Pierre Laval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pierre Laval

Pierre Laval år 1931.

Ämbetsperiod
27 januari 1931–20 februari 1932
President Gaston Doumergue
Paul Doumer
Företrädare Théodore Steeg
Efterträdare André Tardieu
Ämbetsperiod
7 juni 1935–24 januari 1936
President Albert Lebrun
Företrädare Fernand Bouisson
Efterträdare Albert Sarraut
Ämbetsperiod
11 juli 1940–13 december 1940
President Philippe Pétain
Företrädare Philippe Pétain
Efterträdare Pierre Étienne Flandin
Ämbetsperiod
18 april 1942–20 augusti 1944
President Philippe Pétain
Företrädare François Darlan
Efterträdare Charles de Gaulle

Född 28 juni 1883
Châteldon, Puy-de-Dôme, Auvergne, Frankrike
Död 15 oktober 1945 (62 år)
Fresnes, Val-de-Marne, Île-de-France, Frankrike
Gravplats Montparnassekyrkogården
Nationalitet Fransk
Politiskt parti Section française de l'Internationale ouvrière (1914–1923)
Oberoende (1923–1945)
Barn 1
Yrke Politiker

Pierre Laval, född 28 juni 1883 i Châteldon, Puy-de-Dôme, Frankrike, död 15 oktober 1945 i Fresnes, Val-de-Marne, var en fransk politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Laval blev deputerad 1924 och anslöt sig till vänsterkanten. Han var minister för offentliga arbeten i Raymond Poincarés regering 1925, understatssekreterare i konseljpresidiet och utrikesminister i Aristide Briands regering 1926, minister för offentliga arbeten i André Tardieus andra regering 1930 samt arbetsminister i Tardieus regering 1932. Under sin tid som premiärminister 1931–1932 gjorde Laval en resa till Washington för att i överläggningar med president Herbert Hoover nå en uppgörelse av krigsskuldsfrågan men nådde inget resultat.[1]

Han var Frankrikes premiärminister 1931–1932, 1935–1936, 1940 samt i den med tyskarna samarbetande Vichyregimen 1942–1944.

År 1942 bildade Laval regering och blev Vichyregimens reelle ledare. Han samarbetade villigt med den tyska ockupationsmakten. Efter andra världskriget ställdes han inför rätta för högförräderi. Han dömdes till döden och arkebuserades i närheten av Paris.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1060 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]