Tysklands flygvapen
Tysklands flygvapen | |
![]() | |
Information | |
---|---|
Datum | 9 januari 1956 |
Land | ![]() |
Försvarsgren | Flygvapen |
Del av | ![]() |
Struktur | |
Stående styrkor | 27 381 (2022)[1] |
Högkvarter | Berlin-Gatow, Tyskland |
Webbplats | bundeswehr.de/luftwaffe |
Befälhavare | |
Inspekteur der Luftwaffe | Generalleutnant Ingo Gerhartz |
Stellv. Inspekteur der Luftwaffe | Generalleutnant Ansgar Rieks[2] |
Flygplan | |
Attackflygplan | Tornado |
Enhetsflygplan | Eurofighter Typhoon |
Skolflygplan | T-38C Talon |
Tankflygplan | A400M KC-130J |
Transportflygplan | A310 MRTT A319CJ A321-200 A340-300 A350-900 A400M C-130J-30 Global 5000 |
UAV:s | IAI Heron |
Helikoptrar | |
Enhetshelikoptrar | H145M LUH SOF |
Transporthelikoptrar | CH-53GA CH-53GE CH-53GS |
Tysklands flygvapen, eller Luftwaffe (tyska: [ˈlʊftvafə] ( lyssna)), är den försvarsgren inom den tyska försvarsmakten som för krigföring i luften. Med en styrka på 27 381 aktiv personal, är Tysklands flygvapen det femte största flygvapnet i Europa, efter Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Turkiet.[3] Det tyska flygvapnet (som är en del av Bundeswehr) grundades 1956 under kalla kriget som den luftkrigsförande grenen för de väpnade styrkorna i dåvarande Västtyskland. Efter Tysklands återförening av Väst- och Östtyskland år 1990, integrerades delar av det Östtyska flygvapnet, som själv också grundades 1956 som en del av Nationale Volksarmee.[4] Det finns ingen organisationskontinuitet mellan det nuvarande tyska flygvapnet och det tidigare Luftwaffe som grundades 1935, som löstes upp helt 1945/46 efter andra världskriget.[5] Begreppet Luftwaffe som används för både det historiska och det nuvarande tyska flygvapnet är den generiska tyskspråkiga beteckningen för alla flygvapen, som även användes i Schweiz till för några år sedan. Numera används i stället beteckningen Flugwaffe.
Befälhavare för det tyska flygvapnet är Generalleutnant Ingo Gerhartz och Generalleutnant Ansgar Rieks. I dag driver flygvapnet endast elva aktiva flygbaser med stridsflygplan, transportflygplan och helikoptrar. Av de tidigare tio allierade flygbaserna i västra Tyskland är det bara två som fortfarande drivs av det amerikanska flygvapnet. Dessutom finns det fem återstående flygplatser för den amerikanska armén. För närvarande finns totalt cirka 700 militära flygplan stationerade i Tyskland.[6][7]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Efter andra världskriget begränsades den tyska luftfarten kraftigt, och den militära luftfarten var helt förbjuden efter att Luftwaffe i tredje riket upplöstes i augusti 1946 av det allierade kontrollrådet. Detta ändrades 1955 när Västtyskland gick med i Nato, eftersom de västallierade ansåg att Tyskland behövdes för att motverka det ökande militära hotet från Sovjetunionen och dess allierade inom Warszawapakten. Därför grundades den 9 januari 1956 ett nytt tyskt flygvapen kallat Luftwaffe som en försvarsgren av det nya Bundeswehr.
Luftwaffe började sin verksamhet 1956 med stark koppling till det amerikanska flygvapnet. Till en början dominerades Luftwaffes stridsflygplansflotta helt av amerikansktillverkade plan (Republic F-84F Thunderstreak och RF-84F Thunderflash). Under 1960-talet hade man stora problem med Starfighter-planen. 292 plan havererade och krävde 116 piloters liv. Det tyska inköpet ledde till Starfighteraffären, där försvarsministern Franz Josef Strauß anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en inte helt färdigutvecklad flygplanstyp. Anklagelser om mutor kunde aldrig beläggas. General Günter Rall (ett flygaräss från andra världskriget) var den som drev igenom Starfighter-inköpet, och kontroverserna ledde bl.a. till att Erich Hartmann (världens främsta jaktflygaräss med 352 segrar) avgick i förtid. 1976 flammade Starfighteraffären upp igen som en del av den ännu större Lockheedaffären.
Med början på sextiotalet har man tagit fram egna flygplan. Det första var attackplanet Panavia Tornado som utvecklades i samarbete med Italien och Storbritannien. Det var/är avsett för ”interdiction”, dvs attack på lägsta höjd mot Warszawapaktens underhållsförband och transportvägar för att bromsa/stoppa en pansarinvasion. Under nittiotalet byggdes en del plan om till versionen ECR, som är avsedd för elektronisk krigföring.
