Tysklands flygvapen

Från Wikipedia
För Tysklands flygvapen under andra världskriget, se Tysklands flygvapen under andra världskriget.
Tysklands flygvapen
Information
Datum9 januari 1956
LandTyskland Tyskland
FörsvarsgrenFlygvapen
Del av Bundeswehr
Struktur
    • Kdo Lw
      • LwTrKdo
      • WRKdoBw
      • ZentrLuftOp
Stående styrkor27 187 (2023-01)[1]
HögkvarterGatow, Tyskland
Webbplatswww.luftwaffe.de
Befälhavare
Inspekteur der LuftwaffeGeneralleutnant Ingo Gerhartz
Flygplan
AttackflygplanTornado IDS
EnhetsflygplanEurofighter Typhoon
SkolflygplanGrob G 120, T-6 Texan II, T-38C Talon
TankflygplanA400M
TelekrigföringsflygplanTornado ECR
TransportflygplanA319CJ, A321-200, A321LR, A340-300, A350-900, A400M, C-130J-30, Global 5000, Global 6000
UAV:sIAI Heron
Helikoptrar
EnhetshelikoptrarH145M LUH SOF
SkolhelikoptrarH145
TransporthelikoptrarAS532, CH-53G

Tysklands flygvapen, eller Luftwaffe (tyska: [ˈlʊftvafə] ( lyssna)), är den försvarsgren inom den tyska försvarsmakten som för krigföring i luften. Med en styrka på cirka 27 200 soldater, är Tysklands flygvapen det femte största flygvapnet i Europa, efter Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Turkiet.[2] Det tyska flygvapnet (som är en del av Bundeswehr) grundades 1956 under kalla kriget som den luftkrigsförande grenen för de väpnade styrkorna i dåvarande Västtyskland. Efter Tysklands återförening av Väst- och Östtyskland år 1990, integrerades delar av det Östtyska flygvapnet, som själv också grundades 1956 som en del av Nationale Volksarmee.[3] Det finns ingen organisationskontinuitet mellan det nuvarande tyska flygvapnet och det tidigare Luftwaffe som grundades 1935, som löstes upp helt 1945/46 efter andra världskriget.[4] Begreppet Luftwaffe som används för både det historiska och det nuvarande tyska flygvapnet är den generiska tyskspråkiga beteckningen för alla flygvapen, som även används i Schweiz.

Flygvapeninspektören är Generalleutnant Ingo Gerhartz. I dag driver flygvapnet endast elva aktiva flygbaser med stridsflygplan, transportflygplan och helikoptrar. Av de tidigare tio allierade flygbaserna i västra Tyskland är det bara två som fortfarande drivs av det amerikanska flygvapnet. Dessutom finns det fem återstående flygplatser för den amerikanska armén. För närvarande finns totalt cirka 700 militära flygplan stationerade i Tyskland.[5][6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

MiG-29 som togs över från NVA
Panavia Tornado IDS i Polen
Airbus A310 MRT över Paderborn

Efter andra världskriget begränsades den tyska luftfarten kraftigt, och den militära luftfarten var helt förbjuden efter att Luftwaffe i tredje riket upplöstes i augusti 1946 av det allierade kontrollrådet. Detta ändrades 1955 när Västtyskland gick med i Nato, eftersom de västallierade ansåg att Tyskland behövdes för att motverka det ökande militära hotet från Sovjetunionen och dess allierade inom Warszawapakten. Därför grundades den 9 januari 1956 ett nytt tyskt flygvapen kallat Luftwaffe som en försvarsgren av det nya Bundeswehr.

Luftwaffe började sin verksamhet 1956 med stark koppling till det amerikanska flygvapnet. Till en början dominerades Luftwaffes stridsflygplansflotta helt av amerikansktillverkade plan (Republic F-84F Thunderstreak och RF-84F Thunderflash). Under 1960-talet hade man stora problem med Starfighter. 292 plan havererade och krävde 116 piloters liv. Det tyska inköpet ledde till Starfighteraffären, där försvarsministern Franz Josef Strauß anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en inte helt färdigutvecklad flygplanstyp. Anklagelser om mutor kunde aldrig beläggas. General Günther Rall (ett flygaräss från andra världskriget) var den som drev igenom Starfighter-inköpet, och kontroverserna ledde bland annat till att Erich Hartmann (världens främsta jaktflygaräss med 352 segrar) avgick i förtid. 1976 flammade Starfighteraffären upp igen som en del av den ännu större Lockheedaffären.

