Marxistisk ekonomi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Marxistisk ekonomi är en ekonomisk teori och teoretisk skolbildning som har sin grund i Karl Marx historiematerialistiska teori och hans analys av det kapitalistiska produktionssättet.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Marx redogör i Inledningen till Grundrisse för den politiska ekonomins objekt och metod. Det viktigaste objektet är den materiella produktionen[1]. Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling[2]. Han menar att det är väsentligt att skilja det som är allmängiltigt (exempelvis att arbetet utgör människans sätt att omforma naturen) med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker[3]. Marx delar in ekonomin i fyra områden: produktion, distribution, konsumtion och utbyte (cirkulation)[4]. Dessa fyra bildar alla delar av en totalitet, där produktionen spelar den viktigaste rollen[4].

Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av sin ekonomiska teori går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen, för att successivt bygga på dem med fler bestämningar. I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men nu är den inte längre kaotisk, utan en totalitet av bestämningar och relationer[5].

Historiskt allmänt och specifikt[redigera | redigera wikitext]

Den marxistiska ekonomiska teorin anser att det nuvarande produktionssättet, det kapitalistiska, bara är ett av flera möjliga system. Det är därför viktigt att skilja mellan de fenomen som är specifika för kapitalismen (eller andra system) och det som är giltigt i alla historiska sammanhang. Ett tydligt exempel på detta är Marx analys av arbetet och produktionen. Arbetet utgör under alla omständigheter (i alla epoker) människornas sätt att omvandla naturen efter sina behov. Därmed kan man vara som produktion i allmänhet[2]. Men detta är en abstraktion, då produktion alltid äger rum under konkreta samhälleliga förhållanden. Det är alltså stor skillnad mellan exempelvis ett samhälle där produktionen kännetecknas av småskalighet, naturahushållning och där produktionsmedlen ägs gemensamt och ett samhälle med storskalighet, penninghushållning och privat ägande av produktionsmedlen. Denna skillnad är inte enbart kvantitativ, utan kvalitativ. Det är helt olika ekonomiska lagar som gäller.

Analys av kapitalismen[redigera | redigera wikitext]

Marx och andra marxistiska ekonomer efter honom har ägnat i särklass mest energi åt att analysera det kapitalistiska produktionssättet. Marx huvudarbete Kapitalet är som namnet antyder en analys av detta produktionssätt.

Varan[redigera | redigera wikitext]

I Kapitalet börjar Marx sin analys med varan, som han kallar för det kapitalistiska produktionssättets elementarform[6]. En vara är en produkt av mänskligt arbete som utbjuds till försäljning på en marknad. En produkt som producenten själv konsumerar eller som byter ägare på något annat sätt än genom ekonomiskt utbyte är alltså inte en vara, utan bara en arbetsprodukt. Alla produkter har ett bruksvärde, dvs. är användbar för någon, men bara varor har ett bytesvärde. Bytesvärdet är för Marx en kategori som inte är direkt synlig, men som ligger bakom och är en förutsättning för att varor ska kunna bytas mot varandra. Bytesvärdet kommer dock indirekt upp till ytan genom att manifesteras som pris. Priset är varans bytesvärde uttryckt i pengar. Priset är dock inte ett direkt penninguttryck för bytesvärdet, utan bara indirekt. Bytesvärdet är värdets form. Värdet har en substans - det mänskliga arbetet mätt som arbetstid. I sista instans är en varas pris alltså ett resultat är den arbetstid som är nedlagd i den. Naturligtvis blir en vara inte dyrare ju långsammare den är producerad. Det handlar här om samhälleligt nödvändigt abstrakt arbete - alltså genomsnittsarbetstid. Den som förfärdigar en vara långsammare än andra kan alltså ändå inte sälja den dyrare.

Utbytet och penningen[redigera | redigera wikitext]

Penningens förvandling till kapital[redigera | redigera wikitext]

Produktionen av relativt mervärde[redigera | redigera wikitext]

Analys av socialismen[redigera | redigera wikitext]

Enligt den marxistiska ekonomin är kapitalismen alltså bara ett av många produktionssätt. Många marxister menar att kapitalismen kommer att gå under och ersättas av ett annat produktionssätt ofta kallat socialismen, även om Marx snarare talade om 'det associerade produktionssättet'. Tvärtemot vad många tror ägnade sig Marx nästan inte alls åt att skapa en teori om hur socialismen skulle kunna tänkas fungera. Som vetenskapsman menade Marx att det vore omöjligt att försöka analysera ett ekonomiskt system som på hans tid ännu inte fanns. Efter den ryska oktoberrevolutionen 1917 försökte bolsjevikerna skapa ett socialistiskt produktionssätt. Det har gjorts försök att analysera detta med hjälp av Marx allmänna teori. Ofta har föregivet marxistiska analyser dock bara varit ideologiska rättfärdiganden av den förda politiken i de s.k. 'socialistiska staterna'.

Skillnader mot 'borgerlig' nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Den marxistiska ekonomin skiljer sig på vissa punkter markant från den 'borgerliga' eller 'akademiska' nationalekonomin. En vanlig marxistisk kritik av den senare är att den tar det kapitalistiska produktionssättet för givet och därmed inte undersöker förutsättningarna för att produktionen skall anta just en kapitalistisk form. Kategorier som vara, värde, penning och kapital blir därmed ytliga. Man rör sig hela tiden på det kapitalistiska systemets yta. En stor källa till missförstånd mellan marxistisk ekonomi och modern marginalistisk teori är begreppen värde, bytesvärde och pris hos Marx. Den marxistiska arbetsvärdeläran uppfattas gärna som en pristeori, när den i själva verket utgör en analys av kapitalismens institutioner.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl Marx (1983). Marx-Engels-Werke Bd 42. sid. 19 
  2. ^ [a b] Karl Marx (1983). Marx-Engels-Werke Bd 42. sid. 20 
  3. ^ Karl Marx (1983). Marx-Engels-Werke Bd 42. sid. 20-21 
  4. ^ [a b] Karl Marx (1983). Marx-Engels-Werke Bd 42. sid. 24 
  5. ^ Karl Marx (1983). Marx-Engels-Werke Bd 42. sid. 35 
  6. ^ Karl Marx (1969). Kapitalet. Första boken.. sid. 31