Nynäshamns stad bildades den 1 januari 1946 (enligt beslut den 2 november 1945) genom en ombildning av Nynäshamns köping.[1] Den nya staden hade 6 883 invånare och omfattade en areal av 14,76 km², varav 14,70 km² land.[2]
I kyrkligt hänseende tillhörde staden först Ösmo församling, ur vilken stadens område utbröts den 1 januari 1947 (enligt beslut den 23 november 1945) för att bilda Nynäshamns församling.[6][1]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0061[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Blasonering: I fält av silver ett svart ankare och däröveren av vågskura bildad röd ginstam, belagd med tre kugghjul av silver.
Vapnet är resultatet av en tävling och syftar på sjöfart och industri. Det fastställdes 1946. Efter kommunbildningen registrades vapnet i PRV1977.
Stadsvapnet kröns även med en murkrona som endast får användas av kommuner som haft stadsrättigheter. Utan murkrona är det ett vapen för kommuner.[8]
Nynäshamns stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 14,76 km², varav 14,70 km² land.[1] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1955 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 15,24 km², varav 15,22 km² land.[9]
Befolkningsutvecklingen i Nynäshamns stad 1945–1970[11][12][13][14]
År
Folkmängd
1945
6 883
1950
7 901
1955
8 376
1960
9 404
1965
10 400
1970
11 084
Anm: För 1945: befolkning enligt folkräkning 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1950 avser befolkning enligt folkräkning den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1952. 1955 avser den kyrkobokförda befolkningen den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1960 & 1965 avser befolkning enligt folkräkning den 1 november enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år. 1970 avser befolkningen den 1 november 1970 i det område som staden omfattade när den blev del av Nynäshamns kommun 1 januari 1971.
PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952. sid. 6 & 8. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 4 december 2017 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
