Theresa May

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Theresa May

Theresa May februari 2017.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
13 juli 2016
Monark Elizabeth II
Företrädare David Cameron

Ledare för Konservativa partiet
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
11 juli 2016
Företrädare David Cameron

Ämbetsperiod
12 maj 2010–13 juli 2016
Premiärminister David Cameron
Företrädare Alan Johnson
Efterträdare Amber Rudd

Storbritanniens kvinno - och jämställdhetsminister
Ämbetsperiod
12 maj 2010–4 september 2012
Premiärminister David Cameron
Företrädare Harriet Harman
Efterträdare Maria Miller

Ordförande för Konservativa partiet
Ämbetsperiod
23 juli 2002–6 november 2003
Ledare Iain Duncan Smith
Företrädare David Davis
Efterträdare Liam Fox
Lord Saatchi

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 maj 1997
Företrädare Valkretsen skapades
Valkrets Maidenhead

Född Theresa Mary Brasier
1 oktober 1956 (60 år)
Eastbourne, East Sussex
Politiskt parti Konservativa partiet
Make Philip May
Residens 10 Downing Street
Alma mater St Hugh's College, Oxford
Religion Engelska kyrkan
Namnteckning Theresa Mays namnteckning

Theresa Mary May, född Brasier den 1 oktober 1956 i Eastbourne, East Sussex, är Storbritanniens premiärminister och ledare för det Konservativa partiet sedan juli 2016. Hon är även ledamot för det Konservativa partiet i det brittiska underhuset sedan parlamentsvalet 1997, då hon blev invald i valkretsen Maidenhead. May idenfierar sig själv som en Torydemokrat och karakteriseras som en liberalkonservativ politiker. Hon är den andra kvinnliga brittiska premiärministern i landets historia. Hon är även det konservativa partiets första kvinnliga ledare sedan Margaret Thatcher.

May föddes i Eastbourne, men växte huvudsakligen upp i Oxfordshire som dotter till en präst inom den anglikanska kyrkan. Efter flera misslyckade försök att bli vald till det brittiska underhuset i parlamentsvalen 1992 och 1994 så blev invald som ledamot för valkretsen Maidenhead i parlamentsvalet 1997. Från 1999 till 2010 var May skuggminister med ansvarar för olika frågor i skuggkabinetten under William Hauge, Iain Duncan Smith, Micheal Howard och David Cameron. Mellan 2002 och 2003 var May även ordförande för det Konservativa partiet.

Efter formationen av en koalitionsregering under premiärminister David Cameron efter parlamentsvalet 2010 tillsattes May som inrikesminister samt jämställdhetsminister. Hon gav upp den senare rollen 2012. Efter parlamentsvalet 2015 blev hon åter tillsatt till posten som inrikesminister. May blev sedermera den längst sittande inrikesministern sedan James Chuter Ede 60 år tidigare. Under hennes ledning förde May bland annat en hårdare linje gentemot droger och införde tuffare restriktioner på migrationsområdet.

Efter att David Cameron tillkännagav sin avgång som premiärminister den 24:e juni 2016 som följd till resultatet i folkomröstningen om Storbritanniens fortsatta EU-medlemskap, tillkännagav May att hon skulle ställa upp i det Konservativa partiets ledarskapsval. Där blev hon snabbt en toppkandidat till posten. May vann den första och andra omröstningen med en bred marginal och skulle möta toppkonkurrenten Andrea Leadsom i en avgörande omröstning. Leadsom drog dock tillbaka sin kandidatur från ledarskapsvalet den 11:e juli och May blev utsedd till ledare för det Konservativa partiet samma dag. Två dagar senare utsågs hon till premiärminister av drottning Elizabeth II. Som premiärminister har hennes regering primärt fokuserat på Storbritanniens utträde ur den Europeiska unionen.

Den 18 april 2017 uppmanade May underhuset att rösta för att landet skall hålla nyval den 8 juni 2017 med motivationen att motverka politisk instabilitet och därmed stärka förhandlingsläget inför Storbritanniens utträde ur EU. För att utlysa nyvalet krävdes det att två tredjedelar av underhuset röstade för förslaget. Dagen efter uppmaningen, den 19:e april, röstade en bred majoritet av underhuset för att utlysa nyval med röstsiffrorna 522 för och 13 emot. [1]

Bakgrund och uppväxt[redigera | redigera wikitext]

May föddes den 1:e oktober 1956 i Eastbourne, Sussex, May var det enda barnet till Zaidee Mary och Huber Braiser. Hennes far var en präst i den Engelska kyrkan och en kaplan i ett sjukhus i Eastbourne samt kyrkoherde i olika byar och städer. Mays mor var en stark anhängare av det Konservativa partiet. Hennes far miste livet i en bilolycka 1981 och hennes mor, som led av multipel skleros, avled några månader senare 1982.[2] May utbildades framförallt i allmän skola men spenderade en kortare tid vid en katolsk skola. May gick senare vidare till att studera vid Oxfords universitet, där hon avlade en kandidatexamen i geografi.[3]

Storbritanniens premiärminister[redigera | redigera wikitext]

May valdes till ny partiledare för Konservativa partiet den 11 juli 2016. I samband med detta blev hon även utnämnd till Storbritanniens premiärminister efter David Camerons avgång den 13 juli 2016 efter Brexit.[4]

Den 27 januari 2017 blev May den första internationella ledare att åka till Vita huset för att möta och samtala med USA:s president Donald Trump, sju dagar efter Trumps installation.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Adam Westin. ”Klart för nyval i Storbritannien”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/84qbQ/klart-for-nyval-i-storbritannien. Läst 19 april 2017. 
  2. ^ Robert Mendick. ”The Oxford romance that has guided Theresa May from tragedy to triumph”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/2016/07/09/the-oxford-romance-that-has-guided-theresa-may-from-tragedy-to-t/. Läst 19 april 2017. 
  3. ^ Gavin Stamp. ”Who is Theresa May: A profile of UK's new prime minister”. BBC News. http://www.bbc.com/news/uk-politics-36660372. Läst 19 april 2017. 
  4. ^ ”Theresa May ny premiärminister i Storbritannien”. Sveriges Television. 13 juli 2016. http://www.svt.se/nyheter/live/theresa-may-ny-brittisk-premiarminister. Läst 14 juli 2016. 
  5. ^ ”Theresa May to meet Donald Trump on Friday – White House”. BBC News. 21 januari 2017. http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-38707524. Läst 27 januari 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]