Med början på sjuttiotalet har man tagit fram egna flygplan. Det första var attackplanet Panavia Tornado som utvecklades i samarbete med Italien och Storbritannien. Det var och är avsett för "interdiction", det vill säga attack på lägsta höjd mot Warszawapaktens underhållsförband och transportvägar för att bromsae eller stoppa en pansarinvasion. Under nittiotalet byggdes en del plan om till versionen ECR, som är avsedd för elektronisk krigföring.

Eurofighter Typhoon började utvecklas på åttiotalet, baserat på konceptet TKF. Det är ett sameuropeiskt projekt, där även Italien, Spanien och Storbritannien deltar. Eurofighter är fortfarande under leverans. Det är ett multirollflygplan för attack, jakt och spaning.

I samband med Tysklands återförening blev Östtysklands flygvapen en del av Tysklands flygvapen. Stora delar av flygplanen såldes av men MiG-29-planen behölls. Därmed blev flygbasen Rostock-Laage och Jagdgeschwader 73 "Steinhoff" den enda Nato-basen i världen med de då (1990) toppmoderna MiG-29. Den 4 augusti 2004 överfördes dock den sista till Polens flygvapen.

År 1999 deltog Luftwaffe för första gången sedan 1945 i stridsoperationer då man deltog i det Nato-ledda Kosovokriget. Detta skapade en debatt i Tyskland rörande det internationella deltagandet.

I samband med oroligheterna i Libanon 2006 evakuerades tyska medborgare ur landet med Luftwaffes evakueringsplan.

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnet ansvarar för övervakning och skydd av luftrummet över Tyskland. I enlighet med detta utförs luftövervakningsuppgifter redan i fredstid. Styrkor hålls redo som kan sättas in i konflikter och krig för att ge strid och operativt stöd till arméns och marinens militära operationer och för att bekämpa strategiskt viktiga mål från luften. Lufttransportenheterna bidrar särskilt till FN:s humanitära bistånd och fredsbevarande uppdrag samt till nationella evakueringsoperationer.

Framtiden[redigera | redigera wikitext]

I samband med stärkningen av det tyska försvaret med 100 miljarder euro, planeras en beställning av 35 stycken F-35A tillsammans med 15 Eurofighter Typhoon ECR.[7] F-35 ska ersätta det nuvarande attackflygplanet Panavia Tornado och även bära på kärnvapen i och med Nato:s kärnvapendelningsprogramm (nuclear sharing).[8] Stärkningen av försvaret berodde bland annat på det rysk-ukrainska kriget.

Det europeiska projektet Future Combat Air System (FCAS) för ett sjätte generations stridsflygplan ska från och med 2040 successivt ta över alla offensiva och defensiva luftoperationer, och därmed ersätta Eurofighter Typhoon.[9]

Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien respektive Airbus, Dassault Aviation och Leonardo samarbetar för att utveckla UAV:en Eurodrone med uppgiften att spana och skydda luftrum. Ett beslut om att beväpna Eurodrone kommer att fattas i ett senare skede av ett förslag till det tyska parlamentet.[9]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Personal[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnet har cirka 27 200 soldater, vilket gör det till den näst största vapenslaget efter hären. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har flygvapnet cirka 2 600 kvinnliga soldater.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

