Medicinens historia

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Medicinhistoria)
Hoppa till: navigering, sök

Medicinens historia avser medicinvetenskapens historia. Människan har sedan förhistorisk tid ägnat sig åt läkekonst i sina olika former i syfte att förstå omständigheterna kring liv, död och sjukdomar.

Förhistorisk medicin[redigera | redigera wikitext]

Eftersom förhistoriska medicinska upptäckter inte finns nedskrivna har man studerat artefakter, mänskliga kvarlevor och naturfolk för att få insyn om hur forntidens läkekonst fungerade.[1] Örtmedicin är den tidigaste formen av läkekonst, och föregår all nedskriven historia. Grottmålningar i Lascauxgrottan tyder på att örtmedicin kan ha förekommit i förhistoriska kulturer innan 15 000 f.Kr.[2]

Sjukdomar har sedan urminnes tider setts som tecken på vredgade gudar, grymma demoner eller ondskefulla andar. Historiker teoretiserar att trepanering användes för att råda bot på dessa.[3]

De tidiga civilisationernas medicin[redigera | redigera wikitext]

Egypten[redigera | redigera wikitext]

Det egyptiska unversalgeniet Imhotep är historiens första läkare känd vid namn, och tros vara Edwin Smith-papyrusens ursprungliga författare.

Under forntida Egyptens 3000-åriga historia utvecklade man en lång, varierad och givande medicinsk tradition som var väldigt avancerad för sin tid. Här utvecklades flera grundläggande medicinska grenar såsom kirurgi, tandvård, anatomi och farmakologi. Kunskaperna grundade sig till viss del i empiriska metoder, men likt många andra kulturer på den tiden var tron om att det övernaturliga låg bakom krämpor inte en ovanlig föreställning. De egyptiska läkarna hade ett gott rykte som sträckte sig till främmande riken, och deras kunskaper hade stort inflytande på efterkommande medicinska traditioner.[4]

I sina skildringar av Egypten berättar den grekiske historikern Herodotos att det fanns en hög grad av specialisering bland egyptiska läkare; vissa fokuserade på huvudåkommor eller magproblem, medan andra var ögon- eller tandläkare. Han kallade egypterna ''världens hälsosammaste folk'', och tillskrev detta deras avancerade sjukvårdssystem och torra klimat.[5] Sjukdomar var emellertid ingen ovanligt. Många egypter levde och arbetade vid Nilen, där risken var stor att få i sig dödliga parasiter eller drabbas av malaria. Gravfynd tyder på att många led av näringsbrist, trots att jordbruket ofta producerade mat i överflöd.[6] Barnadödligheten var hög, och endast en tredjedel av befolkningen nådde vuxen ålder. Den förväntade medellivslängden var 35 för män och 30 för kvinnor.[7]

Kirurgi förekom till viss del, men det är oklart om det utgjorde en del av läkarhierarkin. Verktyg som kan ha använts för kirurgiska ändamål har hittats från så tidigt som sjätte dynastin, men kroppsfynd som visar tecken på kirurgiska ingrepp är sällsynta. Istället ger medicinska papyrer en insyn över hur kirurgi kan ha utövats i forntida Egypten. Edwin Smith-papyrusen, som är huvudsakligen kirurgisk i sitt innehåll, beskriver bland annat sutur: ''du skall palpera hans sår, (och därefter) dra ihop hans sår med stygn''. Papyrus Ebers innehåller information om kirurgiska snitt, som användes för att öppna varbölder och ta bort fettumörer. Ortopedläkare lär ha varit efterfrågade i forntida Egypten, eftersom de tunga arbetsförhållandena och många krigen ledde till att många drabbades av frakturer och urledvridningar. I både Papyrus Ebers och Edwin Smith-papyrusen finns hänvisningar till en sorts ortos eller spjäla.[8]

Egyptiska läkare hade tämligen god koll på människans anatomi. Man kände till kopplingen mellan pulsen och hjärtat, och hade viss kännedom om hjärt- och kärlsystemet. Under mumifieringen lärde sig de egyptiska läkarna mycket om människans anatomi, i och med att man avlägsnade de inre organen och fick tillfälle att studera människan inifrån.[9]

Medicinska papyri[redigera | redigera wikitext]

1822 dechiffrerades Rosettestenen och gjorde det möjligt att tyda fornegyptiska hieroglyfer, och därmed flera medicinska papyrer.

