Ragnar Terning

Från Wikipedia
Ragnar Terning
Ragnar_Terning.jpg
Information
Född30 april 1912
Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, Sverige
Död26 oktober 1991 (79 år)
Oscars församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1935–1972
GradÖverste

Otto Ragnar Terning, född 30 april 1912 i Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, död 26 oktober 1991 i Oscars församling i Stockholm,[1] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Terning avlade studentexamen i Karlskrona 1931. Han avlade marinintendentsexamen vid Sjökrigsskolan 1935 och utnämndes samma år till marinunderintendent. År 1937 blev han fänrik i Marinintendenturkåren och senare samma år löjtnant. Han var avdelningsintendent vid undervattensbåtsavdelningen på depåfartyget Svea 1938–1940.[2] Han utnämndes till kapten i Marinintendenturkåren 1943[3] och till kommendörkapten av andra graden i samma kår 1952,[4] var lärare vid Sjökrigsskolan och Försvarets intendenturskola och tjänstgjorde 1955–1958 vid Statens organisationsnämnd med ansvar för rationaliseringsverksamheten inom marinen.[5] År 1960 befordrades han till kommendörkapten av första graden,[6] varpå han var chef för Materielsektionen i Intendenturavdelningen i Marinförvaltningen 1960–1963.[7] Åren 1963–1968 tjänstgjorde han vid Försvarets intendenturverk: som chef för Beklädnadssektionen i Materielbyrån 1963–1966,[8][9] som chef för Förrådssektionen i Förrådsbyrån 1966–1968 och som chef för Förrådsbyrån under 1968.[10][11] När Marinintendenturkåren upphörde 1966 inträdde han som överstelöjtnant i Försvarets intendenturkår,[12] där han befordrades till överste 1968.[13] Åren 1968–1972 var han tillförordnad chef för Allmänna byrån i Intendenturmaterielförvaltningen i Försvarets materielverk,[14] varefter han inträdde som kommendör i flottans reserv 1972. Därefter var Terning konsult åt Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, där han hade till uppgift att verka för stöd åt svensk textil- och skoindustri i samband med försäljning på svenska marknaden.[5]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ Hafström, Georg, red (1942). Kungl. Sjökrigsskolan 1867–1942. Del 2. Eskilstuna: J.O. Öberg & Son. sid. 449 .
  3. ^ Sveriges statskalender för året 1945. Uppsala. 1945. sid. 404 .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1954. Uppsala. 1954. sid. 442 .
  5. ^ [a b] ”Ragnar Terning”. Svenska Dagbladet: s. 26. 5 november 1991. https://tidningar.kb.se/1767385/1991-11-05/edition/10990/part/3/page/6/. 
  6. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1962. Uppsala. 1962. sid. 410 .
  7. ^ Sveriges statskalender för året 1963. Uppsala. 1963. sid. 108. https://runeberg.org/statskal/1963/0108.html .
  8. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1966. Stockholm. 1966. sid. 59 .
  9. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1967. Stockholm. 1967. sid. 59 .
  10. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1967. Stockholm. 1967. sid. 60 .
  11. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1968. Stockholm. 1968. sid. 60 .
  12. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1968. Uppsala. 1968. sid. 430 .
  13. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala. 1972. sid. 438 .
  14. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala. 1972. sid. 119 .
  15. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 145 .
  16. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 46 (digital avbildning).