Andra italiensk-abessinska kriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andra italiensk-abessinska kriget
Del av Mellankrigstiden
AO-Etiopia-1936-A-artiglieria-nel-Tembien.jpg
Italienskt artilleri i Etiopien 1936.
Ägde rum oktober 1935 – maj 1936
Plats Etiopien
Resultat Avgörande italiensk seger
Territoriella
ändringar
Etiopien annekteras av Italien, grundandet av Italienska Östafrika
Stridande
Kungariket Italien Kungariket Italien Kejsardömet Etiopien Kejsardömet Etiopien
Befälhavare och ledare
Kungariket Italien Viktor Emanuel III

Kungariket Italien Benito Mussolini
Kungariket Italien Emilio De Bono
Kungariket Italien Pietro Badoglio
Kungariket Italien Rodolfo Graziani
Kungariket Italien Vincenzo LaCorte di Leuca I
Eritrea COA.svg Hamid Idris Awate
Italian Somaliland COA.svg Sultan Olol Diinle

Kejsardömet Etiopien Haile Selassie

Kejsardömet Etiopien Ras Imru
Kejsardömet Etiopien Ras Kassa
Kejsardömet Etiopien Ras Seyoum
Kejsardömet Etiopien Ras Mulugeta 
Kejsardömet Etiopien Ras Desta Damtu
Kejsardömet Etiopien Ras Nasibu

Styrka
Omkring 500 000 man (omkring 100 000 mobiliserade)
Omkring 595 flygplan[1]
Omkring 795 stridsvagnar[1]
Omkring 800 000 man (~330 000 mobiliserade)
Omkring 3 flygplan
Omkring 3 stridsvagnar
Förluster
10 000 döda1 (uppsk. maj 1936)[2]
44 000 skadade (uppsk. maj 1936)[3]
9,555 döda2 (uppsk. 1936-1940)[4]
144 000 sjuka och skadade (uppsk. 1936-1940)[5]
Omkring 275 000 man döda, 500 000 skadade uppsk.

[1]

1Officiell profascistiska italienska siffror är cirka 3 000 som Alberto Sbacchi anser deflaterad.[2]
2Baserad på 1 911 döda de första sex månaderna 1940; Ministeriet för Afrikas siffror för 6 maj 1936 till 10 juni 1940 uppger 8 284 man dödades som Sbacchi anser är "ganska exakta uppgifter."[4]

5Angelo Del Boca, The Ethiopian War 1935-1941 (1965), citerar en promemoria från 1945 från Etiopien till premiärministerkonferensen som uppskattar 760 300 lokala döda.

Andra italiensk-abessinska kriget (även kallat andra italiensk-etiopiska kriget) var ett kolonialkrig som inleddes i oktober 1935 och avslutades i maj 1936. Kriget utkämpades mellan de väpnade styrkorna i Kungariket Italien (Regno d'Italia) och de väpnade styrkorna i Kejsardömet Etiopien (även känt som Abessinien). Kriget resulterade i den militära ockupationen av Etiopien och dess annektering till den nyligen skapade kolonin Italienska Östafrika (Africa Orientale Italiana, eller AOI). Italien hade ett stort teknologiskt övertag med bland annat stridsvagnar och bombflyg som abessinierna saknade. Italienarna använde även stridsgas i omfattande utsträckning.

Politiskt är kriget bäst ihågkommet [vem anser??] för att exponerat den inneboende svagheten i Nationernas förbund. Likt Mukdenincidenten 1931 (den japanska annekteringen av tre kinesiska provinser), ses Abessinienkrisen 1934 ofta som ett tydligt exempel på ineffektiviteten i förbundet. Både Italien och Etiopien var medlemsländer och ändå kunde förbundet inte styra Italien eller skydda Etiopien när Italien tydligt brutit mot förbundets egen Artikel X.

Det positiva utfallet av kriget för italienarna sammanföll med zenit för den internationella och inhemska populariteten hos diktatorn Benito Mussolinis fascistiska regim[7] i en fas som kallas "samförståndsåldern" under vilka utländska ledare berömde honom för hans insatser. Abessiniens kejsare Haile Selassie flydde under kriget till Storbritannien. År 1941, under andra världskriget, slog de allierade ut italienarna och Abessinien återfick sin självständighet.

