Ragnar Lassinantti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ragnar Lassinantti

Mandatperiod
1957-1966
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av andra kammaren 1957-1966
Suppleant i Statsutskottet 1957-66
Ledamot av Nordiska rådet 1963-66

Ämbetsperiod
1966–1982
Företrädare Manfred Näslund
Efterträdare Erik Hammarsten

Född 20 september 1915
Övertorneå församling, Norrbottens län
Död 31 mars 1985 (69 år)
Luleå domkyrkoförsamling, Norrbottens län
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Kriminalkommissarie, landshövding

Isak Ragnvald (Ragnar) Lassinantti, riksdagen benämnd Lassinantti i Luleå, född 20 september 1915 i Neistenkangas i Övertorneå kommun, död 31 mars 1985 i Luleå,[1] var en svensk polisman, ämbetsman och socialdemokratisk politiker. Han var ledamot av Sveriges riksdag i andra kammaren 1957–66 för Norrbottens läns valkrets och landshövding i Norrbottens län 1966–82. Han verkade framför allt för ett ökat samarbete mellan de nordiska länderna och för regionalpolitiken.

Ragnar Lassinantti var bror till riksdagsledamoten Frida Berglund samt farfarsbror till ishockeymålvakten Joel Lassinantti.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lassinantti föddes i Neistenkangas 1915 som äldst av tolv barn till Emil Einar Lassinantti och Aili Johanna Havela. Han var studiebegåvad och trivdes i skolan. Efter den sexåriga folkskolan blev Lassinantti vid tolv års ålder hästkarl. Han var med i sitt första skogsarbetarlag 1927 i Tärendö. Men studielusten var stor. Enda möjligheten till fortsatt utbildning var volontärskolan eftersom den var kostnadsfri. Lassinantti klarade inträdesproven och påbörjade utbildningen vid Bodens artilleriregemente i november 1932. Vid volontärskolans slut hade han genomgått furirskolan med höga betyg, främst bland de 40 eleverna. Han lämnade armén efter utbildningen och sökte och blev antagen till polisskolan i Stockholm. Efter sin polisutbildning återvände han till hembygden för att i maj 1938 bli poliskonstapel i Pello. Hösten 1945 blev Ragnar Lassinantti kriminalkommissarie i Luleå.

Lassinantti var underofficer i Bodens artilleriregementes (A 8) reserv och befordrades 1951 till styckjunkare. Som sådan tjänstgjorde han tidvis vid Försvarsstabens Inrikesavdelning, det vill säga säkerhetstjänsten.

År 1938 gifte han sig med sin gamla skolkamrat lärarinnan Frida Eugenia Haapaniemi (född 1915 i Övertorneå församling-1981 i Luleå domkyrkoförsamling). Tillsammans fick de tre barn: Birgit (född 1939), Anna-Greta (född 1942) och Gunnar (född 1947).[2]

Ragnar Lassinantti dog 1985 och ligger begraven på Svansteins kyrkogård.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1939 tog Lassinantti kontakt med Jakob Grym och sade sig vilja bli medlem i det socialdemokratiska partiet. År 1942 blev han invald till Övertorneå kommunfullmäktige. Vid flytten till Luleå 1945 avbröts den kommunalpolitiska banan, men politiken återupptogs i Luleå. År 1949 valdes han till ordförande i Socialdemokraternas Norrbottensdistrikt. Vid Socialdemokraternas partikongress i juni 1952 valdes han överraskande in till partistyrelsen. Lassinantti fick näst flest röster, närmast efter Tage Erlander. I riksdagsvalet 1956 blev han invald till riksdagen. Lassinantti var en ofta hårt kritiserad riksdagsman. Han verkade för en större acceptans för finska språket i Sverige. Det språkpolitiska tal han höll i riksdagen 1957 väckte stor uppmärksamhet och debatt. Han var gränsöverskridande i både tanke och handling. Han verkade för ett nära samarbete mellan de nordiska länderna och anordnade bland annat språkkurser i finska för svenskar, och i svenska för finländare och islänningar. Åren 1963-66 var han ledamot av Nordiska rådet. År 1967 blev Lassinantti anmäld till justitiekanslern för att naken ha badat bastu i ett norskt teveprogram. Samma händelse resulterade i ett utnämnande till hedersbastubadare i Finland.

Han var landshövding i Norrbottens län 1966-82. Hans största framgång som landshövding var beslutet om inrättandet av Luleå tekniska högskola 1970.

Det var i samtal med Ragnar Lassinantti 1970 som dåvarande chefen för Säkerhetspolisen P.G. Vinge delgav misstankar om att blivande statsminister Olof Palme var rysk agent. Lassinantti vidarebefordrade kommentaren till regeringskansliet, och efter kontroverserna som följde valde P.G. Vinge att avgå..

Lassinantti i tal och skrift[redigera | redigera wikitext]

  • Åren 1957-1966 var Lassinantti var redaktör för radioprogrammet Pohjoiskalotti (Nordkalotten), ett entimmesprogram på finska en gång i veckan. På sina intervjuresor hade han ofta med sig sin far Einar. Lassinantti slutade med radioprogrammen 1966 då han blev landshövding. I slutet av 50-talet blev han en populär gäst i TV-program.
  • Lassinantti var en skicklig talade som gärna höll många och långa tal. Ett av hans mest kända tal är Rukous Ounasvaaralla (Bön på Ounasvaara), det tal han höll vid invigningen av Lappia-huset i Rovaniemi 1976. Talet innehöll referenser till bland andra Dante, Shakespeare och Bjørnstjerne Bjørnson.
  • Lassinantti var en flitig skribent i Norrländska Socialdemokraten.

Urval av hans många artiklar, tal och radioprogram finns utgivna i fyra böcker, tre på svenska och en på finska (S'oon valehtelematon tosi).

Lassinantti var genom hela livet mycket intresserad av böcker och läsning. Då biblioteken i Sverige inte tilläts förmedla finskspråkiga böcker förrän 1957, fick han som barn skida över älven till biblioteket i Finland för att låna böcker till sin mor Aili som också var en flitig läsare. Lassinantti lämnade efter sig en omfattande boksamling som nu till stor del finns i universitetsbiblioteket i Luleå.

I Arto Paasilinnas roman Kollektivt självmord vinner Lassinantti en brottningsmatch mot en av bokens fiktiva personer.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 424-425

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindh, Sune, red (2003). Hedersledamöter 1827-2003: festskrift till Gunilla och Stig Strömholm den 15 november 2003. Norlandica, 0348-1425; 10. Uppsala: Norrlands nation. Libris 9422413. ISBN 91-972702-1-0 
  2. ^ Almqvist & Wiksell International 1992, s. 425
  3. ^ Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 179.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ragnar Lassinantti - Synpunker och skildringar, 1965
  • Ragnar Lassinantti har ordet, Ett urval av Ragnar Lassinanttis tal, Tornedalica nr 19, 1975
  • Ragnar Lassinantti - S'oon valehtelematon tosi, Tornedalica nr 27, 1979
  • Markku Laukkanen - Ragnar Lassinantti Kalotin Kummisetä, 1985. (På svenska Ragnar Lassinantti Nordkalottens Gudfar 1992, Tornedalica nr 50)
  • Ragnar Lassinantti i tal och skrift - ett urval, Tornedalica nr 55, 2005

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Manfred Näslund
Landshövding i Norrbottens län
1966–1982
Efterträdare:
Erik Hammarsten


Camera-photo.svg Society.svg Flag of Sweden.svg Denna biografiska artikel om en svensk politiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.