Bodens artilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norrlands artilleribataljon
(Artbat/I 19)
Bodens artilleriregemente vapen.svg
Vapensköld för Norrlands artilleribataljon tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Norrlands artilleribataljon
Datum 1919–2005
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Artilleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Bataljon
Föregångare Boden-Karlsborgs artilleriregemente
Del av Milo ÖN (1942–1993)
Milo N (1993–2000)
I 19 (2000–2005)
Högkvarter Boden
Övningsplats Södra Åberget
Gammelängen
Mjösjö
Degerberget
Rödberget
Beskyddare Sankta Barbara
Färger Gult och svart          
Marsch "Re e Patria" (P. Canzano) [1]
Årsdagar 4 december
Dekorationer BodensartregGM (1989)
BodensartregGM (1994)
NorrlartregMM (2000)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Förbandsfana m/1938 AM.019996.jpg
Förbandsfana m/1975 AM.090068.jpg
Vaktstandar m/1987 AM.090065 (1024x988).jpg
Vy över regementet.
Idrottshall och kasern vid regementet. Sedan juni 2006 Försvarsmuseum.

Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19), ursprungligen Bodens artilleriregemente (A 8), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1919–2005. Förbandet var förlagt inom Bodens garnison i Boden.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förbandet bildades den 10 september 1919 genom en uppdelning av Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8), där delarna förlagda till Karlsborg bildade Karlsborgs artillerikår (A 10), och delarna förlagda till Bodens fästning bildade Bodens artilleriregemente (A 8). Den 1 juli 1937 tillfördes till regementet ett luftvärnskompani, vilket senare kom att överföras till Luleå luftvärnskår (Lv 7).

Den 1 juli 1951 tillkom en artilleridivision från Norrbottens artillerikår (A 5),[4] vilket i sin tur hade avvecklats den 30 juni 1951.[5] Ursprungligen var Bodens artilleriregemente ett fästningsartilleriregemente, men kom mer och mer att utvecklas till ett rörligt artilleriregemente.[2] Bland annat genom den division som tillfördes Norrbottens artillerikår, men att regementet tillfördes under 1960-talet, som enda förband i Sverige, 26 vagnar av Bandkanon 1.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63). Och bildade den 1 juli 1975 försvarsområdesregementet A 8/Fo 63.[2] Detta medförde att Bodens artilleriregemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente), och övriga förband inom försvarsområdet blev B-förband (utbildningsförband). Inom ett försvarsområde hade A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret.[6]

Unikt för Bodens artilleriregemente var att man tillsammans med Upplands regemente (S 1/Fo 47) och Livgardets dragoner (K 1/Fo 44) var ett försvarsområdesregemente. Normalt var de brigaduppsättande regementena försvarsområdesregemente.

Den 1 juli 1994 avskildes försvarsområdesstaben från regementet, och Bodens artilleriregemente blev då ett B-förband. Försvarsområdesstaben bildade i sin tur ett självständigt förband under namnet Bodens försvarsområde (Fo 63).[2][7]

Genom försvarsbeslutet 1996 avvecklades Norrlands artilleriregemente (A 4) den 31 december 1997. I traditionshänseende sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med det avvecklade Norrlands artilleriregemente (A 4), vilket manifesterades vid en ceremoni den 31 december 1997. Och från den 1 januari 1998 antogs namnet Norrlands artilleriregemente (A 8). Vidare tillfördes två artilleribataljoner från A 4.[8]

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas. Vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8, var direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning.[9]

Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige. Men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därmed skulle en artilleribataljon behållas i Boden, och inordnas under Norrbottens regemente (I 19).[9]

Den 30 juni 2000 avvecklades Norrlands artilleriregemente som ett självständigt förband. Från den 1 juli 2000 inordnandes artilleribataljonen som en utbildningsbataljon i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19). Bataljonen bestod av en bataljonsstab, ett artillerikompani och ett stabskompani. Verksamheten vid artilleribataljonen skulle enligt försvarsbeslutet i möjligaste mån vara en spegelbild av Artilleriregementet (A 9) fast i mindre skala. Den nya artilleribataljonen kom att bestå av tolv fordonsdragna Haubits 77B. Bandkanon 1 antogs aldrig i den nya insatsorganisationen, utan började fasas ut och var helt avvecklad 2003.

