Pteropus
| Pteropus | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Underordning | Fruktfladdermöss Megachiroptera |
| Familj | Flyghundar Pteropodidae |
| Släkte | Pteropus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pteropus | |
| Auktor | Erxleben, 1777 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pteropus är det artrikaste släktet i familjen flyghundar. Till släktet räknas minst 60 arter,[1] däribland de största fladdermössen som förekommer i världen. De lever i tropiska och subtropiska delar av Asien (inklusive den indiska subkontinenten) och Australien samt på flera afrikanska öar (men inte på Afrikas fastland). De hittas även på flera öar i Indiska oceanen och Stilla havet.[2]
Det svenska trivialnamnet egentliga flyghundar förekommer för släktet.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Arten kalong (Pteropus vampyrus) nämns ofta som den största arten i släktet,[2] men även andra arter blir lika stora, i alla fall vid några mätningar. Kalongen når en vingspann av 1,5 meter och fem undersökta individer hade en vikt mellan 0,65 och 1,1 kg.[4][5] Det registrerades även tyngre individer som vägde 1,6 kg och 1,45 kg för arterna badul (Pteropus giganteus) respektive Pteropus neohibernicus.[2][6] Arten Pteropus melanopogon är mycket kompakt och har kanske en ännu större vikt men pålitlig data saknas. Utanför släktet Pteropus är det bara arten Acerodon jubatus som når liknande storlek.[2]
De flesta andra arterna är däremot mindre och når sällan en vikt över 600 gram.[7] De minsta är Pteropus personatus, Pteropus temminckii, Pteropus tokudae och Pteropus woodfordi som alla blir upp till 170 gram tunga.[7]
På underullen bär arterna en lång päls som är silkeslen. Pälsens färg är huvudsakligen brun- till gråaktig och vid skuldran ofta gulaktig.[2] Huvudet påminner med sina korta öron och sina stora ögon om rävarnas huvud och därför kallas några arter "flygande rävar". Honor har ett par spenar som ligger vid bröstet. Vid fötterna finns skarpa böjda klor.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arterna vistas vanligen i fuktiga skogar eller träskmarker. De vilar i höga träd och flyger alltid en viss sträcka till platserna där de hittar födan. Stora arter kan flyga 60 km per natt/dag, även över havet mellan olika öar eller till närmaste fastland.[2]
Vid viloplatsen bildar individerna flockar eller kolonier. Antalet individer som vilar tillsammans kan variera mellan några tiotal och några tusental. Ett undantag är arten Pteropus samoënsis som lever i par. Även flockarnas sammansättning varierar. Det finns haremflockar, flockar med flera hannar och honor samt flockar där båda kön utanför parningstiden är skilda från varandra.[2]
Honor av en population föder ungefär samtidig sina ungar. Oftast föds ungarna under våren. Hos några arter, som Pteropus mariannus, kan honor para sig hela året. Allmänt föds bara en unge per kull. Dräktigheten varar 140 till 192 dagar. Ungen håller sig de första veckorna fast i moderns päls och diar modern tre till sex månader. Könsmognaden infaller vanligen i mitten eller vid slutet av andra levnadsåret. Hos Pteropus melanotus är ungar redan efter 6 månader könsmogna. Med människans vård kan individerna leva något över 30 år.[2]
Arter
[redigera | redigera wikitext]Beroende på auktoritet utgörs släktet av 55 till 65 arter.[1] Listan här med 58 arter följer Catalogue of Life.[8] Utbredning enligt IUCN.[9]
- Pteropus admiralitatum, på Bismarckarkipelagen, Amiralitetsöarna och Salomonöarna.
- Pteropus aldabrensis, på atollen Aldabra, Seychellerna.
- Pteropus alecto, från Sulawesi till norra Australien.
- Pteropus anetianus, på ögruppen Vanuatu.
- Pteropus argentatus, på Moluckerna.
- Pteropus brunneus, på Percy Island framför Australien.
- Pteropus caniceps, på Moluckerna.
- Pteropus chrysoproctus, på södra Moluckerna.
- Pteropus conspicillatus, från Moluckerna till Kap Yorkhalvön, Australien.
- Pteropus dasymallus, på öar son tillhör Kina, Japan och Filippinerna samt Taiwan.
- Pteropus faunulus, på Nikobarerna.
