Kurravaara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kurravaara
Kurravaara på vintern.
Kurravaara på vintern.
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Kiruna kommun
Distrikt Jukkasjärvi distrikt
Koordinater 67°56′37″N 20°21′16″Ö / 67.94361°N 20.35444°Ö / 67.94361; 20.35444
Area 86 ha (2015)[1]
Folkmängd 136 (2015)[1]
Befolkningstäthet 1,58 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S9183[2]
GeoNames 604910
Kurravaaras läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Kurravaaras läge i Norrbottens län
Kurravaara by sett från söder. Viken Lahti, vilken bebyggelsen omgärdar. En vik i Torneälven.

Kurravaara är en småort i Jukkasjärvi distrikt (Jukkasjärvi socken) i Kiruna kommun, vid Torneälvens strand cirka 12 km nordost om centralorten Kiruna. Orten har omfattande fritidshusbebyggelse som ger byn en vid utbredning längs älvdalen. Trakterna runt Kurravaara är kända för sin geologi och sina mineraltillgångar.

Vid småortsavgränsningen 2010 utgjorde andelen obebodda fritidshusfastigheter i småorten mer än 30 % av samtliga fastigheter.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Genom det geografiska läget blev byn tidigt en knutpunkt för handelsleder som gick från öst till väst. I Kurravaara möttes tre leder; i norr från norska kusten över Ylinen Laanijärvi och Alanen Vuolusjärvi, den mellanliggande handelsleden som gick utefter Torne älv och den sydliga handelsleden som gick längs med Rautasälven. Kurravaara kunde ha blivit kunglig marknadsplats, men tillståndet gick istället till Jukkasjärvi år 1605. Kung Karl IX var intresserad av att kräva in skatt för statens räkning och kyrkan var intresserad av att samerna skulle bli kristna och lämna sin hedniska tro.

Industrialiseringen av området skedde långt tidigare än industrialiseringen av övriga Sverige. I trakterna kring bygden finns det spår av gruvbrytning. Man bröt efter koppar som också hittats i Sjangeli, Raggisvaara och Gruvivaara. Kopparfynden ledde till att ett kopparverk stod klart år 1700 vid Vuolusjokis utlopp i Torneälven.

Förutom masugnsruiner och slagghögar är en av byggnaderna vid Jukkasjärvi hembygdsgård det enda kvarvarande minnet av smältverksepoken vid Vuolusjoki. Det mesta skingrades vid en auktion i mitten av 1800-talet. Kvar blev en kvarn som brukades ytterligare ett antal år. Av den återstår bara ett par kvarnstenar vid Vuolusjoki.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kurravaara 2000–2015[4]
År Folkmängd Areal (ha)
2000
  
55 15#
2005
  
57 14#
2010
  
70 25#
2015
  
136 86#
Anm.: Ny småort 2000.
 # Som småort.

Vid folkräkningen den 31 december 1890 bodde det 110 personer i Kurravaara.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ove Larssons förord till Åke Barcks bok KURRAVAARA genom 300 år

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, läst: 24 maj 2017
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km2 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  3. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 2010. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 2 oktober 2012. sid. 57. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2010A01/MI0811_2010A01_SM_MI38SM1203.pdf 
  4. ^ Statistiska centralbyrån Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010 Läst 5 februari 2016
  5. ^ Umeå universitetsbibliotek Folkräkningen 1890 - Norrbottens län (Läst 28 oktober 2016)