Eurofighter Typhoon utvecklades från åttiotalet, baserat på konceptet TKF. Det är ett sameuropeiskt projekt, där även Italien, Spanien och Storbritannien deltar. Eurofighter är fortfarande under leverans. Det är ett multirollflygplan för attack, jakt och spaning.
I samband med Tysklands återförening blev Östtysklands flygvapen en del av Tysklands flygvapen. Stora delar av flygplanen såldes av men MiG-29-planen behölls. Därmed blev flygbasen Rostock-Laage och Jagdgeschwader 73 "Steinhoff" den enda Nato-basen i världen med de då (1990) toppmoderna MiG-29. Den 4 augusti 2004 överfördes dock den sista till Polens flygvapen.
År 1999 deltog Luftwaffe för första gången sedan 1945 i stridsoperationer då man deltog i det Nato-ledda Kosovokriget. Detta skapade en debatt i Tyskland rörande det internationella deltagandet.
I samband med oroligheterna i Libanon 2006 evakuerades tyska medborgare ur landet med Luftwaffes evakueringsplan.
Uppgifter[redigera | redigera wikitext]
Flygvapnet ansvarar för övervakning och skydd av luftrummet över Tyskland. I enlighet med detta utförs luftövervakningsuppgifter redan i fredstid. Styrkor hålls redo som kan sättas in i konflikter och krig för att ge strid och operativt stöd till arméns och marinens militära operationer och för att bekämpa strategiskt viktiga mål från luften. Lufttransportenheterna bidrar särskilt till FN:s humanitära bistånd och fredsbevarande uppdrag samt till nationella evakueringsoperationer.
Framtiden[redigera | redigera wikitext]
I samband med stärkningen av det tyska försvaret med 100 miljarder euro, beställdes 35 stycken F-35A tillsammans med 15 Eurofighter Typhoon ECR.[8] F-35 ska ersätta det nuvarande attackflygplanet Panavia Tornado och även bära på kärnvapen i och med Nato:s kärnvapendelningsprogramm (engelska: nuclear sharing).[9] Stärkningen av försvaret berodde bland annat på det rysk-ukrainska kriget.
Det europeiska projektet FCAS (Future Combat Air System) för ett sjätte generations stridsflygplan ska från och med 2040 successivt ta över alla offensiva och defensiva luftoperationer, och därmed ersätta Eurofighter Typhoon.[10]
Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien respektive Airbus, Dassault Aviation och Leonardo samarbetar för att utveckla en UAV med uppgiften att spana och skydda luftrum. Ett beslut om att beväpna Eurodrone kommer att fattas i ett senare skede av ett förslag till det tyska parlamentet.[10]
Organisation[redigera | redigera wikitext]
Kommando Luftwaffe ansvarar för förvaltningen av flygvapnets militära organisationsområde.[11]
Personal[redigera | redigera wikitext]
Flygvapnet har cirka 28 000 soldater, vilket gör det till den näst största vapenslaget efter armén. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har flygvapnet cirka 2 500 kvinnliga soldater.
Struktur[redigera | redigera wikitext]
Kommando Luftwaffe, Berlin-Gatow
Luftwaffentruppenkommando, Köln
Taktisches Luftwaffengeschwader 31 "Boelcke", Nörvenich
Taktisches Luftwaffengeschwader 33, Büchel
Taktisches Luftwaffengeschwader 51 "Immelmann", Jagel
Taktisches Luftwaffengeschwader 71 "Richthofen", Wittmund
Taktisches Luftwaffengeschwader 73 "Steinhoff", Laage
Taktisches Luftwaffengeschwader 74, Neuburg an der Donau
Flugbereitschaft des Bundesministeriums der Verteidigung, Berlin & Köln
Lufttransportgeschwader 62, Wunstorf
Hubschraubergeschwader 64, Diepholz & Laupheim & Schönewalde
Offizierschule der Luftwaffe, Roth
Unteroffizierschule der Luftwaffe, Appen & Heide
Luftwaffenausbildungsbataillon, Germersheim & Roth
Waffenschule Luftwaffe, Laage
Fachschule der Luftwaffe, Faßberg
Technisches Ausbildungszentrum der Luftwaffe, Faßberg
Flugabwehrraketengeschwader 1, Husum
Flugabwehrraketengruppe 61, Todendorf
Waffensystemunterstützungszentrum 1, Manching
Waffensystemunterstützungszentrum 2, Diepholz
Objektschutzregiment der Luftwaffe "Friesland", Schortens
Taktisches Aus- und Weiterbildungszentrum Flugabwehrraketen USA, El Paso
Taktisches Ausbildungskommando der Luftwaffe USA, Wichita Falls
Zentrum Luftoperationen, Kalkar
Einsatzführungsbereich 2, Erndtebrück
Einsatzführungsbereich 3, Schönewalde
Führungsunterstützungszentrum der Luftwaffe, Köln
Weltraumkommando der Bundeswehr, Uedem
- Multinational Corps
European Air Transport Command, Eindhoven
NATO Airborne Early Warning & Control Force, Geilenkirchen
Tjänstegrader[redigera | redigera wikitext]
Se: Tyska gradbeteckningar Bundeswehr
Utrustning[redigera | redigera wikitext]
Sedan flygvapnet bildades har det huvudsakligen använt utrustning som utvecklats i multinationellt samarbete eller köpts in från Natoländer och/eller byggts på licens.