Italiens förevändning för kriget var en sammanstötning mellan en grupp etiopiska soldater och italienska kolonialtrupper vid oasen Ual-Ual i den östafrikanska Ogadenöknen 5 december 1934.[8]

Abessinien var vid krigsutbrottet i praktiken det enda självständiga landet i Afrika, resten besattes eller kontrollerades på andra sätt av kolonialmakter.[9]

Det dröjde 10 månader av förhandlingar och trupptransporter innan Italien invaderade. Italien, med början 23 februari 1935, skickade trupper till sin koloni Eritrea genom Suezkanalen som inte spärrades av Storbritannien och Frankrike som lätt skulle kunna ha gjort det. Invasionsstyrkan i Eritrea uppgick till sist till 200 000 man fördelade på fem armédivisioner och fem divisioner fascistmilis. Därtill kom minst 60 000 kolonialtrupper. En mindre mycket armé samlades i söder i Somalia.[10] Som svar på den italienska kraftsamlingen mobiliserade Abessinien 28 september 1935 sina styrkor. Den italienska invasionsstyrkan svarade med att gå över gränsen 3 oktober.[11] Invasionen fördömdes av Nationernas Förbund 7 oktober och fyra dagar senare infördes sanktioner mot Italien. Förbundet förbjöd att sälja vapen och krigsmaterial till Italien, dock ej drivmedel som bensin. Sanktionerna var inte särskilt effektiva, Tyskland var inte medlem och var inte bundet av sanktionerna. Medlemsländerna Österrike, Ungern och Albanien ställde sig utanför sanktionerna och kunde agera mellanhänder till de som ändå vill sälja krigsmaterial till Italien.[12]

För att skynda på segern beslutade Italien att börja använda förbjuden stridsgas, både kvävande fosgen och frätande senapsgas, i stor utsträckning. Minst 500 ton gas användes under kriget. Den italienska propagandan förnekade helt att stridsgas använts. [13]

Den italienska seger var populär på hemmaplan.[14] Italien förenade sin kolonier i Östafrika till Italienska Östafrika och utropade kung Viktor Emmanuel III till kejsare. Italiens ledare Mussolini la sig till med titeln "kejsardömets grundare" (it. fondatore dell'Impero).[15] Erövringen hade dock kostat mycket ekonomiskt, cirka 12 miljoner lire.[16] Abessinienkriget och Italiens likaledes kostsamma intervention i det Spanska inbördeskriget (1936-1939) bidrog till att Italien var dåligt förberett när landet gick in i andra världskriget 1940.

Abessinienambulansen[redigera | redigera wikitext]

Abessinienambulansen kallades den ambulans som Sverige skickade till kriget 1935 för att hjälpa sårade människor. Den 30 december 1935 bombades ambulansens läger av italienskt stridsflyg[17]. Sjukvårdaren Gunnar Lundström dödades och ambulansens chef doktor Fride Hylander sårades svårt, Hylander flögs av Carl Gustaf von Rosen till Addis Abeba för vård. 28 av de totalt 60 lokalt anställda dödades i anfallet.[18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Barker, A. J. (1971). The Rape of Ethiopia 1936. Ballantine Books Publishers. sid. 20 
  2. ^ [a b] Sbacchi, Alberto. ”The Price of Empire: Towards an Enumeration of Italian Casualties in Ethiopia 1935-1940”. i Marcus, Harold G. (red.) (på engelska). Ethiopianist Notes (vol. II, Nr. 2). sid. 37 
  3. ^ Sbacchi, "The Price of Empire", s. 36.
  4. ^ [a b] Sbacchi, "The Price of Empire", s. 43.
  5. ^ Sbacchi, "The Price of Empire", s. 38.
  6. ^ Angelo Del Boca, The Ethiopian War 1935-1941 (1965)
  7. ^ Baer, George W. (1976) (på engelska). Test Case: Italy, Ethiopia, and the League of Nations. Stanford, Kalifornien: Hoover Institute Press, Stanford University. sid. 279. ISBN 0-8179-6591-2 
  8. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.189
  9. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.189
  10. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.194
  11. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.195
  12. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.195-196
  13. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.200, 202
  14. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.210
  15. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.209
  16. ^ Mussolini - en studie i makt av Göran Hägg, ISBN 978-91-1-301949-9, s.209
  17. ^ ”Svenska Abessinienambulansen 1935 (Svenska Dagbladets Årsbok 1935/104)”. Projekt Runeberg. http://runeberg.org/svda/1935/0104.html. Läst 31 december 2015. 
  18. ^ Ericson Wolke, Lars (2013). Bombkrigets historia: taktik och terror under 100 år av flygkrig ([Ny utg.]). Lund: Historiska media. sid. 81. Libris 14740015. ISBN 9789175451015 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]