Presstöd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Presstöd är ett ekonomiskt bidrag från staten till tidningar, främst dagspress. Syftet med det svenska presstödet är att främja mångfald och konkurrens inom dagspressen.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under 1950-talet lades många dagstidningar ner runt om i Sverige, vilket ledde till de första diskussionerna om att genom statsbidrag säkra tidningarnas överlevnad. I städer som tidigare haft flera tidningar riskerade man att få en monopolsituation där den enda kvarvarande tidningen helt dominerade nyhetsförmedlingen. Man ville också säkra mångfalden inom den politiska opinionsbildningen och ge medborgarna fler plattformar för demokratiskt gräsrotsarbete. I början av 1960-talet följde statliga utredningar i frågan, där man framförallt angrep problemen med de vikande upplagesiffror som drabbade "andratidningarna", det vill säga den tidning som hade näst störst upplaga på en ort.

Riksdagen beslutade för första gången om direkta ekonomiska bidrag till pressen 1965. Presstödet gavs då till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet, och partierna fick själva vidarebefordra pengarna till sina respektive tidningar. Detta är det partistöd som fortfarande finns kvar.

Efter några år omarbetades systemet till fasta regler och en statlig myndighet som fördelar stödet. En statlig utredning om presstödet var klar 1976. Förändringarna kom sedan problemen fortsatt för främst andratidningarna. 1972 kom även en allmän reklamskatt där de rika tidningarna fick betala för de fattiga tidningarna.

Dagens presstöd[redigera | redigera wikitext]

Idag ansvarar Presstödsnämnden för presstödet. Presstödet omfattade år 2012 cirka 535 miljoner kronor.[2] Stödet finns i två former: direkt och indirekt presstöd.

Huvuddelen av det direkta presstödet går till tidningar som har kopplingar till riksdagspartier. Mest pengar år 2008, över 65 miljoner kronor var, fick centertidningen Skånska Dagbladet och obundet moderata Svenska Dagbladet. Flera tidningar under den socialdemokratiska tidningskoncernen A-pressen fick över 15 miljoner kronor som Arbetarbladet, Dagbladet Nya Samhället, Dala-Demokraten, Länstidningen Östersund, Värmlands Folkblad, Västerbottens Folkblad och Östra Småland. Även den kristna partipolitiskt obundna tidningen Dagen fick över 15 miljoner kronor.[3] Att tidningar med kopplingar till politiska partier får bidrag för sin verksamhet gör att vissa kallar presstödet för ett slags indirekt partistöd.[3][4][5]

Direkt presstöd[redigera | redigera wikitext]

Driftsstöd[redigera | redigera wikitext]

Driftsstöd går till tidningar som är andratidningar på utgivningsorten (som har högst 30 % spridning på utgivningsorten). Dessutom måste ett antal andra krav vara uppfyllda, till exempel måste tidningen ha en upplaga på minst 1 500 exemplar, huvudsakligen spridas genom prenumerationer samt ges ut minst en gång i veckan. Driftsstödet är den klart största formen av presstödet. Driftsstödet uppgick 2012 till drygt 474 miljoner kronor.

Beviljade Driftstöd 2014
Aktuellt i Politiken 4 141 000 kr
Arbetarbladet 16 861 000 kr
Arbetaren 2 239 000 kr
Blekinge-Posten 2 239 000 kr
Bulletinen Bas Blekinge 2 910 000 kr
Dagbladet Nya Samhället 12 243 500 kr
Dagen 15 245 625 kr
Dagens ETC 2 239 000 kr
Dalabygden 2 239 000 kr
Dala-Demokraten 16 861 000 kr
Eesti Päevaleht 1 679 000 kr
Efter Arbetet 2 239 000 kr
ETC lokaltidning Bergslagen 1 679 000 kr
ETC lokaltidning Göteborg 2 239 000 kr
ETC lokaltidning Sthlm 2 239 000 kr
ETC lokaltidning Örebro 2 910 000 kr
ETC 2 910 000 kr
Feministiskt Perspektiv 1 679 250 kr
Flamman 2 910 000 kr
Folkbladet Norrköping 7 684 500 kr
Folket 2 239 000 kr
Fria Tidningen 4 298 000 kr
Gotlands Allehanda 2 239 000 kr
Gotlands Tidningar 2 239 000 kr
Gästriklands Tidning 1 679 000 kr
Göteborgs Fria Tidning 2 239 000 kr
Haparandabladet 2 239 000 kr
Hemmets vän 5 260 000 kr
Internationalen 1 679 000 kr
Kalmar Läns Tidning 2 239 000 kr
Karlstads-Tidningen 2 239 000 kr
Kristdemokraten 2 910 000 kr
Kungsbacka-Posten 3 492 000 kr 2 239 000 kr
Landet Fria Tidning 2 239 000 kr
Liberacion 2 239 000 kr
Lokaltidningen Sorsele m.fl. 2 910 000 kr
Lokaltidningen Stenungsund 3 492 000 kr
Läns-Posten 2 910 000 kr
Länstidningen Södertälje 15 557 000 kr
Länstidningen Värmlandsbygden 2 239 000 kr
Länstidningen Östergötland 2 910 000 kr
Länstidningen Östersund 15 627 500 kr
Miljömagasinet 2 239 000 kr
Proletären 2 239 000 kr
Mälarbladet Måsen 2 910 000 kr
Mölndals-Posten 3 582 000 kr
Nationell Idag 1 679 000 kr
Nord-Sverige 2 910 000 kr
Norra Halland 6 313 000 kr
Norrländska Socialdemokraten 16 861 000 kr

