Lägre primater

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lägre primater
Ringsvanslemur (Lemur catta)
Ringsvanslemur (Lemur catta)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Lägre primater
Strepsirrhini
Vetenskapligt namn
§ Strepsirrhini
Auktor E. Geoffroy, 1812
Hitta fler artiklar om djur med

Lägre primater (Strepsirrhini) är en underordning till primaterna. Den omfattar de flesta av de arter som tidigare räknades som halvapor, dock inte spökdjuren som istället hör till underordningen högre primater (Haplorhini).[1] Att spökdjuren visat sig vara närmare släkt med högre än med lägre primater gör att begreppet "halvapor" är parafyletiskt och inte längre används i seriösa sammanhang.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Med släktet musmakier (Microcebus) innehåller underordningen de minsta primaterna. Några individer i släktet blir bara 9 cm långa (huvud och bål) och cirka 30 g tunga. Andra lägre primater är likaså små eller medelstor. Den största nu levande arten är indrin (Indri indri) med en kroppslängd (huvud och bål) upp till 72 cm (85 enligt annan källa) och en vikt upp till 9,5 kg. Arter av det utdöda släktet Megaladapis var uppskattningsvis 45 till 85 kg tunga.[2]

I motsats till underordningen Haplorhini är näsans kammare hos arter i denna djurgrupp blöt på grund av många körtlar vid nässkiljeväggen (rhinarium).[2] Därför är deras luktsinne bättre utvecklat. Dessutom står deras tumme inte så tydligt motsättlig till de andra fingrarna. Det finns även en utpräglad kloliknande nagel för skötseln av pälsen vid andra tån på bakfoten. Hos alla andra tår och fingrar har naglarna samma form som hos människor.[2]

De flesta medlemmar har en reflekterande skikt i ögat (Tapetum lucidum). Skiktet saknas bara i släktet makier (Eulemur). Arterna har ingen hel ögonhåla av benvävnad utan bara en fast ring kring ögat. Ett annat kännetecken är avsaknaden av den gula fläcken (macula lutea).[2] Honornas livmoder har två grenar (Uterus bicornis) vad som skiljer de från honorna av underordningen Haplorhini som bara har en gren (Uterus simplex). Antalet ungar per kull varierar mellan arterna. Hos flera arter förekommer bara en unge per kull. Däremot är hos varier (Varecia) tvillingar vanligast och ibland föds upp till fem ungar.[2]

I underkäken förekommer hos de flesta lägre primater framåtriktade fram- och hörntänder som bildar en kam. Kammen används för att vårda pälsen och för att äta mjuka fruktdelar och vätskor, liksom en sked. Enda undantaget är fingerdjuret som saknar kammen. Lägre primater har dessutom en klaff mellan de centrala framtänderna i överkäken.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Det finns sju nu levande familjer varav fem förekommer på Madagaskar. De andra hittas i mellersta och södra Afrika samt i södra och sydöstra Asien. Fossil av arter som möjligen tillhör underordningen lägre primater hittades även Nordamerika och Eurasien.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxonomi enligt Mammal Species of the World (bara nu levande medlemmar)[3]:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Strepsirrhini, Skansen-Akvariet, läst 2016-03-03.
  2. ^ [a b c d e f g] Feuchtnasenaffen (tyska) i Bildatlas der Primaten, sid. 18-19
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Strepsirrhini” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4