Nefrotiskt syndrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nefrotiskt syndrom (ibland förkortat NS) är ett tillstånd då njuren är skadad, vilket leder till att protein från blodet läcker ut i urinen.

Sjukdomsorsak[redigera | redigera wikitext]

Njurens glomeruli (singularis glomerulus) filtrerar normalt blodet och renar det genom att låta avfallsprodukter gå ut i urinen. Glomeruli består av fenestrerade ("läckande") kapillärer. Vätska tillsammans med salter och andra små molekyler kan tränga igenom, men det ska protein normalt inte kunna göra. Vid nefrotiskt syndrom har glomeruli blivit skadade på grund av exempelvis diabetes, glomerulonefrit eller långvarigt högt blodtryck (hypertoni). En person med nefrotiskt syndrom har protein i urinen och låga nivåer av albumin i blodet; det sistnämnda leder till att vätska läcker ut från cirkulationen till vävnaderna, vilket leder till ödem. Kolesterolnivåerna i blodet ökar, risken för blodpropp (trombos) likaså.

Hos barn orsakas 80 % av alla nefrotiska syndrom av minimal change disease. Övriga har fokal segmentiell glomeruloskleros eller IgA-nefrit (som inte alltid behöver ge nefrotiskt syndrom). Hos vuxna är de vanligaste huvudorsakerna till nefrotiskt syndrom membranös glomerulonefrit, fokal segmentell glomeruloskleros samt diabetes, högt blodtryck och systemisk lupus erythematosus, SLE.

Det vanligaste tecknet på nefrotiskt syndrom är att om man trycker på huden blir det en grop kvar en tid. Detta kallas pittingödem och beror på vätskeansamlingar i kroppen, vanligtvis på underbenen. Vätska kan även ansamlas i bukhålan. Tidiga tecken på nefrotiskt syndrom kan även vara blodproppar, hög kolesterolhalt i blodet eller högt blodtryck.

Diagnos och behandling[redigera | redigera wikitext]

I fall där mängden protein i urinen är riktigt hög kan det upptäckas med urinsticka. Bästa sättet att mäta mängden protein i urin är dock att mäta totalmängden protein i urin från ett helt dygn. Om den totala förlusten av protein via urinen är större än några få gram har personen nefrotiskt syndrom. Andra utredningar som kan göras är blodprov (kreatinin, urea, elektrolyter och glukos), ultraljud av njuren, samt njurbiopsi.

Eftersom syndromet har en underliggande orsak är det främst denna som ska behandlas. Vid minimal change disease kan ibland steroider hjälpa. Blodtryckssänkande medel och saltfattig kost, sänkning av kolesterolnivån i blodet och antikoagulantika (medel som minskar benägenheten till blodlevring) är andra behandlingar som kan användas. I de flesta sjukdomar med nefrotiskt syndrom brukar ACE-hämmare hjälpa.

Se även[redigera | redigera wikitext]