De största presstödstagarna är sedan många år Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet. Den senare tidningen får driftsstöd som andratidning i Malmö, trots att upplagan så gott som uteslutande[källa behövs] går till mindre orter och landsbygd i övriga Skåne, där tidningen har en avsevärt starkare marknadsposition.

Distributionsstöd[redigera | redigera wikitext]

Distributionsstöd går till alla dagstidningar som deltar i organiserad samdistribution. År 2012 uppgick distributionsstödet till ca 61 miljoner kronor.

Utvecklingsstöd[redigera | redigera wikitext]

Under vissa perioder (senast 2002–2005) har presstödet även innefattat ett s.k. utvecklingsstöd[6], som är ett bidrag för investeringar i ny teknisk utrustning, datorprogram, utbildning, med mera.

Indirekt presstöd[redigera | redigera wikitext]

Förutom de direkta bidragen har staten även infört ett antal generella skattelättnader för dagspressen, till exempel befrielse från mervärdesskatt, lägre portoavgifter och sänkt reklamskatt. En särskild posttaxa för tidningar infördes redan 1820, men avvecklades från slutet av 1970-talet.

Krav[redigera | redigera wikitext]

För att uppbära presstöd krävs att minst 55% av tidningens material måste vara egenproducerat. Presstödsnämnden har även agerat när tidningar har kopierat innehåll från andra tidningar.[7]

Presstöd i andra länder[redigera | redigera wikitext]

I flera andra europeiska länder finns motsvarigheter till det svenska presstödet, bland annat i Belgien, Frankrike, Grekland, Italien och de övriga nordiska länderna. Vissa länder har enbart distributionsstöd, till exempel Portugal, och andra saknar helt direkta statliga bidrag till dagspressen, till exempel Spanien och de baltiska staterna. Ett vanligt sätt att ge indirekt presstöd är att tillämpa sänkt moms på dagstidningar som i Polen, eller helt befria dagstidningar från moms, vilket man har gjort i bland annat Storbritannien. Även utanför Europa förekommer presstöd, till exempel i Kanada.[8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mångfald och räckvidd (SOU 2006:8) Arkiverad 2 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ www.presstodsnamnden.se Arkiverad 5 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] "DN Debatt. 'Presstödet har spelat ut sin roll för demokratin'" (faktarutan), dn.se, 20 november 2011. Åtkomst den 15 november 2016.
  4. ^ Janerik Larsson. "Vad är otillbörlig påverkan?", blog.svd.se, 19 december 2014. Åtkomst den 16 november 2016. "På 60-talet infördes parti- och presstöd. Observera att presstödet var ett partistöd eftersom dåtidens press var en partipress."
  5. ^ Leif Holmkvist. "M-kritik mot presstödet", resume.se, 14 sep 2009. 16 november 2016.
  6. ^ "Utvecklingsstöd till tryckta allmänna nyhetstidningar", radioochtv.se. Åtkomst den 16 november 2016
  7. ^ "Bostadsattack och pressen som pressar stjärnorna", Medierna, Sveriges Radio, 20 februari 2016. Åtkomst den 20 februari 2016.
  8. ^ SOU 2006:8, sid. 35-65
  • Halvarson, Arne m.fl. (2002). Sveriges statsskick (12:e upplagan). Stockholm: Liber. ISBN 91-47-05175-2 
  • Nationalencyklopedin, band 15
  • Massmedier: press, radio och TV i den digitala tidsåldern, Stig Hadenius, Lennart Weibull

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]