Kahuni-papyrusen tros vara den äldsta bevarade medicinska skriften, och tar itu med kvinnliga hälsoproblem såsom gynekologiska sjukdomar, fertilitet, graviditet, och prevention. De behandlingar som rekommenderas är diverse oljor, rökelser och växter, men även preparat från djurriket utav exempelvis krokodilavföring eller mjölk.[10]

Edwin Smith-papyrusen är världens äldsta kirurgiska avhandling och grundar sig i förhållandevis vetenskapliga metoder; däri finner man beskrivning, diagnos, prognos och behandling för 48 olika åkommor.[11] Papyrusen tillskrivs ibland Imhotep.[12]

Papyrus Ebers är en av de största och bäst bevarade skrifterna. Behandlingarna utgörs av diverse besvärjelser och preparat.[13]

Indien[redigera | redigera wikitext]

Ayurveda (आयुर्वेद sanskrit: ayus, "liv", veda, "kunskap"), även ayurvedisk medicin, utgör en form av indisk läkekonst. Ayurveda har påvisats ha en historia vilken sträcker sig så långt tillbaka som från 5000 f.Kr. och är enligt förespråkarna grundad i ett holistiskt perspektiv och vediska utgångspunkter.[14][15]

Rekonstruktiva kirurgiska tekniker utfördes i Indien ca. 800 f.Kr. [16] av läkaren Sushruta.

Antik medicin[redigera | redigera wikitext]

Corpus Hippocraticum

Den rådande teorin för sjukdomarnas ursprung var länge humoralpatologin där man ansåg att brist/överskott av de fyra kroppsvätskorna (svart galla/gul galla/slem/blod) orsakade olika sjukdomstillstånd.

Utifrån äldre handskrifter sammanställdes de hippokratiska skrifterna Corpus Hippocraticum omkring 300 f.Kr.

En lista med cirka 600 olika läkemedel sammanställdes av Pedanius Dioskorides omkring år 80 e.Kr.

Dåtidens kunskap inom anatomi och fysiologi sammanställdes av Galenos till en sammanhängande lära ca 160 e.Kr.

Medeltida medicin[redigera | redigera wikitext]

Under medeltidens Europa och närmaste omnejd förhärskade antikens idéer om hur hälsa bibehölls och återvanns. Medicinskt kunniga personer var ofta munkar och nunnor vilket kan exemplifieras av universalgeniet Hildegard av Bingen (1098–1179). Klostren kopierade och översatte böcker skrivna av greker och araber, samtidigt som man höll de gamla traditionerna och kunskaperna vid liv, såsom humoralpatologin. Knappast någon läkare under dessa århundraden förnekade att de fyra kardinalsafternas harmoni var förutsättningen för hälsa. Man menade att sjukdomar botades genom att återställa balansen. Åderlåtning gjordes med knivliknande verktyg eller blodiglar men huvuddelen av de medlen som utnyttjades var blad, blommor och rötter av örter till urindrivande, laxer- och kräkmedlen som nyttjades. [17][18]

Renässansens medicin[redigera | redigera wikitext]

Signaturläran utvecklades på 1500-talet av schweizaren Paracelsus, och lärans inflytande nådde således sin kulmen efter medeltidens slut.

Modern medicin[redigera | redigera wikitext]

Andreas Vesalius bok De humani corporis fabrica (Om människokroppens byggnad) publiceras år 1543.

Ambroise Paré publicerar sina erfarenheter som militärläkare om sårbehandling och proteser år 1545.

William Harvey publicerar upptäckten av blodets kretslopp 1628.

Thomas Sydenham utger den första av sina böcker med kliniska iakttagelser år 1666.

Hermann Boerhaave utger år 1708-09 i Leiden två av sina stora läroböcker, i vilka han försökte tillämpa det samtida vetandet på sjukdomsbehandlingen.

Giovanni Battista Morgagni lägger grunden för den patologiska anatomin med "De sedibus et causis morborum" ('Om sjukdomarnas säte och orsaker') år 1761.

John Hunter, som anses vara den experimentella patologins skapare och en av kirurgins främsta, utger sitt mest berömda arbete, "Treatise on the Blood, Inflammation and Gun-shot Wounds" år 1761.

Edward Jenner presenterar vaccinationsmetoden mot smittkoppor 1798 som resulterar i att sjukdomen utrotas på 1970-talet.

