Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen

Från Wikipedia

Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen innebär att en asylsökande och hans eller hennes asylansökan överförs från en medlemsstat till en annan i enlighet med bestämmelser i unionsrätten. Omplacering av asylsökande kan ske om vissa kriterier i Dublinförordningen uppfylls. I samband med migrationskrisen i Europa antog Europeiska unionens råd även ett beslut om en provisorisk omplaceringsmekanism av upp till 160 000 asylsökande från Grekland och Italien, för att avlasta dessa medlemsstater.

Omplacering enligt Dublinförordningen

Huvudartikel: Dublinförordningen

Dublinförordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska unionen som ansvarar för att behandla en asylansökan. Ett antal olika kriterier återfinns i förordningen som avgör vilken medlemsstat som är ansvarig. Om en asylsökande har familj eller annan anknytning till en viss medlemsstat, är det där asylansökan ska behandlas. Om inte sådana skäl föreligger är det den medlemsstat som den asylsökande först kom in i som är ansvarig för asylansökan, oavsett i vilken medlemsstat den asylsökande lämnade in sin ansökan.[1]

Omplacering av asylsökande enligt Dublinförordningen sker enligt ett organiserat förfarande med övertagande och återtagande.

Eftersom det är i de medlemsstater, främst Grekland och Italien, som flest asylsökande kommer in till EU genom, ledde migrationskrisen i Europa 2015 till en överbelastning av dessa länders asylsystem. Följaktligen begärde dem att avlastas av de andra medlemsstaterna, vilket ledde till antagandet av en provisorisk omplaceringsmekanism.

Provisorisk omplaceringsmekanismen för Grekland och Italien

De nationella regeringarnas inställning till den provisoriska omplaceringsmekanismen för 120 000 asylsökande från Grekland och Italien:
  Ja
  Avstod
  Nej

I september 2015 antog Europeiska unionens råd två beslut om en provisorisk omplaceringsmekanism för att överföra 40 000 respektive 120 000 asylsökande från Grekland och Italien till övriga medlemsstater.[2][3] I Europeiska kommissionens förslag ingick från början även Ungern, men landets regering avböjde hjälp med hänsyn till att det ansåg att hela omplaceringsmekanismen var omotiverad.

Besluten fattade av rådet gällde för asylsökande som inlämnade sin ansökan senast den 17 september 2017 respektive 26 september 2017.

I samband med beslutet om 120 000 asylsökande motsatte sig flera medlemsstater – Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern – dess antagande. Trots detta kunde beslutet antas eftersom det endast krävdes kvalificerad majoritet. Dessa medlemsstater, liksom flera andra, har dock varit motvilliga till att genomföra beslutet.

Med hänsyn till det stora antalet asylsökande som kom till Sverige och Österrike beslutade rådet under 2016 att ge dessa två EU-länder tillfälliga undantag i omplaceringsmekanismen. Österrikes undantag upphörde den 11 mars 2017,[4] och Sveriges undantag upphörde den 16 juni 2017.[5]

Omplaceringskvoter

Danmark, Irland och Storbritannien omfattas inte av besluten om omplacering av asylsökande eftersom de helt eller delvis står utanför den gemensamma asylpolitiken.

Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, som alla har nära samarbeten med unionen, har kunnat välja om de vill delta i omplaceringsmekanismen. Samtliga utom Island har gjort detta.

Källa: Kommissionens redovisning

Medlemsstat Antal asylsökande omplacerade från Italien Antal asylsökande omplacerade från Grekland Totalt antal omplacerade asylsökande Rättsligt bindande antal enligt rådets beslut Andel omplacerade Åtagande uppfyllt
Belgien Belgien 361 698 1059 3812
27,8 %
Nej
Bulgarien Bulgarien 0 50 50 1302
3,8 %
Nej
Cypern Cypern 47 96 143 320
44,7 %
Nej
Danmark Danmark
Estland Estland 0 141 141 329
42,9 %
Nej
Finland Finland 779 1201 1980 2078
95,3 %
Nej
Frankrike Frankrike 377 4322 4699 19714
23,8 %
Nej
Grekland Grekland
Irland Irland
Italien Italien
Kroatien Kroatien 18 60 78 968
8,1 %
Nej
Lettland Lettland 27 294 321 481
66,7 %
Nej
Litauen Litauen 29 355 384 671
57,2 %
Nej
Luxemburg Luxemburg 236 321 557 557[6]
100,0 %
Ja
Malta Malta 67 101 168 131
100,0 %
Ja
Nederländerna Nederländerna 842 1709 2551 5947
42,9 %
Nej
Polen Polen 0 0 0 6182
0,0 %
Nej
Portugal Portugal 315 1192 1507 2951
51,1 %
Nej
Rumänien Rumänien 45 683 728 4180
17,4 %
Nej
Slovakien Slovakien 0 16 16 902
1,8 %
Nej
Slovenien Slovenien 60 172 232 567
40,9 %
Nej
Spanien Spanien 205 1096 1301 9323
14,0 %
Nej
Storbritannien Storbritannien
Sverige Sverige 1202 1649 2851 3766
75,7 %
Nej
Tjeckien Tjeckien 0 12 12 2691
0,4 %
Nej
Tyskland Tyskland 3972 5197 9169 27536
33,3 %
Nej
Ungern Ungern 0 0 0 1294
0,0 %
Nej
Österrike Österrike 15 0 15 1953
0,8 %
Nej
Europeiska unionen Europeiska unionen 8597 20011 28608 98255
29,1 %
Island Island 0 0 0 0
100,0 %
Ja
Liechtenstein Liechtenstein 0 10 10 0
100,0 %
Ja
Norge Norge 816 693 1509 0
100,0 %
Ja
Schweiz Schweiz 877 574 1451 0
100,0 %
Ja
Totalt 10290 21288 31578 98255
32,1 %

Permanent omplaceringsmekanism vid kriser

De nationella regeringarnas inställning till en permanent omplaceringsmekanismen vid kriser:
  Ja
  Nej

Europeiska kommissionen föreslog den 9 september 2015 inrättandet av en permanent omplaceringsmekanism som ska träda i kraft i samband med kriser, då ett stort antal asylsökande ankommer till en och samma medlemsstat samtidigt. Mekanismen är en del av en omarbetning av Dublinförordningen.[7] Majoriteten i Europaparlamentet har samtidigt krävt att hela Dublinförordningen omarbetas, så att principen om första asylland förändras och ett system med kvoter mellan medlemsstaterna införs istället.

Flera medlemsstater har motsatt sig dessa förslag, i synnerhet de i den så kallade Visegrádgruppen: Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Förslaget behöver dock bara godkännas av en kvalificerad majoritet i rådet, utöver Europaparlamentets godkännande.

Se även

Referenser

Noter

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.