  • Kommando Luftwaffe (Berlin)
    • Luftwaffentruppenkommando (Köln)
      • Flugabwehrraketengeschwader 1 (Husum)
      • Flugabwehrraketengruppe 61 (Todendorf)
      • Flugbereitschaft des Bundesministeriums der Verteidigung (Berlin, Köln)
      • Hubschraubergeschwader 64 (Bückeburg, Diepholz, Laupheim, Schönewalde)
      • Lufttransportgeschwader 62 (Wunstorf)
      • Luftwaffenausbildungsbataillon (Germersheim)
      • Objektschutzregiment der Luftwaffe "Friesland" (Schortens)
      • Offizierschule der Luftwaffe (Fürstenfeldbruck)
      • Taktisches Ausbildungskommando der Luftwaffe USA (Wichita Falls)
      • Taktisches Luftwaffengeschwader 31 "Boelcke" (Nörvenich)
      • Taktisches Luftwaffen­geschwader 33 (Büchel)
      • Taktisches Luftwaffengeschwader 51 "Immelmann" (Jagel)
      • Taktisches Luftwaffengeschwader 71 "Richthofen" (Wittmund)
      • Taktisches Luftwaffengeschwader 73 "Steinhoff" (Laage)
      • Taktisches Luftwaffengeschwader 74 (Neuburg an der Donau)
      • Technisches Ausbildungszentrum der Luftwaffe (Faßberg)
      • Unteroffizierschule der Luftwaffe (Appen)
      • Waffenschule Luftwaffe (Laage)
      • Waffensystemunterstützungszentrum 1 (Manching)
      • Waffensystemunterstützungszentrum 2 (Diepholz)
      • Zentrum Elektronischer Kampf Fliegende Waffensysteme (Kleinaitingen)
      • Zentrum für Luft- und Raumfahrtmedizin (Köln)
    • Weltraumkommando der Bundeswehr (Uedem)
    • Zentrum Luftoperationen (Kalkar)

Tjänstegrader[redigera | redigera wikitext]

Manskap
Axelklaff
Gradbeteckning Lägsta tjänstegrad* Gefreiter Obergefreiter Hauptgefreiter Stabsgefreiter Oberstabsgefreiter Korporal Stabskorporal
Nato-nivå OR-1 OR-2 OR-3 OR-4
* Beteckningen skiljer sig åt mellan olika förband.
Underofficerare
Axelklaff
Gradbeteckning Unteroffizier Fahnenjunker* Stabsunteroffizier Feldwebel Fähnrich* Oberfeldwebel Hauptfeldwebel Oberfähnrich* Stabsfeldwebel Oberstabsfeldwebel
Nato-nivå OR-5 OR-6 OR-7/OR-8 OR-8 OR-9
* Endast officersaspiranter genomgår tjänstegraderna Fahnenjunker, Fähnrich och Oberfähnrich.
Officerare
Axelklaff
Gradbeteckning Leutnant Oberleutnant Hauptmann Stabshauptmann* Major Oberstleutnant Oberst Brigadegeneral Generalmajor Generalleutnant General
Nato-nivå OF-1 OF-2 OF-3 OF-4 OF-5 OF-6 OF-7 OF-8 OF-9
* Endast fackofficerare genomgår tjänstegraden Stabshauptmann.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Luftfartyg[redigera | redigera wikitext]

Luftfartyg Ursprung Typ Variant Aktiva Anteckningar
Stridsflygplan
Eurofighter Typhoon Europa Europa Enhetsflygplan 141[10] 38 beställda[11]
Lockheed Martin F-35 USA USA Enhetsflygplan F-35A 0[12] 35 beställda[12]
Panavia Tornado Europa Europa Enhetsflygplan IDS
ECR 		93[13] Ersätts av F-35[14]
Transportflygplan
Airbus A319 Europa Europa VIP-transport
Open Skies 		A319CJ 2[15]
1[16]
Airbus A321 Europa Europa VIP-transport A321-200
A321LR 		1[15]
2[17]
Airbus A340 Europa Europa VIP-transport A340-300 2[18] Ersätts av A350[19]
Airbus A350 Europa Europa VIP-transport A350-900 2[19] 1 beställd[19]
Airbus A400M Europa Europa Transportflygplan
Tankflygplan 		42[20] 11 beställda[20]
Bombardier Global 5000 Kanada Kanada VIP-transport 3[21]
Bombardier Global 6000 Kanada Kanada VIP-transport
Signalspaningsflygplan 		3[22]
0[23] 		 
3 beställda[23]
Lockheed Martin C-130J USA USA Transportflygplan
Tankflygplan 		C-130J-30
KC-130J 		3[24]
0[24] 		 
3 beställda[24]
Heliktoptrar
Airbus Helicopters H145M Europa Europa Enhetshelikopter LUH SOF 15[25]
Eurocopter AS532 Europa Europa VIP-transport 3[15]
Sikorsky CH-53 USA USA Transporthelikopter CH-53G 66[26]
Skolflygplan och helikoptrar
Airbus Helicopters H145 Europa Europa Pilotutbildning 3[27]
Beechcraft T-6 Texan II USA USA Pilotutbildning
Grob G 120 Tyskland Tyskland Pilotutbildning G 120A
G 120TP 		6[28]
5[28]
Northrop T-38 USA USA Pilotutbildning T-38C
UAV:s
IAI Eitan Israel Israel Spanings- och stridsdrönare Heron TP 0[29] 5 beställda[29]
IAI Heron Israel Israel Spaningsdrönare Heron 1 6[29] Ersätts av Heron TP[29]