Luftfartyg[redigera | redigera wikitext]
Luftfartyg | Ursprung | Typ | Variant | Aktiva | Bild | Anteckningar |
---|---|---|---|---|---|---|
Stridsflygplan | ||||||
Eurofighter Typhoon | ![]() |
Enhetsflygplan | 143 | ![]() |
Planer på 15 Eurofighter ECR[9] | |
Panavia Tornado | ![]() |
Enhetsflygplan | IDS ECR |
68 21 |
![]() |
Blir ersatt av 35 F-35A[9] |
Transportflygplan | ||||||
Airbus A310 | ![]() |
Transportflygplan | A310 MRTT | 1[12] | ![]() |
|
Airbus A319 | ![]() |
Passagerar- och VIP-transporter | A319CJ | 3 | ![]() |
|
Airbus A321 | ![]() |
Passagerar- och VIP-transporter | A321-200 | 1 | ![]() |
|
Airbus A340 | ![]() |
Passagerar- och VIP-transporter | A340-300 | 2 | ![]() |
|
Airbus A350 | ![]() |
Passagerar- och VIP-transporter | A350-900 | 1 | ![]() |
|
Airbus A400M | ![]() |
Transportflygplan Tankflygplan |
35[13] | ![]() |
Totalt 53 beställda[13] | |
Bombardier Global 5000 | ![]() |
Passagerar- och VIP-transporter | Global 5000 | 3 | ![]() |
|
Lockheed Martin C-130J | ![]() |
Transportflygplan Tankflygplan |
C-130J-30 KC-130J |
1 0 |
![]() |
Totalt 3 beställda Totalt 3 beställda[14] |
Skolflygplan | ||||||
Northrop T-38 Talon | ![]() |
Pilotutbildning | T-38C | - | ![]() |
Pilotutbildning vid Euro NATO Joint Jet Pilot Training i USA |
Heliktoptrar | ||||||
Airbus Helicopters H145M | ![]() |
Enhetshelikopter | H145M LUH SOF | 15 | ![]() |
|
Sikorsky CH-53 | ![]() |
Transporthelikopter | CH-53GA CH-53GE CH-53GS |
40 20 6 |
![]() |
|
UAV:s | ||||||
IAI Heron | ![]() |
Spaningsdrönare | HERON 1 | - |
Vapensystem[redigera | redigera wikitext]
Vapensystem | Ursprung | Typ | Variant | Aktiva | Bild | Anteckningar |
---|---|---|---|---|---|---|
Luftvärn | ||||||
FIM-92 Stinger | ![]() |
MANPADS | - | ![]() |
||
MANTIS | ![]() |
- | ![]() |
|||
MIM-104 Patriot | ![]() |
SAM | - | ![]() |
||
Wiesel | ![]() |
SAM | 2 Ozelot | - | ![]() |
|
Luftburna robotar | ||||||
AIM-120 AMRAAM | ![]() |
MRAAM | - | ![]() |
Används på Eurofighter Typhoon[15] | |
AIM-9 Sidewinder | ![]() |
SRAAM | AIM-9L/I | - | ![]() |
Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[16] |
AGM-88 HARM | ![]() |
Antiradarrobot | - | ![]() |
Används på Panavia Tornado ECR[17] | |
IRIS-T | ![]() |
SRAAM | - | Används på Eurofighter Typhoon[18] | ||
MBDA Meteor | ![]() |
BVRAAM | - | Används på Eurofighter Typhoon[19] | ||
Taurus KEPD-350 | ![]() |
Kryssningsrobot | - | Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[20] | ||
Flygbomber | ||||||
GBU-24 | ![]() |
LGB | - | ![]() |
Används på Panavia Tornado[21] | |
GBU-48 | ![]() |
LGB | - | ![]() |
Används på Eurofighter Typhoon[22] | |
GBU-54 | ![]() |
Laser-JDAM | - | ![]() |
Används på Panavia Tornado och Eurofighter Typhoon i framtiden[23] | |
Automatkanoner | ||||||
27 mm Mauser BK | ![]() |
- | ![]() |
Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado |
Historiska flygplan[redigera | redigera wikitext]
Stridsflygplan[redigera | redigera wikitext]
- Alpha Jet
- Fiat G.91
- Lockheed F-104 Starfighter
- McDonnell F-4 Phantom II
- MiG-29
- North American F-86 Sabre
- Republic F-84F Thunderstreak, Republic RF-84F Thunderflash
Transportflygplan[redigera | redigera wikitext]
- Antonov An-26
- Boeing 707
- Convair 440 Metropolitan
- de Havilland Heron
- Douglas DC-3
- Douglas DC-6
- Iljushin Il-62
- Let L-410
- Lockheed C-140 Jetstar
- Nord Aviation Noratlas
- Percival Pembroke
- Transall C-160D
- Tupolev Tu-134
- Tupolev Tu-154
- VFW 614
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Murray, Williamson: The Luftwaffe 1933 - 1945 - Strategy for Defeat (1986, ny uppl. 2003) ISBN 1-86160-615-X
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Tysklands flygvapen under andra världskriget
- Östtysklands flygvapen
- Tyska Marinflyget
- Bundeswehrs flygvapenmuseum
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Personalzahlen der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/zahlen-daten-fakten/personalzahlen-bundeswehr. Läst 24 mars 2022.
