Joseph Stiglitz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Joseph Stiglitz
Joseph E. Stiglitz 2019.jpg
FöddJoseph Eugene Stiglitz
9 februari 1943[1][2][3] (77 år)
GaryUSA
MedborgarskapUSA[4][5][6]
Utbildad vidFitzwilliam College, Amherst College, Massachusetts Institute of Technology och University of Chicago Blue pencil.svg
SysselsättningNationalekonom, professor[7][8][9], kritiker, skribent[10][11][12], universitetslärare, forskare[13][14][15]
BefattningVärldsbankens chefekonom (1997–2000)
ArbetsgivareColumbia University
University of Manchester
Stanforduniversitetet
Yale University (1970–1974)
Oxfords universitet (1976–1979)
Princeton University (1979–1988)
Världsbanken (1997–2000)
Politiskt partiDemokratiska partiet
Make/makaAnya Schiffrin
(g. 2004–)
UtmärkelserFellow of the Econometric Society
Fellow of the British Academy
Utländsk ledamot av Royal Society
Fulbright-programmet (1967)[16]
Guggenheim-stipendiet (1969)
John Bates Clark-medaljen (1979)[17]
Horst-Recktenwald-Preis (1997)[18]
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2001)[19]
Hedersdoktor vid Kinas folkuniversitet (2006)[20]
Gerald Loeb Award (2010)[21]
Weltwirtschaftlicher Preis (2013)[22][23]
Officer av Hederslegionen (2013)[24]
Hedersdoktor vid Harvard University (2014)[25]
Daniel Patrick Moynihan Prize (2014)[26]
Honoris causa (2017)[27]
Webbplatsjosephstiglitz.com/
Redigera Wikidata
Joseph Stiglitz på Nobel Week Dialogue 2017 i Göteborg.

Joseph Eugene Stiglitz, född 9 februari 1943 i Gary, Indiana, är en amerikansk nationalekonom. Stiglitz har bland annat varit ekonomisk rådgivare åt Bill Clinton 1993 och 1997 och efter det chefsekonom och vice ordförande på Världsbanken fram till 2000. Han mottog 2001 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tillsammans med George Akerlof och Michael Spence "för deras analys av marknader med asymmetrisk information" (som exempel ges försäkrings- och kreditmarknaderna och utvecklingsekonomier).[28]

Joseph Stiglitz gav 2002 ut Globalization and its discontents (Globaliseringen och dess kritiker) där han framför stark kritik mot främst Internationella valutafonden och dess misslyckande med att bekämpa global fattigdom. Uppföljaren 2006 Making globalization work (Fungerande globalisering) skisserar hur globaliseringen kunde fungera bättre.

År 2001 utnämndes han till hedersdoktor vid Karlsuniversitetet i Prag.[29]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Globaliseringen och dess kritiker (Globalization and its discontents) (översättning Lillemor Ganuza Jonsson, Leopard, 2003)
  • Fungerande globalisering (Making globalization work) (översättning Gunnar Sandin, Daidalos, 2007)
  • Fritt fall: de fria marknaderna och världsekonomin i kris (Freefall) (översättning Stefan Lindgren, Leopard, 2011)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie online-ID: stiglitz-joseph-e, omnämnd som: Joseph E. Stiglitz, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Munzinger-Archiv, Munzinger person id: 00000023918, omnämnd som: Joseph E. Stiglitz
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ läs online,
  7. ^ läs online,
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ läs online,
  11. ^ läs online,
  12. ^ läs online,
  13. ^ läs online,
  14. ^ läs online,
  15. ^ läs online,
  16. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  17. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  18. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  19. ^ läs online,
  20. ^ Kinas utbildningsministerium, läs online, läst: 11 april 2019
  21. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  22. ^ läs online,
  23. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  24. ^ läs online, läst: 9 maj 2019,
  25. ^ läs online, läst: 9 maj 2019,
  26. ^ läs online, läst: 26 september 2019,
  27. ^ läs online,
  28. ^ Kungliga vetenskapsakademiens presentation av pristagarnas forskning
  29. ^ ”Honorary Doctorates”. Charles University. 29 juni 2014. http://www.cuni.cz/UKEN-139.html. Läst 6 april 2015.