Salòrepubliken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Italienska sociala republiken
Italienska: Repubblica Sociale Italiana

1943–1945
Flagga Vapen
Valspråk: För Italiens ära
Nationalsång: Giovinezza ("Ungdom")
Gult = Under Salòrepublikens kontroll  Grönt = Formellt under Salòrepublikens kontroll men de facto tyskt styre
Gult = Under Salòrepublikens kontroll
Grönt = Formellt under Salòrepublikens kontroll men de facto tyskt styre
Huvudstad Salò (de facto)
Rom (de jure)
Språk Italienska
Statsskick Republik
Bildades 23 september 1943
 – bildades genom Tysklands ockupation av Italien
 – bildades ur Kungariket Italien
Upphörde 2 maj 1945
 – upphörde genom De tyska truppernas kapitulation i Italien
 – uppgick i Kungariket Italien

Italienska sociala republiken (italienska: Repubblica Sociale Italiana), även kallad Salòrepubliken, var en fascistisk marionettregim i det av Nazityskland ockuperade Norditalien. Regimen upprättades 23 september 1943 sedan Benito Mussolini fritagits ur fängelse av Otto Skorzeny och sedan den postfascistiska italienska regeringen kapitulerat till de allierade.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

I spetsen för Salòrepubliken stod formellt Mussolini själv, i ledning för det omorganiserade Republikanska fascistpartiet. Som namnet antyder var huvudstaden förlagd till den lilla staden Salò vid Gardasjön i norra Italien. På papperet var huvudstaden Rom, men i praktiken var den Salò där Mussolini hade sitt högkvarter. Salòrepubliken fick endast diplomatiskt erkännande från Tyskland och dess allierade. Republikens existens erkändes aldrig av de allierade. Salòrepubliken gjorde anspråk på de flesta av kungariket Italiens områden, förutom vissa landavträdelser som gjordes till den oberoende staten Kroatien, och den italienska koncessionen i Tianjin som avträddes till en av Japans lydstater. (Dessa avträdelser erkändes aldrig internationellt, och hade ingen laga verkan efter kriget.) Till en början tilläts man styra över Trieste, Istrien och Sydtyrolen, men tvingades snart avstå dessa områden till tyskt direktstyre.

Krigsmakt[redigera | redigera wikitext]

Officer från Salòrepublikens krigsmakt.

I och med de allierades invasion av Sicilien sensommaren 1943 ställdes Italien inför ett dilemma, skulle man fortsätta strida sida vid sida med tyskarna eller skulle man kapitulera inför de allierade och försöka få ett snabbt slut på kriget? Den 24 juli samma sommar hade Fascistrådet i Italien avsatt Mussolini som blev arresterad och satt i arrest fram till den 12 september då han räddades av Otto Skorzenys styrkor i en djärv räd mot alphotellet Gran Sasso. Under tiden som Mussolini satt fängslad hade Italiens konung Viktor Emanuel III och fältmarskalk Pietro Badoglio förhandlat om en kapitulation med de allierade, som trädde i kraft den 8 september. Kungen och Badoglio tog sig till de allierade linjerna, och utan några direktiv lämnade man mer eller mindre Italiens soldater förvirrade och utan order.

I det kaos som rådde i Italien och de länder landet ockuperade vi denna tidpunkt avväpnades och internerades de italienska trupperna av tyskarna. Tusentals som vägrade lägga ned sina vapen och försvarade sig blev mördade av sina forna allierade, medan andra lade ned sina vapen utan strid. Tusentals italienska soldater valde dock att fortsätta strida på axelmakternas sida. Tyskarna ockuperade även norra Italien och de länder som stod under italiensk kontroll(Albanien, delar av Grekland osv.)

RSI grundade även en ny krigsmakt; Esercito Nazionale Repubblicano, den republikanska armén. Man rekryterade bland de italienare som internerats i Tyskland, men även i hemlandet. över 150,000 man anmälde sig som frivilliga enbart till ENR.

Man bestämde att 4 nya divisioner skulle bildas, och dessa skulle komma att utbildas i Tyskland, under tyskt befäl. Livet i träningslägren var hårt, dålig logi, dålig mat och mycket hård träning, det var i vissa fall snäppet bättre än livet i interneringslägren. Men det gav resultat, och sommaren 1944 hade man 4 välutrustade, välutbildade och högt motiverade divisioner som var entusiastiska över att möta de allierade vid fronten i Italien. 

Men tyskarna satte först och främst in divisionerna mot partisanerna(både de italienska och jugoslaviska), vilket medförde att moralen sjönk och att en del soldater deserterade. 

Den enda större operationen som enheter ur dessa divisioner deltog i var under vintern 1944, när man lyckades slå tillbaka amerikanska trupper under Operation Wintergewitter, en operation som var mycket lyckad och RSI-styrkorna uppförde sig mycket skickligt.

Italienska enheter stred även på andra avsnitt förutom i Italien efter 1943; bla. i Grekland, Jugoslavien och ett par enheter stred faktiskt i Frankrike(underställda tyska divisioner), det fanns även ett mobilt fältsjukhus samt en milisbataljon på östfronten fram tills krigsslutet. 

Enskilda italienare och grupper av soldater tjänstgjorde även i tyska enheter; i både heer, Luftwaffe och polisen(två divisioner sattes upp samt många mindre enheter).

Medan det mesta av flottan gick över till de allierade eller sänktes av tyskarna, så gick majoriteten av flygvapnet över till RSI. I början använde man italienskt flyg, men även tyska plan så som Bf109 användes. En liten grupp piloter ska även ha rest till Tyskland för att öva med de nya jetplanen Me163 och Me262, men kriget hann ta slut innan man hann börja med den egentliga träningen. 

Ett antal fallskärmsjägare stred även under RSI's flagg. Både armén, flygvapnet och GNR satte upp egna enheter. En av dessa enheter var Nembo-bataljonen som stred tillsamman med tyska fallskärmsjägare vid Anzio och Nettuno, det var mycket hårda strider och Nembo förlorade 70% av sin ursprungliga styrka. Enligt de säkraste siffrorna som tagits fram under efterkrigstiden så stred uppskattningsvis 900 000 man för RSI, långt mer än antalet italienare som stred för partisanerna eller de allierade.

Kollaps[redigera | redigera wikitext]

Salòrepubliken kollapsade 1945. 25 april 1945 gjorde den italienska motståndsrörelsen ett stort uppror mot tyskarna och Mussolini. Tyskarna var redan innan stadda i reträtt och Mussolini försökte fly norrut men togs tillfånga 27 april och avrättades dagen efter av motståndsrörelsen. De sista resterna av Salòrepubliken upphörde 2 maj, då de tyska trupperna i Italien kapitulerade. Salòrepublikens försvarsminister Rodolfo Graziani erbjöd vid detta tillfälle republikens kapitulation men ignorerades av de allierade som inte kändes vid republiken som en självständig stat.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Den italienska sociala republikens örlogsflagga.