- ^ ”Kommando Luftwaffe” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/luftwaffe/organisation-/kommando-luftwaffe. Läst 25 mars 2022.
- ^ Christopher Woody (2 november 2018). ”NATO and Russia are flexing their military might right next to each other — here are the 25 most powerful militaries in Europe” (på engelska). Business Insider. https://www.businessinsider.com/these-are-the-25-most-powerful-militaries-in-europe-2018-11?r=US&IR=T#6-italy-overall-ranking-11-20. Läst 28 november 2019.
- ^ Michael Ray. ”Luftwaffe” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Luftwaffe. Läst 28 november 2019.
- ^ Laura Mackenzie. ”10 Facts About the German Luftwaffe” (på engelska). History Hit. https://www.historyhit.com/facts-about-the-german-luftwaffe/. Läst 28 november 2019.
- ^ ”Der militärische flugbetrieb” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/resource/blob/175358/6df20b907ab1611735c1929f8bdbef3e/broschuere-fliz-data.pdf. Läst 27 mars 2022.
- ^ International Institute for Strategic Studies (2012). International Institute for Strategic Studies. red (på engelska). The Military Balance. "112". Routledge. sid. 118. ISBN 1857436423. https://books.google.se/books?id=RtlPYAAACAAJ&dq=The+Military+Balance+2012&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwji4NLa943mAhUliIsKHfRrCuoQ6AEIKDAA
- ^ ”Mehr als 100 Milliarden Euro für die Bundeswehr – für unsere Sicherheit” (på tyska). Bundeswehr. 27 februari 2022. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/mehr-als-100-milliarden-euro-bundeswehr-sicherheit-5362112. Läst 27 mars 2022.
- ^ [a b c] ”F-35: Nachfolger für den Tornado” (på tyska). Bundeswehr. 14 mars 2022. https://www.bmvg.de/de/tornado-nachfolger-beschaffung-neue-kampfflugzeuge-fuer-truppe. Läst 24 mars 2022.
- ^ [a b] ”Bericht des BMVg zu Rüstungsangelegenheiten” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. 1 december 2021. https://www.bmvg.de/resource/blob/5325320/1f15343d355c6d77c332b06f27ebd025/download-14-ruestungsbericht-data.pdf. Läst 27 mars 2022.
- ^ ”Kommando Luftwaffe” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/luftwaffe/organisation-/kommando-luftwaffe. Läst 27 mars 2022.
- ^ ”Der Airbus A310” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/airbus-a310. Läst 24 mars 2022.
- ^ [a b] ”Das Transportflugzeug Airbus A400M” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/airbus-a400m. Läst 24 mars 2022.
- ^ ”Das Transportflugzeug C-130J” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/c-130j. Läst 24 mars 2022.
- ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-120 AMRAAM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-120-amraam. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-9L/I Sidewinder” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-9l-i-sidewinder. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Rakete HARM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-boden-rakete-harm. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Luft-Luft-Rakete IRIS-T AIM-2000” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/iris-t-aim-2000. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Luft-Luft-Rakete METEOR” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-luft-rakete-meteor. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Der Lenkflugkörper Taurus KEPD-350” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/marschflugkoerper-taurus-kepd-350. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Bombe GBU-24” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-24. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Bombe GBU-48” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-48-awx-kr. Läst 25 mars 2022.
- ^ ”Die Bombe GBU-54” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-54. Läst 25 mars 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Tysklands flygvapen.
- Flygvapnets officiella webbplats
- Flygvapnets utrustning
|