Mangamålet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simon Lundström, efter huvudförhandlingarna i Högsta domstolen den 16 maj 2012.

Mangamålet (även mangadomen eller mangafallet) är ett brottmål som gick igenom svenska domstolsväsendet från mars 2010[1] till juni 2012. Simon Lundström, en översättare specialiserad på japanska tecknade serier, manga, åtalades för barnpornografibrott för innehav av tecknade bilder som åklagaren menade föreställde unga barn, nakna eller i sexuella situationer. Lundström fälldes i tingsrätten och i hovrätten, men friades i Högsta domstolen.

Enligt svensk lagstiftning är det möjligt att definiera tecknade bilder som föreställer människor eller människoliknande varelser som barnpornografiska, oavsett om de är en skildring av verkliga övergrepp på barn eller är rent fiktiva.

Under rättegången hävdade Lundströms försvar att han hade införskaffat bilderna inom ramen för sitt arbete, vilket kräver kunskap om de många olika områden inom japansk manga som finns. Bland dessa finns så kallad hentai, pornografisk manga, med bland annat undergenren lolikon som skildrar mycket unga flickor, ofta ännu inte könsmogna.

Rättsfallet och de olika domarna uppmärksammades i media och initierade en omfattande offentlig debatt om definitionen av barnpornografi och yttrandefrihet.

Rättsprocessen[redigera | redigera wikitext]

Hösten 2009 låg översättaren och mangakännaren Simon Lundström i en vårdnadstvist om sin dotter. I samband med denna blev han anmäld för sexuellt övergrepp mot barn och 13 oktober 2009 gjorde polisen husrannsakan i Lundströms hem. Misstankarna om övergrepp avfärdades, men polisen beslagtog en stor mängd bilder i form av seriealbum, böcker och digitala bilder.

Tingsrätten[redigera | redigera wikitext]

Den 30 juni 2010 dömdes Lundström av Uppsala tingsrätt till 80 dagsböter (då 24 800 kr)[2] för ringa barnpornografibrott vid Uppsala tingsrätt för innehav av 51 digitala mangateckningar i sin dator som tingsrätten ansåg passade in på den den juridiska definitionen av barnpornografi inom svensk lagstiftning.[3] Det var första gången som någon dömdes för barnpornografibrott på grund av tecknade bilder i Sverige.[4] Förundersökningen var sekretessbelagd, rättegången hölls bakom lyckta dörrar och inga journalister kunde granska bevisen.[5] Efter domen i tingsrätten förlorade Lundström alla sina översättaruppdrag, bland annat ett uppdrag han haft i åtta år hos Bonniers.[2] Enligt Expressen sade Lundström att allt material på de beslagtagna hårddiskarna förstördes, även sådant som han inte var åtalad för, och att han förlorade bland annat familjefoton och gammalt arbete.[2] Sydsvenskan rapporterade att två hårddiskar förstördes.[6]

Hovrätten[redigera | redigera wikitext]

Den mycket uppmärksammade tingsrättsdomen överklagades till Svea hovrätt som 28 januari 2011 kom med sin dom. Hovrätten ansåg att bara 39 av de 51 tecknade bilderna skulle definieras som barnpornografi och upprätthöll tingsrättens dom om 80 dagsböter för ringa barnpornografibrott. Eftersom Lundströms ekonomiska situation hade förändrats blev totalsumman 5 600 kr.[2] Hovrättens motivering för att fria 12 av bilderna som tingsrätten ansåg vara barnpornografi var att det antingen "finns sådan osäkerhet i fråga om den avbildade personens pubertetsutveckling, att det inte med tillräcklig grad av säkerhet kan slås fast att de föreställer barn" eller att de inte uppnådde lagens definition för pornografi, även om man ansåg att de föreställer barn.[7]

En av bilderna som hovrätten, till skillnad mot tingsrätten, inte bedömde som barnpornografi var omslaget till en doujinshi (självpublicerad manga), The Aria on I Gland.[8] I en artikel i Aftonbladet beskrevs den som föreställande "två ganska sagoaktiga figurer som äter en banan".[9]

För åklagaren i målet var utgången väntad. Han förstod de som hade synpunkter på lagen men menade att domstolen hade följt den. Han sade att målet inte behövde tas upp i Högsta domstolen, men att det kunde bli så ändå "eftersom fallet har väckt så stor debatt".[6]

Högsta domstolen[redigera | redigera wikitext]

Lundström överklagade till Högsta domstolen, där han den 15 juni 2012 blev frikänd och åtalet ogillades. Endast en av de kvarvarande 39 bilderna bedömdes som verklighetstrogen och bedömdes av Högsta domstolen som barnpornografisk men innehavet av denna enda bild ansågs försvarligt mot bakgrund av att Lundström är expert på japansk kultur, har arbetat som översättare av mangaserier och att han haft stora mängder mangateckningar i sin dator och han frikändes även i den delen.[10][11]

