M113 armored personnel carrier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
M113 armored personnel carrier
Allied Spirit I 150126-A-LO967-001.jpg
Amerikansk M113 i Tyskland
Typ Pansarskyttefordon
Ursprungsplats USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1960–nutid
Använts av Se listan
Krig * Vietnamkriget
Produktionshistoria
Antal tillverkade cirka 80 000
Specifikationer
Vikt 12,3 ton
Längd 4,863 meter
Bredd 2,686 meter
Höjd 2,5 meter
Besättning 2
Passagerare 11

Pansar 12-38 millimeter aluminium
Primär beväpning M2 Browning
Sekundär beväpning Beror på variant
Motor Detroit Diesel 6V53T, 6-cylindrig
275 hk (205 kW)
Effekt/vikt 22,36 hk/ton
Operativ räckvidd 480 km
Hastighet 67,6 km/h i terräng och på väg, 5,8 km/h i vatten
En M113 under Vietnamkriget.

M113 armored personnel carrier är en amerikansk pansarbandvagn. Beväpningen består av en takplacerad tung kulspruta. M113 sattes in under Vietnamkriget från och med april 1962 och användes i många olika roller, främst i rekognoseringsuppdrag, men även i trupptransport.[1] Den begränsade bepansringen hos fordonet visade sig dock vara bristfällig, speciellt mot minor.[källa behövs] Sedan dess har fordonet använts i många andra konflikter, bland annat under Kosovokriget och Syriska inbördeskriget.

M113 används än idag i stora mängder av bland andra: USA, Tyskland[2], Irak[3], Afghanistan och Israel.

USA har planerat att avveckla serien M113-fordon helt mot 2018.[4]

I variant M132 var pansarbandvagnen beväpnad med en eldkastare monterad i tornet bredvid kulsprutan. Eldkastaren hade en räckvidd på 200 meter och kunde ge eld under 32 sekunder. Eldkastarens bränsletank var monterad i fordonets transportutrymme.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Starry, Donn A., General (1989). Mounted Combat in Vietnam. Department of the Army. http://www.history.army.mil/books/vietnam/mounted/index.htm. Läst 21 december 2016 
  2. ^ ”M113”. Deutsches Heer (på tyska). http://www.deutschesheer.de/portal/a/heer/start/technik/kette/m113/!ut/p/z1/hU67DoIwFP0WB9begoCPrcZFRGOiidDFFKmlWltSKvr51rgZjWc7zxygUADVrJeCOWk0U56XND3MxvkujyZRlKzjGC9Sku1wOA-X6Qj2_wLU2_gHCIZtzaH0G6OfG6sQtkCBnlnPHqg11inuEDu-HkLZMF0rvjFH8hYyoEKZ6n2d6Go4FkAtP3HLLbpZLzfOtd00wAHmGt3lRba8lgwZKwL8rdSYzkHxmYX2WtzxMFF9TgZPyUkr5Q!!/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/#Z7_B8LTL29225N440I6AJT01D1KM1. Läst 21 december 2016. 
  3. ^ ”Excess armored personnel carriers benefit U.S., foreign partners”. U.S. Army. https://www.army.mil/article/106646/. Läst 21 december 2016. 
  4. ^ ”The ground combat vehicle strategy: Optimizing for the future”. Arkiverad från originalet den 30 april 2011. https://web.archive.org/web/20110430044607/http://www.bctmod.army.mil/GCV_focus/GCV%20Narrative.pdf. Läst 21 december 2016. 
  5. ^ ”M132 Flamethrower”. Global Security. http://www.globalsecurity.org/military/systems/ground/m132.htm. Läst 21 december 2016.