Lilla Jönssonligan på styva linan
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Lilla Jönssonligan på styva linan | |
| Genre | komedi, barnfilm |
|---|---|
| Regissör | Christjan Wegner |
| Producent | Joakim Hansson, Björn Carlström |
| Manus | Christjan Wegner, Björn Carlström |
| Skådespelare | Kalle Eriksson, Jonathan Flumée, Fredrik Glimskär |
| Originalmusik | Christer Sandelin, Ragnar Grippe |
| Fotograf | Henrik Carlheim-Gyllenskiöld |
| Klippning | Fredrik Morheden |
| Produktionsbolag | Spice Filmproduktion AB, Tonefilm AB, Sonet Film AB |
| Distribution | Sonet Film AB |
| Premiär | 28 november 1997 |
| Speltid | 103 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | svenska |
| Föregångare | Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen |
| Uppföljare | Lilla Jönssonligan på kollo |
| IMDb SFDb Elonet | |
Lilla Jönssonligan på styva linan är en svensk film från 1997. Det är den andra av fyra filmer om Lilla Jönssonligan, och uppföljaren till Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen (1996).
Handling[redigera | redigera wikitext]
Det är slutet av 1950-talet. Sickan, Ragnar och Harry har svårt att hitta på något kul sommarlovsgöra – fram tills de står på öppen gata och ser ett tivoli rulla in genom staden, där tivolit kommit för att stanna i staden under flera dagar.
De barn som hjälper till med att sätta upp tivolit belönas med några fribiljetter, men när Ragnar och Harry kommer dit för att hjälpa till är arbetsstyrkan redan överbemannad och de avvärjs av clownen. Under tiden har Sickan återvänt till kojan och hunnit tänka ut en plan över hur ligan ska kunna komma över en lyxigt stor bunt biljetter till tivolit, vilket de genomför samma kväll, men dagen efter stjäls biljetterna av deras ärkefiende Junior Wall-Enberg.
Vid ligans hämndaktion mot Junior i hans hem följande kväll, under tiden som familjen Wall-Enberg håller en invigning av stadens nya konstmuseum för stadsinvånarna en bit därifrån, är de inte ensamma; Tre av tivoliartisterna dyker också upp (kanonkulan, clownen och svärdslukerskan), som snabbt visar sig vara konsttjuvar och roffar åt sig hela Wall-Enbergs stora värdefulla tavelsamling. Dessvärre är det Jönssonligan som kommer att misstänkas för stölden.[1]
I rollerna[redigera | redigera wikitext]
- Kalle Eriksson – Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson
- Jonathan Flumée – Ragnar Vanheden
- Fredrik Glimskär – Dynamit-Harry
- Jonna Sohlmér – Doris
- Anders Öström – Morgan "Junior" Wall-Enberg
- Mats Wennberg – Biffen
- Robert Gustafsson – Kanonkulan
- Johan Rabaeus – clownen
- Ulla Skoog – svärdslukerskan
- Loa Falkman – direktör Oscar Wall-Enberg
- Maria Weisby – Lillian Wall-Enberg
- Micke Dubois – Loket
- Peter Harryson – tivolidirektören
- Olof Thunberg – morfar Elis
- Niklas Falk – Sigvard Jönsson
- Cecilia Nilsson – Tora Jönsson
- Freja Berglund – Sikkan Jönsson
- Isak Ekblom – Sven-Ingvar Jönsson
- Erik Lindman – poliskonstapel Pinnen
- Stefan Göstasson – polisman
- Christer Andersson – polisman
- Stefan Thunberg – poliskonstnären
- Carl Svernlöv – journalisten
- Lasse Larsson – pressfotografen
- Arne Palm – museets vaktmästare
- Per Mellander – Nisse Hulth
- Jeff Ahl – pojken med fribiljetter
- Hans Viwin – mannen vid biljettluckan
- Malin Nilsson[förtydliga] – kvinnan som fjärtade
- Lennart Ersson – starke mannen
- Anna-Therese Eivindsdottir – ormtjuserskan
- Karl O. Wedin – långe mannen
- Niklas Folkegård – jonglören
- Karin Kriström – gummikvinnan
- Karin Kjeldgård – lindanserskan
- Kicke Fagin – skäggiga damen
- Tord Andersen – trollkarlen
- Fredrik Kersmo – trollkarlspojken
- Johanna Jung – cirkusprinsessan
- Magnus Söderlund – ballongmannen
- Agneta Ahlin – spåkvinnan
- Rosa Hagevi – pinuppan
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Eftersom Peter Rangmar som spelar Sickans pappa i den förra filmen, Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, avled i maj 1997 fick man byta ut honom mot Niklas Falk.
Mottagande[redigera | redigera wikitext]
Filmen fick negativa recensioner av filmkritiker.[2]
| ” | Förra årets start för vad som ser ut att bli ett återkommande dåligt skämt, Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, försökte dölja ett underskott av inspiration med ett överskott av långsökt och torftig kommersiell konstruktion. Årets uppföljare lyckas med bedriften att sänka kvaliteten ännu mer.
Charm, spänst, sinne för humor, blick för komiska poänger, sånt gör vi bäst i att tala tyst om, liksom om barnskådespelarnas framtoning. Allt som allt tyder det nya bidraget till en dödfödd serie på en remarkabelt låg tanke om den yngre publikens anspråk på underhållning. |
„ |
| – Jan Aghed i Sydsvenskan | ||
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Fullständigt referat, Svensk Filmdatabas.
- ^ Lilla Jönssonligan på styva linan på Svensk Filmdatabas (kommentarer)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Lilla Jönssonligan på styva linan på Internet Movie Database (engelska)
- Lilla Jönssonligan på styva linan på Svensk Filmdatabas
| ||||||||||||||||||||||