I samband med domen hävde Högsta domstolen sekretessen för 38 av bilderna och redan samma dag visade Rapport, ABC, Kulturnyheterna, Aktuellt och TV4-nyheterna ett urval av bilderna i sina nyhetssändningar. Beslaget av allt beslagtaget material, bland annat hårddiskar, hävdes också. Detta inkluderade alla bilder som innefattades i målet, även den som ansågs vara barnpornografisk.[12]

Göran Lambertz, deltagande justitieråd i målet, sade i en intervju i SVT:s Aktuellt efter domen att Högsta domstolen bedömde att det inte går att kriminalisera fantasiteckningar utan att det bryter mot yttrandefriheten. Att det skulle strida mot proportionalitetsprincipen, gå för långt i begränsningen av yttrandefriheten och att lagstiftaren hade tagit i för mycket. Att yttrandefriheten är viktig för demokratin men också för människors frihet och känsla av frihet. Han menade trots detta att lagen inte behövde ändras och att den var tillräckligt tydlig och bra som den var.[13]

I Sveriges Radio kommenterade Lambertz att motiveringen för den friande domen var att skyddsaspekten gentemot riktiga barn som ligger till grund för kriminaliseringen av innehav av barnpornografi saknades i fråga om teckningar. Att en av teckningarna ändå betraktats som barnpornografi av Högsta domstolen var för att "det skulle kunna vara en teckning utav en verklig flicka som utsätts för ett övergrepp och i övrigt ser det ut som ett övergrepp".[14]

Debatten kring fallet[redigera | redigera wikitext]

Helena Karlén, geneneralsekreterare på ECPAT, sade att hon inte såg lagen som en form av censur utan som ett sätt att öka barns rätt till skydd mot att exploateras och kränkas i sexuella bilder.[15] Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, sade att det är fel att exponera barn i ett pornografiskt sammanhang, oavsett om de är tecknade eller levande och att "Bilderna är onödiga".[5]

Marie Eneman, forskare på barnpornografi och IT vid Göteborgs universitet, skrev efter tingsrättens dom att hon ansåg att den handlade mer om sexualmoral än viljan att skydda barn, att det saknades stöd inom psykologisk forskning för att de som konsumerar virtuell barnpornografi skulle gå över till reell barnpornografi eller begå övergrepp mot barn. Hon sade att det fanns en fara i att försöka kriminalisera människors tankar och att hon hoppades att domen skulle överklagas hela vägen upp till Högsta domstolen.[16]

Hovrättsdomen kritiserades av Svenska PEN-klubben som kommenterade att "en lag [som] dömer någon för att framställa eller ens inneha fiktion [...] kan ge helt absurda konsekvenser för alla slag av konstnärlig utövning" och varnade för följderna av att kriminalisera fiktion som sådan.[17]

Domen kritiserades även av Seriefrämjandet som menade att "lagen innebär en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten för serier och annan bildkonst".[18]

Ulrika Knutson skrev i en krönika i Fokus att hovrättsdomen var en svensk censurskandal, kanske den värsta i modern tid, och att den saknade alla rimliga proportioner. Hon krävde att Bonnier Carlsen åter skulle ge Lundström ett översättaruppdrag.[19]

Förlagschefen och tillika VD:n på förlaget Bonnier Carlsen sade efter den fällande domen i hovrätten "I dagsläget är han dömd, och vi känner att vi inte kan samarbeta med en person som är dömd för det här brottet. Blir han frikänd är det en annan sak, och då är han välkommen tillbaka."[6]

Håkan Lindgren på Expressen skrev efter hovrättsdomen: "Om jag inte får klä av tecknade fantasifigurer, varför får jag skjuta dem? [...] Svaret är förstås att det inte handlar om barnen utan om [...] de vuxna som ännu inte har gjort klart för sig själva vad de tycker är värst - en teckning eller ett övergrepp mot ett barn - och som av ren bekvämlighet föredrar att döma båda med samma lag."[5]

Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén sade om hovrättsdomen: "Den här domen visar att man kan driva en rättsprocess även i fall där det inte finns några offer. Då närmar man sig tankeförbud. Detta kan få horribla, helt orimliga konsekvenser." och "Diskussionen har spårat ur. Nu kan man sabotera vilken debatt som helst genom att påstå att bilder är barnpornografiska."[20]

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, ansåg att lagen snarast borde ändras och att barnporrinnehav bör ses som ett efterföljandebrott till det sexbrott mot verkliga barn som alltid begåtts om bilder tas.[19]

Tryckfrihetsexperten Nils Funcke menade att lagstiftaren borde överväga en lagändring[21] men att det sannolikt var att hoppas på för mycket att det ens skulle bli en utredning om att återupprätta det absoluta förbudet mot censur och förhandsgranskning. Att rättsläget helst borde avkriminalisera innehav (men behålla förbudet mot spridning) av barnpornografi men åtminstone inte förbjuda uttryck för fantasier i text och eller bild.[22]

Mårten Schultz kommenterade Högsta domstolens dom som att man med hjälp av grundlagen skickligt hade lyckats vara lojal mot barnporrlagen och ändå kringgå orimliga konsekvenser.[23]

