Lilla Jönssonligan på styva linan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lilla Jönssonligan på styva linan
Genrekomedi, barnfilm
RegissörChristjan Wegner
ProducentJoakim Hansson, Björn Carlström
ManusChristjan Wegner, Björn Carlström
SkådespelareKalle Eriksson, Jonathan Flumée, Fredrik Glimskär
OriginalmusikChrister Sandelin, Ragnar Grippe
FotografHenrik Carlheim-Gyllenskiöld
KlippningFredrik Morheden
ProduktionsbolagSpice Filmproduktion AB, Tonefilm AB, Sonet Film AB
DistributionSonet Film AB
Premiär28 november 1997
Speltid103 minuter
LandSverige
Språksvenska
FöregångareLilla Jönssonligan och cornflakeskuppen
UppföljareLilla Jönssonligan på kollo
IMDb SFDb

Lilla Jönssonligan på styva linan är en svensk film från 1997. Det är den andra av fyra filmer om Lilla Jönssonligan, och uppföljaren till Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen (1996).

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det är slutet av 1950-talet. Sickan, Ragnar och Harry har svårt att hitta på något kul sommarlovsgöra – fram tills de står på öppen gata och ser ett tivoli rulla in genom staden, där tivolit kommit för att stanna i staden under flera dagar.

De barn som hjälper till med att sätta upp tivolit belönas med några fribiljetter, men när Ragnar och Harry kommer dit för att hjälpa till är arbetsstyrkan redan överbemannad och de avvärjs av clownen. Under tiden har Sickan återvänt till kojan och hunnit tänka ut en plan över hur ligan ska kunna komma över en lyxigt stor bunt biljetter till tivolit, vilket de genomför samma kväll, men dagen efter stjäls biljetterna av deras ärkefiende Junior Wall-Enberg.

Vid ligans hämndaktion mot Junior i hans hem följande kväll, under tiden som familjen Wall-Enberg håller en invigning av stadens nya konstmuseum för stadsinvånarna en bit därifrån, är de inte ensamma; Tre av tivoliartisterna dyker också upp (kanonkulan, clownen och svärdslukerskan), som snabbt visar sig vara konsttjuvar och roffar åt sig hela Wall-Enbergs stora värdefulla tavelsamling. Dessvärre är det Jönssonligan som kommer att misstänkas för stölden.[1]

I rollerna[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Eftersom Peter Rangmar som spelar Sickans pappa i den förra filmen, Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, avled i maj 1997 fick man byta ut honom mot Niklas Falk.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen fick negativa recensioner av filmkritiker.[2]

Förra årets start för vad som ser ut att bli ett återkommande dåligt skämt, Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, försökte dölja ett underskott av inspiration med ett överskott av långsökt och torftig kommersiell konstruktion. Årets uppföljare lyckas med bedriften att sänka kvaliteten ännu mer.

Charm, spänst, sinne för humor, blick för komiska poänger, sånt gör vi bäst i att tala tyst om, liksom om barnskådespelarnas framtoning. Allt som allt tyder det nya bidraget till en dödfödd serie på en remarkabelt låg tanke om den yngre publikens anspråk på underhållning.

Jan Aghed i Sydsvenskan

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]