Rudolf Virchow presenterar läran om cellen som kroppens byggstenar år 1858 i Die Cellularpathologie vilket ledde till att humoralpatologin som haft stort inflytande allt sedan antiken slutligen förkastas.

Ignaz Philipp Semmelweiss framlägger sina resultat om barnsängsfeberns spridning från obduktionssalarna 1861 vilket gör att hygienens betydelse uppmärksammas.

Robert Koch påvisar tuberkelbacillen 1882.

1896 presenteras den första apparaten för röntgenundersökningar.

Sigmund Freud publicerar "Traumdeutung" ('Drömtydning') 1900, en bok som ligger till grund för psykoanalysen.

Paul Ehrlich och Sahachiro Hata presenterar 1910 salvarsan som ett botemedel mot syfilis.

F.G. Banting och Charles H. Best påvisar att diabetes beror på insulinbrist 1910.

Alexander Fleming framställer 1928 penicillin ur mögelsvamp.

James D. Watson, Francis Crick och Maurice Wilkins tilldelas nobelpriset för upptäckten av nukleinsyrornas molekylära uppbyggnad.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Nobelpriset i fysiologi eller medicin

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”BBC - GCSE Bitesize: Overview”. http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/history/shp/ancient/prehistoriccivilisationrev1.shtml. Läst 7 april 2016. 
  2. ^ Buckle, Jane (2003). Clinical Aromatherapy: Essential Oils in Practice. Sid. 3. https://books.google.se/books?id=zODTBQAAQBAJ&dq=lescaux+herbs&lr=&hl=sv&source=gbs_navlinks_s 
  3. ^ Osler, Sir William (1922). The evolution of modern medicine; a series of lectures delivered at Yale University on the Silliman Foundation in April, 1913. Sid. 8. http://catalog.hathitrust.org/Record/011826014 
  4. ^ Carrick, Paul (2001). Medical Ethics in the Ancient World. Georgetown University Press. Sid. 15-17 
  5. ^ Herodotus. An Account of Egypt. övers. G. C. Macaulay. Sid. 30 
  6. ^ ”BBC - History - Ancient History in depth: Health Hazards and Cures in Ancient Egypt”. http://www.bbc.co.uk/history/ancient/egyptians/health_01.shtml. Läst 15 maj 2016. 
  7. ^ Filer (1995) s. 25
  8. ^ Sullivan, R. ”The identity and work of the ancient Egyptian surgeon.”. Journal of the Royal Society of Medicine: sid. 467–473. ISSN 0141-0768. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1295891/. 
  9. ^ ”Ancient Egyptian Medicine: The Study and Practice of Medicine in Ancient Egypt”. Ancient History Encyclopedia. http://www.ancient.eu/article/50/. Läst 2 maj 2016. 
  10. ^ ”Kahun Medical Papyrus”. www.ucl.ac.uk. http://www.ucl.ac.uk/museums-static/digitalegypt/med/birthpapyrus.html. Läst 15 maj 2016. 
  11. ^ ”An Ancient Medical Treasure at Your Fingertips”. www.nlm.nih.gov. https://www.nlm.nih.gov/news/turn_page_egyptian.html. Läst 2 maj 2016. 
  12. ^ Breasted, J.H (1930). The Edwin Smith Surgical Papyrus, Volume 1: Hieroglyphic Transliteration, Translation, and Commentary. Sid. 11 
  13. ^ ”Medicine In Ancient Egypt”. Indiana University Bloomington. http://www.indiana.edu/~ancmed/egypt.HTM. Läst 15 maj 2016. 
  14. ^ T.S.S. Dikshith (2008). Safe Use of Chemicals: A Practical Guide. CRC Press. Sid. 16 
  15. ^ Elizabeth R. Mackenzie, Birgit Rakel (2006). Complementary and Alternative Medicine for Older Adults: A Guide to Holistic Approaches to Healthy Aging. Springer. Sid. 215. ISBN 9780826138064 
  16. ^ MSN Encarta (2008). Plastic Surgery.
  17. ^ Bruhn, J G: ”Naturliga läkemedel”, 1991, ISBN 91-86274-31-7
  18. ^ Bonniers: ”Örtmedicin och växtmagi”, 1998, ISBN 91-7030-298-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • [1] Svensk medicinhistorisk site med artikelsamling, forum och kalender