- Pteropus fundatus, på Vanuatu.
- Pteropus giganteus, från Pakistan över Indien och Nepal till Myanmar och Sri Lanka.
- Pteropus gilliardi, på Bismarckarkipelagen.
- Pteropus griseus, på Sulawesi och östra Sundaöarna.
- Pteropus howensis, på atollen Ontong Java, Salomonöarna.
- Pteropus hypomelanus, från Filippinerna och Sulawesi till Bismarckarkipelagen och norra Nya Guinea.
- Pteropus insularis, på atoller Mikronesien.
- Pteropus leucopterus, på norra och östra Filippinerna.
- Pteropus livingstonii, på Komorerna.
- Pteropus lombocensis, på östra Sundaöarna.
- Pteropus lylei, i Indokina.
- Pteropus macrotis, på Nya Guinea och tillhörande öar.
- Pteropus mahaganuspå norra Salomonöarna.
- Pteropus mariannus, på ögruppen Marianerna.
- Pteropus mearnsi, på Filippinerna med oklar taxonomisk status.
- Pteropus melanopogon, på några öar i Sundaöarna och Moluckerna.
- Pteropus melanotus, på Nikobarerna, ön Nias nära Sumatra och Julön.
- Pteropus molossinus, i Mikronesien.
- Pteropus neohibernicus, på Nya Guinea och Bismarckarkipelagen.
- Pteropus niger, på Mauritius.
- Pteropus nitendiensis, på södra Salomonöarna.
- Pteropus ocularis, på Moluckerna.
- Pteropus ornatus, på Nya Kaledonien.
- Pteropus personatus, norra Moluckerna.
- Pteropus phaeocephalus, i Mikronesien.
- Pteropus pilosus, på Palau.
- Pteropus pohlei, på mindre öar norr om Nya Guinea.
- Pteropus poliocephalus, i östra Australien.
- Pteropus pselaphon,på Ogasawaraöarna, Japan.
- Pteropus pumilus, på centrala Filippinerna.
- Pteropus rayneri, på Salomonöarna.
- Pteropus rodricensis, på ön Rodrigues, Maskarenerna.
- Pteropus rufus, på Madagaskar.
- Pteropus samoensis, på Fiji och Samoa.
- Pteropus sanctacrucis, på Salomonöarna med oklar taxonomisk status.
- Pteropus scapulatus, i norra och östra Australien.
- Pteropus seychellensis, på Seychellerna, Komorerna och Mafiaön (Tanzania).
- Pteropus speciosus, på södra Filippinerna.
- Pteropus subniger, på Mauritius och Réunion.
- Pteropus temmincki, på centrala Moluckerna.
- Pteropus tokudae, på ön Guam, Marianerna.
- Pteropus tonganus, på Tonga och andra öar i Oceanien.
- Pteropus tuberculatus, på ön Vanikolo som tillhör Salomonöarna.
- Pteropus vampyrus, i södra Indokina, ppå Filippinerna och Sundaöarna.
- Pteropus vetulus, på Nya Kaledonien.
- Pteropus voeltzkowi, på ön Pemba, Tanzania.
- Pteropus woodfordi, på Salomonöarna.
Tillkommande arter enligt IUCN[9]:
- Pteropus capistratus, på Bismarckarkipelagen.
- Pteropus ennisae, på Bismarckarkipelagen.
- Pteropus keyensis, på östra Kaiöarna, Moluckerna.
- Pteropus loochoensis, på Okinawa, utdöd.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 8 augusti 2012.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Wilson & Reeder, red (2005). ”Pteropus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Nowak, R. M. (1999) sid.264-271 Google books
- ↑ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.19, läst 2018-09-01.
- ↑ Francis, C. M. (2008). Mammals of Southeast Asia. Pp. 195-196. ISBN 978-0-691-13551-9
- ↑ Payne, J., and Francis, C. M. (1998). Mammals of Borneo. P. 172. ISBN 967-99947-1-6
- ↑ Flannery, T. (1995). Mammals of New Guinea. Pp. 376-377. ISBN 0-7301-0411-7
- 1 2 Flannery, T. (1995). Mammals of the South-West Pacific & Moluccan Islands. Pp. 245-303. ISBN 0-7301-0417-6
- ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- 1 2 Pteropus på IUCN:s rödlista, läst 2 september 2018.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
|