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling välkomnade den friande domen och sade att den var intressant dels för att den betonade vikten av "vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet", och dels för att domstolen fastställde att innehav av en i sig brottslig uppgift eller handling kan vara försvarligt sett i ett sammanhang.[21]

Agneta Åhlund, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram, kommenterade att man i första hand borde koncentrera sig på de levande barnen i rättsprocessen.[24]

Lundström sade att om man säger att man har yttrandefrihet så ska den inte vara villkorad[25] och att det inte är bra när författare är rädda för vad de får skriva eller rita.[26]

Den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson väckte mars 2013 nytt liv i debatten genom att anmäla sig själv till polisen för innehav och spridning av barnpornografi.[27] Åklagaren beslutade dock att inte inleda förundersökning då bilden i fråga inte var att bedöma som barnpornografi. [28]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hårdstedt, Anna (30 mars 2010). Ansökan om stämning (AM-165220-09). Åklagarmyndigheten i Uppsala 
  2. ^ [a b c d] Håkan Lindgren. "Manga skadar inte", Expressen, 20 december 2011. Läst den 16 juni 2012.
  3. ^ Sofia Tanaka/TT. "Porrteckningar i Högsta domstolen", Dagens Nyheter, 16 maj 2012. Läst den 15 juni 2012.
  4. ^ Emil Östman. "Dagsböter för tecknad barnporr", P3 Nyheter, 22 juli 2010. Läst den 16 juni 2012.
  5. ^ [a b c] Karin Olsson. "Seriebrott", Expressen, 8 augusti 2010. Läst den 15 juni 2012.
  6. ^ [a b c] Andreas Ekström. "Den dubbelt dömde", Sydsvenskan, 22 maj 2011. Läst den 22 juni 2012.
  7. ^ Hovrättens dom, mål B 6389-10, 21 januari 2011.
  8. ^ Karl Andersson. "'Bilden är pornografisk'", Aftonbladet, 16 juni 2012. Läst den 16 juni 2012.
  9. ^ Carl-Michael Edenborg. "Fällda fantasier", Aftonbladet, 29 januari 2011. Läst den 16 juni 2012.
  10. ^ "Högsta domstolen frikänner den tilltalade i det s.k. Mangamålet", Högsta domstolens webbplats, 15 juni 2012. Läst den 15 juni 2012.
  11. ^ Röstlund, Lisa. ”HD: "Manga är inte barnporr"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14982889.ab. Läst 15 juni 2012. 
  12. ^ http://www.hogstadomstolen.se/domstolar/hogstadomstolen/avgoranden/2012/2012-06-15%20b%20990-11%20dom.pdf
  13. ^ Aktuellt, SVT2, 15 juni 2012.
  14. ^ Studio Ett[1], 09:35-09:40, SVT2, 15 juni 2012.
  15. ^ "Var går gränsen mellan tecknade bilder och barnporr?", Studio ett, 23 juli 2010. Hört den 16 juni 2012.
  16. ^ Freja Salö. "'Handlar mer om sexualmoral än att skydda barn'", SVT:s webbplats, 2 augusti 2012. Läst den 16 juni 2012.
  17. ^ TT Spektra. "Svenska PEN förkastar manga-dom", Dagens Nyheter, 16 februari 2011. Läst den 16 juni 2012.
  18. ^ Fredrik Strömberg. "Pressmeddelande från Seriefrämjandet: Lagen om barnpornografi måste ändras", 15 mars 2011. Läst den 30 juli 2012.
  19. ^ [a b] Ulrika Knutson. "En svensk censurskandal", Fokus, 25 mars 2011. Läst den 16 juni 2012.
  20. ^ Håkan Lindqvist. "Lindblom Hulthén: Mangadomen horribel", Journalisten, 28 januari 2011. Läst den 19 juni 2012.
  21. ^ [a b] Håkan Lindqvist. "Mangadomen 'ett fall framåt'", Journalisten, 15 juni 2012. Läst den 19 juni 2012.
  22. ^ Nils Funcke. "Lundström frias – och regeringsformen stärks", Journalisten, 20 juni 2012. Läst den 22 juni 2012.
  23. ^ Anders Bolling. "'Skickligt kringgå orimliga konsekvenser'", Dagens Nyheter, 15 juni 2012. Läst den 15 juni 2012.
  24. ^ TT. "'Barnen är viktigast'", Dagens Nyheter, 15 juni 2012. Läst den 16 juni 2012.
  25. ^ http://vembevakarbevakarna.blogspot.se/2011/12/yttrandefriheten-en-motsagelse.html
  26. ^ Rebecka Ljung, Sofia Bering. "'Dags för en lagändring'", SVT:s webbplats, 15 juni 2012. Sett och läst den 15 juni 2012.
  27. ^ "'Anmäler sig själv för barnporrbrott'"
  28. ^ "'Åklagaren: Förundersökning för barnpornografibrott inleds inte'"

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]