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att artilleriregementsstaben skulle avvecklas samt att insatsorganisationen skulle reduceras med tre artilleribataljoner 77B, och att endast en geografisk plats skulle behållas för utbildning av artilleri. I insatsorganisationen skulle en haubitsbataljon 77B vidmakthålls i låg beredskap, samt att haubitsbataljon 77BD organiseras tidigast 2010.[10]

I regeringens avvägning gällande framtidens artilleri, ansåg man att Kristinehamn hade en begränsad verksamhet på en ort. Kristinehamn hade således begränsade möjligheter till samövning med andra funktioner inom arméstridskrafterna. Gällande Boden ansåg regeringen att den platsen hade en lämpligare infrastruktur och generell kompetens för artilleriutbildning. Vidare var Boden med Norrbottens regemente (I 19) integrerad plattform med utbildning av flera funktioner, samt hade en närhet till Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå. Vidare ansågs att lokalisera artilleriet till Boden skulle säkra truppslagets subarktisk förmåga. Därmed föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition 2004/05:5 att Artilleriregementet skulle omlokaliseras från Kristinehamn till Boden. Vidare skulle artilleribataljonen vid Norrbottens regemente (I 19) avvecklas och inordnas i Artilleriregementet.[10]

Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni, för de bataljoner i Boden som berördes av försvarsbeslutet, på Norrbottens regementes kaserngård. Den 20 december 2016 marscherade artilleribataljonen in på det nya kasernområdet. Och från den 1 januari 2006 övergick artilleribataljonen till att vara en del av Artilleriregementet (A 9) i Boden.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom att fram till år 2000 att utbilda tre olika förbandstyper, fördelningskanonbataljoner, fördelningshaubitsbataljoner och Norrlands (Mek-)haubitsbataljoner fördelade på Fältjägarbrigaden (NB 5), Ångermanlandsbrigaden (NB 21) och Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19).[11]

Vapensystem[redigera | redigera wikitext]

Det för regementet unika vapensystemet Bandkanon 1 C upptogs inte i 2000-talets insatsförsvar, och endast haubitsbataljoner utbildades (fälthaub 77B).

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades 1909 som Bodens artilleribataljon, förlades den till ett nyuppfört kasernområde längs Åbergsleden. År 1940 uppfördes ytterligare en kasern på området. Förbandet blev kvar på Åbergsleden fram till 2005. Dock var bataljonsledningen samlokaliserade med Norrbottens regemente åren 2000–2005.[4] Den 20 december 2005 marscherade Norrlands artilleribataljon symboliskt in på sitt nya kasernområde på Sveavägen. Detta i samband med att bataljonen uppgick i Artilleriregementet, vilket hade från den 31 december 2005 omlokaliserats från Kristinehamn till Sveavägen i Boden. Det före detta kasernområdet på Åbergsleden huserar bland annat sedan juni 2006 Försvarsmuseum Boden.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Minnesmedaljer instiftade vid regementet och bataljonen. Minnesmedaljer instiftade vid regementet och bataljonen.
Minnesmedaljer instiftade vid regementet och bataljonen.

Bodens artilleriregementes heraldiska vapen är "I fält av silver en genomgående, röd krenelerad mur med porttorn. Skölden lagd över två svarta kanoneldrör i kors." Skölden motsvarar således Bodens kommunvapen. Bodens artilleriregemente hörde till de få regementen som delade vapen med en stad.

