Varning för Jönssonligan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Varning för Jönssonligan
GenreKomedi, kriminalare
RegissörJonas Cornell
ProducentIngemar Ejve
ManusHenning Bahs
Rolf Börjlind
Erik Balling
SkådespelareGösta Ekman
Ulf Brunnberg
Nils Brandt
Siw Malmkvist
OriginalmusikRagnar Grippe (elektronisk musik)
ProduktionsbolagSvensk Filmindustri
Premiär1981
Speltid1 t. 28 min. 49 s.
LandSverige
SpråkSvenska
UppföljareJönssonligan & Dynamit-Harry
IMDb SFDb

Varning för Jönssonligan är en svensk film från 1981, regisserad av Jonas Cornell. Filmen är en svensk version av den danska filmen Olsen-bandens sidste bedrifter. Det är den första av hittills åtta filmer om Jönssonligan och musiken till denna första film är gjord av Ragnar Grippe. Filmen spelades in mellan 8 juli och 11 september 1981.

Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det kriminella geniet Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson (Gösta Ekman) och hans kumpaner Ragnar Vanheden (Ulf Brunnberg) och Rocky (Nils Brandt) har en stor kupp i sikte, men något går snett och Sickan åker dit. Vid frisläppandet från fängelset lockar den skumme finanskungen Wall-Enberg (Per Grundén) till sig Sickan med en stor belöning för att få ett kassaskåp i Schweiz öppnat. Han lämnar alltså sina gamla kumpaner. När Sickan väl har öppnat skåpet, inser han att han har blivit lurad och återvänder till Sverige. Under tiden har Vanheden och Rocky försökt sig på ett litet inbrott i en pressbyrå, men med klent resultat. När Sickan har kommit tillbaka tänker han utkräva hämnd på Wall-Enberg och utarbetar därför en avancerad plan, enligt vilken han och hans kumpaner skall stjäla de så kallade Bedford-diamanterna från Wall-Enberg. Samtidigt är också polisen på jakt efter diamanterna.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Förhandsskriverierna om filmen handlade, i likhet med recensionerna, rätt mycket om den danska förlagan Olsenbanden. Med Ove Sprogøe, Morten Grunwald och Poul Bundgaard i huvudrollerna hade de många filmerna om Egon Olsen och hans två förbrytarkumpaner Benny och Kjeld blivit en rad framgångar för Nordisk Film, alltifrån den första Olsenfilmen som kom 1968. Erik Balling har regisserat och tillsammans med Henning Bahs skrivit manus till de tretton filmerna om Olsenbanden. I denna första försvenskade version gick också Nordisk Film in med 25 procent av kostnaderna, och det manus som Rolf Börjlind skrev hade ett av Ballings och Bahs manus (det till den sjätte Olsenfilmen) som utgångspunkt.

Ironiskt nog baserar sig den första svenska filmen i serien om Jönssonligan på den film som var tänkt att bli den sista filmen i den ursprungliga danska filmserien.

Valet av Jonas Cornell som regissör väckte en viss förvåning, I en intervju i Dagens Nyheter den 2 januari 1982 kommenterade Cornell sin debut som regissör av filmfarser med orden

Jag har glasögon och ser allvarlig ut. Därför tror många att jag inte kan göra roliga saker. Med Jönssonligan vill jag räcka lång näsa åt dem som sätter likhetstecken mellan intellektuell och ofolklig. Min målsättning var att göra god underhållning för hela familjen. Det var också en utmaning att göra film för en stor publik. Det har funnits en tendens bland oss 60-talsfilmare att glömma bort publiken. Nu finns å andra sidan en motsatt sjuka, att bara göra lätta komedier utan innehåll.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gradvall et al 2009, nr. 588

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]