Jönssonligan får guldfeber
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Jönssonligan får guldfeber | |
| Genre | Komedi, kriminalare |
|---|---|
| Regissör | Mikael Ekman |
| Producent | Ingemar Ejve, Björn Henricson |
| Manus | Rolf Börjlind |
| Skådespelare | Gösta Ekman Ulf Brunnberg Björn Gustafson Birgitta Andersson |
| Originalmusik | Ragnar Grippe |
| Produktionsbolag | Svensk Filmindustri m.fl. |
| Premiär | 19 oktober 1984 (Sverige) |
| Speltid | 97 minuter |
| Land | Sverige, Danmark |
| Språk | Svenska |
| Föregångare | Jönssonligan & Dynamit-Harry |
| Uppföljare | Jönssonligan dyker upp igen |
| IMDb SFDb | |
Jönssonligan får guldfeber är en svensk film från 1984 regisserad av Mikael Ekman.
Handling[1][redigera | redigera wikitext]
Sickan har fått nys om den hemliga generalplanen där Sverige i framtiden ska delas in i ett boendeområde, ett försvarsområde och ett fritidsområde. Planen finns endast på ett datachip hos Försvarsmakten och Sickan vill stjäla chipet och sälja det till sin ärkefiende Wall-Enberg.
Efter att till slut ha lagt vantarna på pengarna för chippet råkar Sickan förväxla sin portfölj med en poliskommissarie som i samma veva får sparken. Polisen upptäcker att hans väska innehåller pengar i stället för fiskeutrustning och beger sig snabbt till Arlanda för att lämna landet. I säkerhetskontrollen hamnar han tillsammans med Jönssonligan. När personalen hittar en kniv i väskan säger han att det är hans, och Sickan får då tillfälle att byta tillbaka väskorna.
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Filmen är den tredje i serien om Jönssonligan.[2] Intrigen köptes från den tionde danska filmen Olsen-banden går i krig (1978). Sekvensen då chipet stjäls ur den Franz Jaeger-designade skåpbilen är dock hämtad från den fjärde danska filmen Olsen-bandens store kup (1972).[3]
I den danska förlagan avslutas filmen med att huvudrollsfigurerna klättrar i tornuret på Köpenhamns rådhus, en scen inspirerad av den berömda scenen ur Harold Lloyds stumfilm Upp genom luften (1923). De svenska filmmakarna valde att förlägga tornursscenen till Stockholms stadshus som dock saknar[källa behövs] klocka med visare, detta löstes med rekvisita och trickfilmning.
Nils Brandt som spelade ligans tredje medlem i de två första Jönssonligan-filmerna, lämnade filmserien, och karaktären Rocky ersattes av Dynamit-Harry (Björn Gustafson). Denna rollfigur hade för övrigt redan presenterats för publiken i föregångaren Jönssonligan & Dynamit-Harry (1982).
Rollista[4][redigera | redigera wikitext]
- Gösta Ekman – Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson
- Ulf Brunnberg – Ragnar Vanheden
- Björn Gustafson – Harry "Dynamit-Harry"
- Birgitta Andersson – Doris
- Per Grundén – Direktör Wall-Enberg
- Carl Billquist – Kriminalinspektör Persson
- Weiron Holmberg – Biffen
- Sten Ljunggren – Fritz Müllweiser
- Jan Waldekranz – Kriminalassistent Gren
- Peter Harryson – Chaufför
- Fredrik Ohlsson – Justitieminister
- Birger Malmsten – ÖB
- Jessica Zandén – Receptionist
- Pia Green – Resebyrådam
- Anna-Lotta Larsson – Värdinna
- Charlie Elvegård – Hotellrumsuppassare
- Gösta Engström – Verkmästare
- Leif Ahrle – Tysk delegationschef
- Carl-Lennart Fröbergh – Taxichaufför
- Björn Henricson — tysk hejduk
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Jönssonligan får guldfeber på Svensk Filmdatabas (handling)
- ^ Jönssonligan får guldfeber på Svensk Filmdatabas (inspelning)
- ^ Det våras för Jönssonligan – eller Hur man gör svensk deg på danskt recept på Svensk Filmdatabas
- ^ Jönssonligan får guldfeber på Svensk Filmdatabas (medverkande)
| |||||||||||||||||||||||||