Den 16 juni 1938 mottog regementet sin fana, vilken överlämnades av kung Gustav V. Den 28 april 1951 övertog regementet standaret för Norrbottens artillerikår (A 5).[5] Och från den 1 januari 1998 förde regementet även vidare namnet och standaret för Norrlands artilleriregemente (A 4). Från den 1 juli 2000 fördes standaren vidare av Norrlands artilleribataljon. I samband med att Norrlands artilleribataljon uppgick i Artilleriregementet (A 9), kom Artilleriregementet att överta traditionerna för Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8).[2]

År 1989 och 1994 instiftades Bodens artilleriregementes hedersmedalj i guld (BodensartregGM). Och i samband med avvecklingen av regementet som ett självständigt förband, instiftades 2000 Norrlands artilleriregementes minnesmedalj (NorrlartregMM).[2] Vid avvecklingen av Norrlands artilleribataljon instiftades Minnesmedalj Norrlands artilleribataljon vid Norrbottens regemente (NorrlMSM).[12]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges förbandschefer under åren 1919–2000. Mellan åren 1975–1994 var regementschefen även kommendant i Boden samt försvarsområdesbefälhavare. Mellan åren 2000–2005 var chefen överlöjtnant och betitlades bataljonschef.[3][13]

  • 1919–1922: Sixten Schmidt
  • 1922–1926: Axel Lyström
  • 1926–1930: Oscar Osterman
  • 1930–1935: Axel Lagerfelt
  • 1935–1938: Sune Bergelin
  • 1938–1942: Folke Ericsson
  • 1942–1946: Axel Philipson
  • 1946–1951: Ivan Walter Thorson
  • 1951–1955: Fredrik Carl Gunnar Hård af Segerstad
  • 1955–1959: Sven Esaias Sandahl
  • 1959–1964: Carl Gustaf Dahlberg
  • 1964–1966: Olof Emil Fingal von Sydow
  • 1966–1968: Karl-Gösta Lundmark
  • 1968–1969: Bengt T:son Liljestrand
  • 1969–1973: Bertil Malgerud
  • 1973–1975: Nils Landergren
  • 1975–1980: Sven Halvar Skeppstadt
  • 1980–1983: Reinhold Lahti
  • 1983–1994: Thure Gustav Wadenholt
  • 1994–1997: Jan Frank
  • 1997–2000: Torsten Gerhardsson
  • 2000–2002: Kennet Eriksson
  • 2003–2004: Johnny Börjesson
  • 2004–2005: Anders Callert

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Bodens artilleribataljon 1906-09-01 1919-09-09
Kungl Bodens artilleriregemente 1919-09-10 1974-12-31
Bodens artilleriregemente 1975-01-01 1997-12-31
Norrlands artilleriregemente 1998-01-01 2000-06-30
Norrlands artilleribataljon 2000-07-01 2005-12-31
Beteckning(ar)
A 8 B 1906-09-01 1919-09-09
A 8 1919-09-10 1975-06-30
A 8/Fo 63 1975-07-01 1994-06-30
A 8 1994-07-01 2000-06-30
Artbat/I 19 2000-07-01 2005-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Bodens garnison (F) 1906-09-01 2005-12-31

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 199
  2. ^ [a b c d e f] Braunstein (2005), s. 211–213
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 250-251
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 28
  6. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 21 maj 2016. 
  7. ^ Braunstein (2005), s. 341
  8. ^ ”Norrlands artilleris historia i korta drag”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 29 maj 2016. 
  9. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 29 maj 2016. 
  10. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 29 maj 2016. 
  11. ^ Norrlands artilleriregemente, A 8 Avläst 16 mars 2009
  12. ^ ”Minnesmedalj för Norrlands artilleribataljon”. digitaltmuseum.se. http://digitaltmuseum.se/011024456512. Läst 29 maj 2016. 
  13. ^ Kjellander (2003), s. 291

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kristiansson, Tore; Selin, Bernt; Johansson, Mats; Forsberg, Gunnar; Lindberg, Göran, red (2003). A8 94 år: 1906-2000. [Boden]: Norrlands artilleriregemente. Libris 10592462 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]