungliga Hovstaterna. https://www.kungahuset.se/kungl.-huset/atten-bernadotte/anne-marie-av-grekland. Läst 19 januari 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Paul I
Kung av Grekland
19641973
Efterträdare:
Monarkin avskaffades