Hoppa till innehållet

Robert Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Lord Salisbury” leder hit. För andra betydelser, se Lord Salisbury (olika betydelser).
Markisen av Salisbury


Tid i befattningen
23 juni 188528 januari 1886
Monark Viktoria
Företrädare William Ewart Gladstone
Efterträdare William Ewart Gladstone
Tid i befattningen
25 juli 188611 augusti 1892
Monark Viktoria
Företrädare William Ewart Gladstone
Efterträdare William Ewart Gladstone
Tid i befattningen
25 juni 189511 juli 1902
Monark Viktoria
Edvard VII
Företrädare Earlen av Rosebery
Efterträdare Arthur Balfour

Född 3 februari 1830
Hatfield House, Hatfield, Hertfordshire, Storbritannien
Död 22 augusti 1903 (73 år)
Hatfield, Hertfordshire, Storbritannien
Gravplats St Etheldreda's Church, Hatfield[1]
Politiskt parti Konservativa partiet
Yrke Parlamentsledamot
Maka Georgina Alderson
Barn Maud
Gwendolen
James
William
Robert
Edward
Hugh
Namnteckning Robert Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisburys namnteckning

Robert Arthur Talbot Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury, född 3 februari 1830 i Hatfield, Hertfordshire, död 22 augusti 1903 i Hatfield, var en brittisk statsman; premiärminister 1885–1886, 1886–1892 och 1895–1902, tillika utrikesminister 1885–1886, 1887–1892 och 1895–1900.

Cecil var tredje markis av Salisbury, och son till James Gascoyne-Cecil, 2:e markis av Salisbury. Han föddes på Hatfield House, för att först gå på Eton College och sedan studera i Oxford.

Den politiska karriären inleddes med hans inval (under namnet Lord Robert Cecil) i underhuset för valkretsen Stamford 1853. Vid den äldre broderns död 1865 ärvde han titeln viscount Cranborne, för att vid faderns död 1868 ärva markisvärdigheten och inträda i överhuset.

Politiskt var Cecil en stridbar konservativ och högkyrklig, vilket fick honom att 1867 utträda ur det konservativa partiet, till följd av ett i hans tycke alltför radikalt förslag till rösträtt lagt av Benjamin Disraeli. Efter sju år återkom han dock till partiet, för att effektivast kunna motarbeta Gladstone.

Innan Cecil inträdde som premiärminister var han först minister för Indien och utrikesminister. Vid den historiskt viktiga Berlinkongressen 1878, när de europeiska stormakternas intresseområden i Afrika bestämdes, deltog Cecil tillsammans med Disraeli för brittisk räkning. År 1880 blev Cecil efter Disraelis bortgång de konservativas ledare i överhuset. Tack vare av det liberala partiets splittring under Gladstones tid, ifråga om Irlands ställning, kunde Cecil under långa perioder styra landet med stöd av liberalernas unionistiska fraktion. Från 1869 till sin död var han kansler för Oxfords universitet.

Med sin fru (från 1857), Georgina Alderson (1827–1899) fick han 8 barn, däribland:

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Cecil, 1904–1926.
  1. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]