Lasse Lucidor

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Lasse Lucidor
Litografi utförd av Johan Henric Strömer.
Född6 oktober 1638
Stockholm, Sverige
Död12 augusti 1674 (35 år)
Stockholm, Sverige
Yrke/uppdragSkald, lyriker, trubadur
Kindstugatan 14, Gamla stan
Lasse Lucidor. Xylografi utförd av Evald Hansen.
Lasse Lucidors minnessten på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Lasse Lucidor, född 6 oktober 1638 i Stockholm, död där 12 augusti 1674, var en svensk lärare, lyriker, författare och vissångare. Hans verkliga namn var Lars Johansson, men han blev känd som Lasse Lucidor, den olycklige.

Liv och författarskap

Lucidor hade ett kort och stormigt liv. Han blev tidigt föräldralös, då båda föräldrarna var borta redan 1650. Han uppfostrades därefter i Pommern hos morfadern. Fadern, Johan Erichsson, hade varit kapten och skeppslöjtnant. Modern Kristin Larsdotters far var den adlade amirallöjtnanten Lars Strusshielm. Lucidor hade två äldre systrar och två yngre bröder.

Lucidors uppväxtår och studietid var oroliga och han förde ett kringflackande liv. Tillsammans med amiralen och målsmannen Strusshjelm uppehöll sig Lucidor under långa perioder i nordtyska städer som Stralsund och Stettin. Efter morfaderns död, övertogs beskyddarrollen sannolikt av den svenske generalguvernören av Pommern Karl Gustaf Wrangel. Lucidor utbildade sig vid universiteten i Greifswald från hösten 1655 och därefter i Leipzig från 1659. Han reste 1661 till Frankrike för att studera språk, men brist på pengar tvang honom att återvända till Sverige och systern i Borgholm. Hemresan 1662 skedde tillsammans med ett teatersällskap.

Han arbetade några år som språkmästare i Uppsala, där hans goda språkkunskaper gjorde honom till en mycket kompetent lärare. Efter tiden i Uppsala återvände han till Stockholm och försörjde sig på att skriva tillfällighetsvers. Lars Johansson slutade sitt liv i Stockholm som bröllops- och begravningspoet.

Han tyckte att det var tokot at sälja sin frihet för några hundrad riksdaler om året, och han levde som han lärde, och den 12 augusti på krogen Källaren Fimmelstång, Kindstugatan 14, Gamla Stan, Stockholm blev han dödad i duell år 1674 av löjtnant Arvid Christian Storm (som var stamfar till den norske konstnären Edvard Munch).

På Maria Magdalena kyrkogård står en minnessten för Lasse Lucidor. Han begravdes i en omärkt fattiggrav i norra änden av kyrkogården, vilken schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Troligen åkte Lucidors kvarlevor med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden.[1] Hans lösöre såldes för sammanlagt 99 riksdaler.

Lucidors skrifter spreds som skillingtryck och år 1689 utkom hans samlade verk i en bok med titeln Helicons blomster | Plåckade ok | wid åtksilliga tillfällen utdelte | af | LUCIDOR den olycklige | Det är | Alle de poetiske skrifter | som författade blefne af | Lasse Johansson.

Lasse Lucidor satt en tid i fängelse för en bröllopsdikt, Giljare Kvaal (friarens kval), som han oombedd skrivit till Konrad Gyllenstiernas bröllop. Visan har påståtts ha förbjudits av kung Karl X Gustav. Lucidor friades dock efter att ha suttit fängslad i ett halvår. Symbolvärdet i att en diktare sätts i fängelse för vad han skrivit är stort och delvis baserat på denna händelse har eftervärlden kommit att uppfatta honom som en tidig representant för den frie poeten, som skriver efter sitt hjärta istället för på beställning. Nils Ferlin har hyllat Lucidor i dikten och sången På källaren Fimmelstången, där löjtnant Storm – den person som senare dödade Lucidor i duell – hånar Lucidor och kallar hans dikter för strunt. Torbjörn Säfve har med inspiration från Lucidors liv skrivit en roman med samma titel som Lucidors mest kända visa Skulle jag sörja då vore jag tokot. Den första strofen lyder:

SKulle Jag sörja då wore Jag tokot,
Fast än thet ginge mig aldrig så slätt,
Lyckan min kan fulla synas gå krokot,
Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;
All Werlden älskar Ju hwad som är brokot,
Mången mått liwa som eij äter skrätt.

Dikten finns även parafraserad av Gustaf Fröding i Ett Helicons blomster.

Musiken till Lucidors psalmer och visor tecknades aldrig ned och bevarades. De tre andliga visorna "Herre Gud för tigh jag klagar", som återfinns även i 1986 års psalmbok, samt "O Syndig Man" och "O Ewigheet" utgör undantag, eftersom de togs in i 1695 års psalmbok (melodierna till dem trycktes i koralboken 1697). "Herre Gud för dig jag klagar" speglar Lucidors kristna livshållning på ett tydligt sätt med dess motsättning mellan livet som det blev och som det borde vara och hur det rättas till. Det talas om hur han "ryser i märgen när min uselhet jag ser" osv. Sedan "samvetet mig väcker och jag ångrar mina fel" kommer de centrala slutverserna:

Döden gör mig icke häpen,
ändock han är faselig.
Ty han är af Christus dräpen
och kan icke skada mig
Domen fruktar jag wäl stort,
efter jag har illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer
att min broder Jesus dömer.
...Jesus hjälper utur nöden
uti lifwet som i döden.

