Livet är underbart (1946)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Roberto Benignis film från 1997, se Livet är underbart (1997).
Livet är underbart
(It's a Wonderful Life)
Livet är underbart
George Bailey (James Stewart), Mary Bailey (Donna Reed) och deras yngsta dotter Zuzu (Karolyn Grimes).
Genre Drama
Regissör Frank Capra
Producent Frank Capra
Manus Frances Goodrich
Albert Hackett
Frank Capra
Baserad på The Greatest Gift av Philip Van Doren Stern
Skådespelare James Stewart
Donna Reed
Henry Travers
Lionel Barrymore
Originalmusik Dimitri Tiomkin
Fotograf Joseph Walker
Klippning William Hornbeck
Produktionsbolag Liberty Films
Distribution RKO Radio Pictures
Premiär
Speltid 130 minuter
Land USA
Språk Engelska
Budget $3.18 miljoner
Intäkter $9.6 miljoner
IMDb SFDb

Livet är underbart (engelska: It's a Wonderful Life) är en amerikansk dramafilm från 1946 i regi av Frank Capra.[1] Filmen är baserad på novellen The Greatest Gift, som Philip Van Doren Stern skrev 1939 och publicerade 1943. Filmen har blivit en julfilmsklassiker sedan den traditionellt sänds på TV under julhelgen, framförallt i USA men även i Sverige. Den nominerades till fem Oscars, inklusive bästa film och räknas av American Film Institute som en av de 100 bästa amerikanska filmer som någonsin gjorts.[2] Capra avslöjade 1978 att filmen var hans personliga favorit bland de han regisserat samt att han visade den för sin familj varje jul.

Handling[redigera | redigera wikitext]

När filmen tar sin början möter vi den inte helt fullärda ängeln Clarence Odbody som får ett uppdrag som han måste klara av innan han kan bli en fullfjädrad ängel. Clarence måste hjälpa George Bailey, en man som genom att hjälpa sin hemstad och dess innevånare försakat sig själv och sina drömmar. Han överväger nu självmord på självaste julafton för att han tror att alla omkring honom skulle få det bättre utan honom.

Efter att ha fått se vad som hänt tidigare i hans liv (samtidigt visas tittarna också vad som hänt) beger sig Clarence ner till jorden för att hjälpa George i hans nöd. Han gör detta genom att transportera George Bailey till en alternativ verklighet där George själv aldrig existerat. Då märker George att alla i hans närhet hade haft det värre om det inte hade varit för honom, hans handlingar och livsval. Varje människa påverkar med sin existens mer än vad man själv förstår.

George Bailey återvänder till den riktiga världen med förnyad livsgnista och märker att hela staden gått man ur huse för att rädda honom från den penningknipa han befunnit sig i. George situation ordnar därmed upp sig likt ett mirakel och med sitt uppdrag genomfört kan Clarence äntligen få sina vingar.

Clarence lämnar en julklapp som ett minne till George, en bok med inskriptionen; "Dear George: Remember no man is a failure who has friends. Thanks for the wings! Love Clarence." Och till tonerna av Auld Lang Syne lämnar vi George Bailey, omgiven av familj och vänner. Han har nu insett att även om hans liv inte blev just så som han hade tänkt sig, så är livet underbart.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga berättelsen, The Greatest Gift, skrevs av författaren Philip Van Doren Stern i november 1939. Efter att ha misslyckats med att få berättelsen publicerad bestämde han sig för att göra det själv, i form av ett julkort. Han skickade sedan ut 200 kort till familj och vänner i december 1943.

Berättelsen uppmärksammades av RKO producenten David Hempstead, som visade den för Cary Grants Hollywood-agent och i april 1944 köpte RKO Pictures rättigheterna till berättelsen, med syfte att använda den för Grant. RKO tog sedan fram tre otillfredsställande manuskript innan de skrinlade planerna på filmen och Grant gick istället vidare med att göra en annan julfilm, Ängel på prov.[3] RKO:s studiochef Charles Koerner föreslog att Frank Capra skulle läsa The Greatest Gift, som omedelbart såg dess potential. RKO som var angelägna om att bli av med projektet, sålde rättigheterna och manuskripten till Capras produktionsbolag Liberty Films, 1945. Capra satte tillsammans med ett gäng författare igång med att "polera" manuskriptet och han döpte sedan sitt filmmanus till Livet är underbart.

I Seneca Falls i Seneca County, New York hävdar man att Frank Capra under sitt besök i deras stad 1945, blev inspirerad att modellera filmens Bedford Falls efter det. Staden arrangerar årligen en Livet är underbart-festival i december.

Filmen hade biopremiär i USA den 20 december 1946.[1] Den hade Sverigepremiär den 4 augusti 1947.[4]

Den blev nominerad till fem Oscar (däribland bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll), men fick ett svalare mottagande hos allmänheten. Eftersom filmens upphovsrätt inte förnyades 1974, och att den därmed blev gratis för vem som helst att visa, blev den i juletider en klassiker i amerikansk TV.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Adaptioner[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”It's a Wonderful Life” (på engelska). Box Office Mojo. 20 december 1946. http://www.boxofficemojo.com/movies/?id=itsawonderfullife.htm. Läst 15 oktober 2016. 
  2. ^ http://www.afi.com/100years/movies10.aspx/
  3. ^ http://www.eeweems.com/capra/_wonderful_life.html
  4. ^ ”It's a Wonderful Life”. Svensk filmdatabas. 4 augusti 1947. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=14314. Läst 16 oktober 2016. 
  5. ^ ”Shredderville” (på engelska). TV.Com. 18 december 1989. http://www.tv.com/shows/teenage-mutant-ninja-turtles-1987/shredderville-70696/. Läst 15 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]