Norra Karelens biosfärområde

Från Wikipedia
Landskap i Patvinsuo nationalpark.

Norra Karelens biosfärområde är ett av Finlands två biosfärområden.[1] Området inrättades 1992 och var Finlands första biosfärområde.[1] Det andra biosfärområdet i Finland är Skärgårdshavets biosfärområde, inrättat 1994. Biosfärområdenas syfte är att vara modellområden för hållbar utveckling och ett biosfärområde representerar därför både ett område och ett verksamhetsprogram.[1] Finlands biosfärområden ingår i Unescos biosfärprogram.[1]

Norra Karelens biosfärområde omfattar geografiskt Ilomants och Lieksa kommuner och Tuupovaara (före detta kommun).[2] I biosfärområdet ligger Petkeljärvi, Patvinsuo och Koli nationalparker, Koivusuo naturpark, Kesonsuo naturskyddsområde och Ruunaa naturskyddsområde.[3]

Verksamhet relaterad till biosfärområdet i form av främjande av hållbar utveckling och utbildning och forskning bedrivs i hela Norra Karelen och sker genom samarbete i partnerskap med kommuner, företag och föreningar och genom olika projekt.[2] Norra Karelens biosfärområde samarbetar i forskningsfrågor bland annat med Östra Finlands universitet. Biosfärområdet ingår också i flera miljönätverk och samverkar med Finlands naturskyddsförbund.

Biosfärområdet förvaltas nationellt av miljöministeriet och den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) för Norra Karelen. Forststyrelsen förvaltar nationalparker och andra naturskyddsområden på statlig mark.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Skog vid campingplats i Petkeljärvi nationalpark.

Norra Karelens biosfärområde ligger i den norra barrskogsregionen.[3] Landskapet präglas förutom av skog av våtmarker som träsk, kärr, myrar och mossar. Det finns flera sjöar och vattendrag i området, varav den största sjön är Koitere och det längsta vattendraget är Koitajoki.[3]

Flora[redigera | redigera wikitext]

Trädskiktet domineras av tall och gran. Vårtbjörk och glasbjörk är vanliga lövträd. Fältskiktet består av risarter som blåbär, lingon och ljung. I bottenskiktet är väggmossa vanlig. Bland de skyddade växtarterna i området finns till exempel orkidéerna ängsnycklar och sumpnycklar.[3]

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Björn i Lieksa.

Områdets fauna har både nordiska och östliga drag.[3] Större däggdjur i området är björn, varg, järv, mård, lodjur, älg och skogsren.[3] Fågellivet är mångsidigt med både sjöfåglar och skogsfåglar, som till exempel kornknarr,[3] smålom,[3] sjöorre,[3] sångsvan,[3], sädgås,[3] nattskärra,[3], tretåig hackspett,[3] lavskrika,[3] tajgablåstjärt,[3] mindre flugsnappare,[3] tornfalk[3] och lärkfalk.[3] En av de sällsynta skalbaggar som förekommer inom biosfärsområdet är svart kalglansbagge.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]