Utsikterna till att ett manuskript med melodierna till Lucidors visor skulle kunna återfinnas måste för övrigt betecknas som helt obefintliga. I Helicons blomster 1689, det första trycket där visorna ingår, fanns inga melodier. Det var över huvud taget ovanligt att man kostade på nottryck i vissamlingar från 1600-talet. Man gjorde heller inte någon tydlig åtskillnad mellan andliga och världsliga melodier. Samma melodi kunde alltså förekomma såväl i kyrkan som på krogen. För att lösa problemet kan man som Ulf Bagge m.fl. tonsätta dikterna. En annan väg har bland annat Martin Bagge gått – ett rekonstruktionsförsök genom att göra en omfattande inventering av såväl andliga som världsliga vismelodier av tysk, dansk, svensk och i någon mån fransk musik. Noterna finns i en nyutgiven bok "Wärldslige och Andelige Wisor". Även Bernt Malmros med ensemble har rekonstruerat Lucidors visor satta i ett specifikt sammanhang.

Bibliografi i urval

Psalmer

Lucidor finns representerad i 1819 års psalmbok med tre verk (nr 463, 465 och 467) varav ett återfinns i 1986 års psalmbok (nr 620).

Diskografi

  • Bagge, Ulf (1993). Lucidor 1600-talskalden Lasse Lucidors svenska visdiktning. Stockholm: Proprius. Libris 11547075 
  • Bagge, Ulf; Nordell, Gisela (2002). Visor från gränderna. [Vällingby]: Konfonium. Libris 10217094 
  • Bagge, Martin; Paulsson, Mikael; Edvardson, Mia (2005). Wärldslige & andelige wisor. Göteborg: Footprint. Libris 10171796 
  • Malmros, Bernt & Affetti Musicali – Stockholmskt 1600-tal, (CD/Stockholms läns museum)

Se även

Referenser

  1. ^ Linnell 2003

Vidare läsning

  • Bolin, Gunnar (1943). Där skalden Lucidor dräptes. Stockholm. Libris 1526334 
  • Bolin, Gunnar (1934). Nya bidrag till Lucidors biografi. Uppsala. Libris 8221439 
  • Cullhed, Anders (1993). ”Barockpoeten Lucidor”. Solens flykt (Stockholm : Bonnier, 1993) 2),: sid. 39-58.  Libris 2006485
  • Fehrman, Carl: Lasse Lucidor i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
  • Hansson, Stina (1975). "Bröllopslägrets skald och bårens": en studie i Lucidors tillfällesdiktning. Göteborg. Libris 7625434. ISBN 91-7222-113-5 
  • Hansson, Stina (2000). ”Gudar, repertoar och svenskhet: exemplet Lucidor”. Gudar på jorden / Stina Hansson & Mats Malm (red.) (Eslöv : Brutus Östlings bokförl. Symposion, 2000): sid. 403-414.  Libris 3311892
  • Johansson, Margareta (1996). ”Nya bidrag till Lucidors biografi”. Släkt och hävd (Stockholm) (Stockholm : Genealogiska föreningen, 1950-) 1996,: sid. 65-76. ISSN 0489-1090. ISSN 0489-1090 ISSN 0489-1090.  Libris 2208081
  • Karlfeldt, Erik Axel (1991). Skalden Lucidor. Karlfeldt-samfundets skriftserie, 0453-3186 ; 23[Karlfelt-bladet], 0348-1840 ; [1991:3]. Falun: Karlfeldt-samf. Libris 8379397. ISBN 91-85014-61-3 
  • Olin, Lars (1974). Om Lars Johansson Lucidor, hans levnad och andliga diktning. [Trelleborg]: [förf.]. Libris 535156 
  • Schück, Henrik (1932). Till Lucidors biografi. Uppsala. Libris 3039040 
  • Schöldström, Birger (1872). Lars Johansson Lucidor: en litterär studie. Stockholm: förf. Libris http://runeberg.org/sblucidor 1584933 http://runeberg.org/sblucidor 
  • Swahn, Sigbrit (1974). Ryktets förvandlingar: Stiernhielm, Lucidor och Runius bedömda av 1700-talet : en studie i den litterära kritikens utveckling i Sverige = [Les tours de la renommée : Stiernhielm, Lucidor et Runius jugés par le XVIIIe siècle] : [thèse sur le développement de la critique littéraire en Suède]. Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; 8. Lund: Gleerup. Libris 7270281. ISBN 91-40-03456-9 
  • Säfve, Torbjörn (1995). "Dygden har jag platt försummat": romanen om Lasse Lucidor. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7407953. ISBN 91-518-2685-2 
  • Säfve, Torbjörn (1990). Skulle jag sörja, då vore jag tokot: en bok om Lucidor. Vår fantastiska historia, 99-0941250-0. Örebro: Samspråk. Libris 7754250. ISBN 91-86020-93-5 

Externa länkar

v • r
Historiska mord och avrättningar i Stockholm
HändelserGräl mellan två män 1488.
Personer
Övrigt
Portal:Stockholm
v • r
Artiklar om psalmer
Psalmtexter på Wikisource
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lasse_Lucidor&oldid=42263053”