Rosa Parks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rosa Parks
Rosa Parks 1955, med Martin Luther King, Jr. i bakgrunden.
Född Rosa Louise McCauley
4 februari 1913
Tuskegee, Macon County, Alabama, USA
Död 24 oktober 2005 (92 år)
Detroit, Michigan, USA
Nationalitet Amerikan
Yrke/uppdrag Medborgarrättskämpe
Känd för Bussbojkotten i Montgomery
Namnteckning

Rosa Louise McCauley Parks, född 4 februari 1913 i Tuskegee, Alabama, död 24 oktober 2005 i Detroit, Michigan, var en afroamerikansk medborgarrättskämpe. Hon var utbildad sömmerska. Parks tilldelades två av USA:s finaste civila utmärkelser: Frihetsmedaljen 1996 och den amerikanska kongressens guldmedalj 1999.

Rosa Parks barndom väckte hennes tidiga erfarenheter med rasdiskriminering och aktivism för likabehandling[1]. Efter att Rosas föräldrar separerat flyttade hennes mamma till sina föräldrar, Rosa och Sylvester Edwards, i Pine Level, Alabama. Föräldrarna var före-detta slavar och starka förespråkare för likabehandling oavsett ras. Familjen bodde på Edwards gård, där Rosa skulle komma att tillbringa sina ungdomsår. Under sin uppväxt upplevde Rosa bl.a. att hennes farfar stod framför sitt hus med ett hagelgevär medan Ku Klux Klan medlemmar marscherade ner för gatan.

Rosa lärde sig att läsa av sin mor i unga år och gick sedan i en segregerad skola i Pine Level, Alabama. Skolan saknade tillräckligt med skolmaterial som t.ex. skrivbord. Afroamerikanska studenter tvingades att gå till skolan, medan busstransporter samt en ny skolbyggnad fanns för vita studenter. Genom resten av Rosas utbildning gick hon i flera segregerade skolor i Montgomery, inklusive stadens Industrial School for Girls (vid början av 11 års ålder). År 1929 lämnade Rosa skolan för att ta hand om både sin sjuka mormor och mamma i Pine Level. Hon återvände aldrig till sina studier och fick istället jobb på en skjortfabrik i Montgomery. År 1932 gifte Rosa, vid 19 års ålder, sig med Raymond Parks som då var frisör och aktiv medlem i "National Association for the Advancement of Colored People". Med Raymonds stöd klarade Rosa av high school-examen 1933. Hon blev sedan aktivt involverad i civilrättsliga nyemissioner genom att ansluta sig till "Montgomery kapitlet i NAACP"[2].

Parks blev känd för att hon, 1955, vägrade lämna sin sittplats i en buss till en vit man, vilket busschauffören krävde att hon skulle göra. Den dåvarande lagen föreskrev att svarta skulle lämna sin sittplats för vita. Händelsen utlöste Bussbojkotten i Montgomery som brukar ses som starten för den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen. Under 1950-talet arbetade Parks som sekreterare och ungdomsrådgivare i NAACP, National Association for the Advancement of Colored People.

Bussepisoden[redigera | redigera wikitext]

Den buss som bussepisoden utspelade sig på.
Rosa Parks och USA:s dåvarande president, Bill Clinton, år 1996 när hon mottog Frihetsmedaljen.

Händelsen på bussen utspelade sig i staden Montgomery i delstaten Alabama den 1 december 1955. Ombordstigningen för de svarta var en formell procedur: först löste man biljett framme hos chauffören, sedan steg man av bussen för att återigen stiga ombord genom dörren längst bak. Sittplatserna var indelade i två sektioner: en för vita passagerare och en annan för svarta. Det fanns särskilda regler som passagerarna var tvungna att åtlyda. Svarta fick inte sätta sig intill vita, inte ens om mittgången skilde dem åt. Om ingen sittplats var ledig för vita, var de svarta skyldiga att ge upp sin plats till den vites förmån.[3] Långt fler svarta än vita åkte kollektivt och det blev fort ont om platser för de svarta. Och den dagen när Parks satt på bussen var hennes reaktion mot bussförarens uppmaning "I'm not moving', you may arrest me if you need to" och greps sedan av två poliser.

Parks protest var den enskilt mest betydelsefulla, men inte den första bussprotesten. 1953 hade två yngre kvinnor gripits i Montgomery av samma skäl. Detta föranledde dock ingen bojkott. Däremot hade en bussbojkott genomförts 1953 i Baton Rouge, Louisiana.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Parks vägran att ge upp sin plats följdes av en 381 dagar lång bojkott.[3] I sitt utslag den 21 december 1956 bekräftade USA:s högsta domstol att det stred mot grundlagen att segregera användare av buss eller annat kollektivtransportmedel.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schmitz, Paul (1 december 2014). ”How Change Happens: The Real Story of Mrs. Rosa Parks & The Montgomery Bus Boycott” (på engelska). The Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/paul-schmitz/how-change-happens-the-re_b_6237544.html. Läst 20 augusti 2016. 
  2. ^ ”Rosa Parks Biography” (på engelska). http://www.biography.com/people/rosa-parks-9433715#civil-rights-pioneer. Läst 20 augusti 2016. 
  3. ^ [a b] Henriksson, Karin (26 oktober 2005). ”Hon tröttnade på att ge efter”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_10857306.asp. Läst 13 november 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]