Ulla Skoog
| Ulla Skoog | |
 Ulla Skoog i juni 2015. | |
| Född | Ulla Marie Skoog 23 februari 1951  Sävedalens församling i Göteborgs och Bohus län |
|---|---|
| Aktiva år | 1981– |
| Betydande roller | |
| Johanna i Saltön | |
| IMDb SFDb | |
Ulla Marie Skoog, född 23 februari 1951 i Sävedalens församling i Göteborgs och Bohus län,[1][2] är en svensk skådespelerska, dramatiker, regissör och komiker.[3]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ulla Skoog kom in på Scenskolan 1979 och började sedan på Stockholms stadsteater 1981 men har även varit verksam vid Fria Proteatern. Hon debuterade som stå upp-komiker 1988. Sitt stora folkliga genombrott fick hon när hon medverkade i komediserien Lorry i SVT 1989–1990 samt 1995. Sedan dess har Skoog framträtt i många komiska sammanhang, bland annat i långfilmerna Yrrol och En på miljonen samt i serien Reuter & Skoog.
Sedan slutet av 1990-talet har hon ofta framträtt tillsammans med Tomas von Brömssen. Deras revyer Rent under och Fritt fall har blivit stora publikframgångar som turnerat landet runt. Hon är också verksam som regissör både på TV och på bland annat Stockholms stadsteater. På senare år har hon blivit mycket uppskattad med de egna föreställningarna Ulla Skoog m mus och Ulla Skoog & Trond Lindheim trallar vidare. Kompositören, arrangören och pianisten Trond Lindheim har hon samarbetat med sedan 2003. I TV-serien Saltön 2005, 2007 och 2010 spelade hon rollen som Johanna. Vid Guldbaggegalan 2013 utsågs Skoog till Bästa kvinnliga biroll för sin gestaltning av Puste Segerstedt i Jan Troells Dom över död man.[4]
Hon var en tid sambo med musikern Ronny Carlsson (1951–2014) och gjorde även ett par skivinspelningar med honom.[5]
2015 var Skoog sommarpratare i Sveriges Radio P1. 2017 var hon programledare för byggnadsvårdsprogrammet Husesyn i samma radiokanal.
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1990 – Karamelodiktstipendiet[6]
- 2002 – Karl Gerhards hederspris
- 2013 – Bästa Skådespelerska på Chicago Filmfestival, USA[7]
- 2013 – Bästa kvinnliga biroll vid Guldbaggegalan 2013
- 2022 –
Medaljen Litteris et Artibus i guld av 8:e storleken (GMleta) för framstående konstnärliga insatser som skådespelare.[8]
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1986 – Kunglig toalette (TV)
- 1988 – SOS – en segelsällskapsresa
- 1989–1990, 1995 – Lorry (TV)
- 1989 – Kurt Olsson - filmen om mitt liv som mig själv
- 1989 – T. Sventon praktiserande privatdetektiv (julkalendern i Sveriges television)
- 1989 – Tre kärlekar (TV)
- 1990 – Kurt Olssons julkalender (julkalender i Sveriges television)
- 1990 – Honungsvargar
- 1991 – Till Mamma
- 1994 – Yrrol
- 1994 – Pillertrillaren
- 1995 – En på miljonen
- 1995 – Pensionat Oskar
- 1996 – Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven lever farligt
- 1997 – Lilla Jönssonligan på styva linan
- 1999 – Reuter & Skoog (TV)
- 2003 – Hitta Nemo (röst)
- 2005–2017 – Saltön (TV-serie)
- 2012 – Dom över död man
- 2014 – När sugfiskar krockar
- 2013–2017 – Fröken Frimans krig (TV-serie)
- 2015 – Insidan ut (röst)
- 2016 – Hitta Doris (röst)
- 2018 – Storm på Lugna gatan (TV-serie) (julkalender)
- 2019 – En komikers uppväxt
- 2020 – Lasse-Majas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet
- 2021 – Eva & Adam
- 2021 – Mer panik i tomteverkstan (TV-serie)
- 2022 – Äntligen! (TV-serie)
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1982 | Natasja | Brott och straff Fjodor Dostojevskij |
Jan Håkanson | Stockholms stadsteater |
| 1987 | En flyende kvinna m. fl. | Kurage och hennes barn Bertolt Brecht |
Ragnar Lyth | Stockholms stadsteater |
| 1997 | Golde | Spelman på taket Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein |
Georg Malvius | Stockholms stadsteater |
| 2011 | Rampfeber Michael Frayn |
Christoffer Bendixen | Halmstads Teater[9] | |
| 2012 | Mrs Wilberforce | Ladykillers Graham Linehan |
Lena Koppel | Gunnebo slottsteater[10] |
| 2013 | Mrs Wilberforce | Ladykillers Graham Linehan |
Lena Koppel | Riksteatern[11] |
| 2018 | Lydia Ekdahl | Fanny och Alexander Ingmar Bergman |
Eva Bergman | Göteborgs stadsteater |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges befolkning 1990: Skoog, Ulla Marie
- ^ Sveriges befolkning 2000: Skoog Larsson, Ulla Marie (1951-02-23) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
- ^ ”Ulla Skoog - SFdb”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=170571. Läst 13 juni 2021.
- ^ ”Guldbaggarna 2013”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/guldbaggarna-2013. Läst 21 januari 2013.
- ^ Stig Åke Stålnacke (20 oktober 2014). ”Ronny Carlsson, minnesord”. Allehanda. Arkiverad från originalet den 8 december 2015. https://web.archive.org/web/20151208063749/http://www.allehanda.se/slakt-o-vanner/minnesord/ronny-carlsson-minnesord.
- ^ ”Karamelodiktstipendiet”. Arkiverad från originalet den 2 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110602021534/http://www.pygme.se/karamellodikt/karamelodikt.shtml. Läst 15 juni 2011.
- ^ ”Ulla Skoog på SFDb”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=170571&iv=BIOGRAPHY. Läst 7 juli 2016.
- ^ Medaljförläningar 28 januari 2022, Kungl. hovstaterna. Läst 28 januari 2022.
- ^ ”Rampfeber på Halmstads teater”. SVT Halland. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/rampfeber-pa-halmstads-teater. Läst 28 juni 2015.
- ^ Rikard Loman (16 juli 2012). ”'Ladykillers' av Graham Linehan: Folkligt men flott. Finurlig filmklassiker i västkustsk tappning.”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ladykillers-av-graham-linehan/. Läst 1 juli 2016.
- ^ Riksteatern (9 januari 2013). ”Ulla Skoog och Claes Malmberg på Riksteaterturné med klassikern Ladykillers”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ulla Skoog.- Ulla Skoog på Internet Movie Database (engelska)
- Ulla Skoog på Svensk Filmdatabas
- Ulla Skoog på Stockholms stadsteaters webbplats
- Ulla Skoog på Göteborgs stadsteater
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||
|