Leonid Kantorovitj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Leonid Kantorovich)
Leonid Kantorovitj
FöddЛеонид Витальевич Канторович
19 januari 1912[1][2][3]
Sankt Petersburg[4][5][6]
Död7 april 1986[7][8][3] (74 år)
Moskva[9][10][11]
BegravdNovodevitjekyrkogården[12]
kartor
Medborgare iSovjetunionen och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vidSankt Petersburgs universitet, [13]
SysselsättningMatematiker[14][15][16], nationalekonom, universitetslärare
ArbetsgivareSankts Petersburgs statliga transportuniversitet (1930–1939)
Sankt Petersburgs universitet (1931–1960)[13]
Det militære ingeniørtekniske universitet (1939–1945)[13]
Novosibirsks statsuniversitet (1961–1971)[13]
State Committee for Science and Technology (1971–1976)[13][17]
Institut for systemanalyse (1976–)[17]
Makenågon person
(g. 1938–)[13]
Utmärkelser
Hedersmärke-orden (1944)
Statliga Stalinpriset (1949)
Arbetets Röda Fanas orden (1949)
Leninpriset (1965)[13]
Leninorden (1967)
Fellow of the Econometric Society (1972)[18]
Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1975)[19]
Hedersdoktor vid Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg (1984)
Patriotiska krigsorden av 1:a klass (1985)
Redigera Wikidata

Leonid Vitaljevitj Kantorovitj, född 19 januari 1912 i Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland, död 7 april 1986 i Moskva, Sovjetunionen, var en rysk matematiker och nationalekonom som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1975.[20][21] Kantorovitj är den ende sovjetmedborgare som tilldelats detta pris.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kantorovitj studerade vid Leningrads universitet där han vid 18 års ålder tog doktorsexamen i matematik 1930.[21] Han blev professor i Leningrad 1934 och stannade på denna befattning till 1960. Han ledde institutionen för matematik och nationalekonomi vid Sovjetunionens vetenskapsakademis filial i Sibirien 1961–1971, och var chef för forskningslaboratoriet vid Institutet för nationell ekonomisk planering i Moskva 1971–1976.

Kantorovitj blev ledamot av Sovjetunionens vetenskapsakademi 1964 och tilldelades Leninpriset 1965.[21]

Insatser inom nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Kantorovitj första betydelsefulla insats inom nationalekonomi genomförde han 1938, som konsult till Plywoodstiftelsens statliga laboratorium, då han insåg fann en matematisk lösning på problemet med att maximera fördelningen av råvaror.[21] Den teknik han utvecklade har senare kallats linjärprogrammering och används även för lösning av andra optimeringsproblem. Han redovisade sina resultat i publikationen The Mathematical Method of Production Planning and Organization 1939 – som publicerades på engelska i Management Science 1960 – där han visade att alla ekonomiska allokeringsproblem kunde reduceras till att maximera en funktion med ett antal bivillkor. Vid samma tid drogs samma slutsats av John Hicks (ekonomipristagare 1972) i Storbritannien och Paul Samuelson (ekonomipristagare 1970) i USA.

Kantorovitj mest kända bok är The Best Use of Economic Resources från 1959 – publicerad i engelsk översättning 1965. Han visade där att även socialistiska ekonomier måste använda priser baserade på resurstillgång för att effektivt kunna allokera resurser.[21]

Hans icke-dogmatiska, matematiskt grundade analyser av den sovjetisk ekonomin stod i motsats till hans mer ortodoxa marxistiska ekonomkollegor i Sovjetunionen, och han räknas därför som en "reformekonom" ur ett sovjetisk perspektiv.[21]

För sina insatser inom nationalekonomin belönades Kantorovitj med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1975, tillsammans med Tjalling Koopmans. Prismotiveringen för Kantorovitj och Koopmans löd "för deras bidrag till teorin för optimal resursanvändning".[22] De två hade oberoende av varandra utvecklat aktivitetsanalys för resursallokering i syfte att uppnå ett givet ekonomisk mål till lägsta kostnad.[21]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Leonid Vitaliyevich Kantorovich Facts, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.mi.ras.ru .[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Канторович Леонид Витальевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www-history.mcs.st-and.ac.uk .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.mat.uniroma2.it .[källa från Wikidata]
  7. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, Encyclopædia Britannica .[källa från Wikidata]
  9. ^ On the rate of convergence of projection-iterative methods for classes of weakly singular integral equations, vol. 47, 4, Ukrainian Mathematical Journal, april 1995, s. 578-587, 10.1007/BF01056043, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, Springer .[källa från Wikidata]
  11. ^ Averaging almost-periodic functions and finite-dimensional unitary representations on free groups, vol. 28, 4, Lithuanian Mathematical Journal, 1989, s. 332-335, 10.1007/BF00972215, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c d e f g] MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  14. ^ Notable Economists (på engelska), Infoplease, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ Concerning a Fallacious Concept of Economic Calculations, vol. 3, 7, Problems of Economic Transition, november 1960, s. 42-52, 10.2753/PET1061-1991030742, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 28 september 2023.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b] s. 7, läs online.[källa från Wikidata]
  18. ^ läs online, www.econometricsociety.org , läst: 6 april 2023.[källa från Wikidata]
  19. ^ The Sveriges Riksbank Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel 1975, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  20. ^ Leonid Vitaliyevich Kantorovich: Facts & Biographical, The Nobel Prize, läst 2020-10-27
  21. ^ [a b c d e f g] Leonid Vitalyevich Kantorovich, Encyclopædia Britannica, läst 2020-10-27
  22. ^ Leonid Vitaliyevich Kantorovich Arkiverad 31 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine., Kungl. Vetenskapsakademien: Ekonomipriset, läst 2020-10-27

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
1969–1975
Frisch, Tinbergen (1969) · Samuelson (1970) · Kuznets (1971) · Hicks, Arrow (1972) · Leontief (1973) · Myrdal, Hayek (1974) · Kantorovitj, Koopmans (1975)
1976–2000
Friedman (1976) · Ohlin, Meade (1977) · Simon (1978) · Schultz, Lewis (1979) · Klein (1980) · Tobin (1981) · Stigler (1982) · Debreu (1983) · Stone (1984) · Modigliani (1985) · Buchanan (1986) · Solow (1987) · Allais (1988) · Haavelmo (1989) · Markowitz, Miller, Sharpe (1990) · Coase (1991) · Becker (1992) · Fogel, North (1993) · Harsanyi, Nash, Selten (1994) · Lucas (1995) · Mirrlees, Vickrey (1996) · Merton, Scholes (1997) · Sen (1998) · Mundell (1999) · Heckman, McFadden (2000)
Från 2000
Akerlof, Spence, Stiglitz (2001) · Kahneman, Smith (2002) · Engle, Granger (2003) · Kydland, Prescott (2004) · Aumann, Schelling (2005) · Phelps (2006) · Hurwicz, Maskin, Myerson (2007) · Krugman (2008) · Ostrom, Williamson (2009) · Diamond, Mortensen, Pissarides (2010) · Sargent, Sims (2011) · Roth, Shapley (2012) · Fama, Hansen, Shiller (2013) · Tirole (2014) · Deaton (2015) · Hart, Holmström (2016) · Thaler (2017) · Nordhaus, Romer (2018) · Banerjee, Duflo, Kremer (2019) · Milgrom, Wilson (2020) · Card, Angrist, Imbens (2021) · Bernanke, Diamond, Dybvig (2022) · Goldin (2023)
Wikimedia Commons har media relaterad till Leonid Kantorovitj.
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Leonid_Kantorovitj&oldid=52927158”