Vapensystem[redigera | redigera wikitext]

Vapensystem Ursprung Typ Variant Aktiva Anteckningar
Luftvärn
FIM-92 Stinger USA USA MANPADS
MANTIS Tyskland Tyskland C-RAM 2[30]
MIM-104 Patriot USA USA SAM 13[31]
Wiesel Tyskland Tyskland SAM 2 Ozelot 18[30]
Luftburna robotar
AIM-120 AMRAAM USA USA Jaktrobot Används på Eurofighter Typhoon[32]
AIM-9 Sidewinder USA USA Jaktrobot AIM-9L/I Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[33]
AGM-88 HARM USA USA Antiradarrobot Används på Panavia Tornado ECR[34]
IRIS-T Tyskland Tyskland Jaktrobot Används på Eurofighter Typhoon[35]
MBDA Meteor Europa Jaktrobot Används på Eurofighter Typhoon[36]
Taurus KEPD-350 Europa Kryssningsrobot Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[37]
Flygbomber
GBU-24 USA USA Laserstyrd flygbomb Används på Panavia Tornado[38]
GBU-48 USA USA Laserstyrd flygbomb Används på Eurofighter Typhoon[39]
GBU-54 USA USA Laserstyrd flygbomb Används på Panavia Tornado[40]

Historiska flygplan[redigera | redigera wikitext]

Stridsflygplan[redigera | redigera wikitext]

Transportflygplan[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Williamson, Murray (2003) [1986]. Strategy for Defeat: The Luftwaffe 1933-1945. ISBN 1-86160-615-X 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Personalzahlen der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/zahlen-daten-fakten/personalzahlen-bundeswehr. Läst 17 mars 2023. 
  2. ^ Christopher Woody (2 november 2018). ”NATO and Russia are flexing their military might right next to each other — here are the 25 most powerful militaries in Europe” (på engelska). Business Insider. https://www.businessinsider.com/these-are-the-25-most-powerful-militaries-in-europe-2018-11?r=US&IR=T#6-italy-overall-ranking-11-20. Läst 28 november 2019. 
  3. ^ Michael Ray. ”Luftwaffe” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Luftwaffe. Läst 28 november 2019. 
  4. ^ Laura Mackenzie. ”10 Facts About the German Luftwaffe” (på engelska). History Hit. https://www.historyhit.com/facts-about-the-german-luftwaffe/. Läst 28 november 2019. 
  5. ^ ”Der militärische flugbetrieb” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/resource/blob/175358/6df20b907ab1611735c1929f8bdbef3e/broschuere-fliz-data.pdf. Läst 27 mars 2022. 
  6. ^ International Institute for Strategic Studies (2012). International Institute for Strategic Studies. red (på engelska). The Military Balance. "112". Routledge. sid. 118. ISBN 1857436423. https://books.google.se/books?id=RtlPYAAACAAJ&dq=The+Military+Balance+2012&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwji4NLa943mAhUliIsKHfRrCuoQ6AEIKDAA 
  7. ^ ”Mehr als 100 Milliarden Euro für die Bundeswehr – für unsere Sicherheit” (på tyska). Bundeswehr. 27 februari 2022. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/mehr-als-100-milliarden-euro-bundeswehr-sicherheit-5362112. Läst 27 mars 2022. 
  8. ^ ”F-35: Nachfolger für den Tornado” (på tyska). Bundeswehr. 14 mars 2022. https://www.bmvg.de/de/tornado-nachfolger-beschaffung-neue-kampfflugzeuge-fuer-truppe. Läst 24 mars 2022. 
  9. ^ [a b] ”Bericht des BMVg zu Rüstungsangelegenheiten” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. 1 december 2021. https://www.bmvg.de/resource/blob/5325320/1f15343d355c6d77c332b06f27ebd025/download-14-ruestungsbericht-data.pdf. Läst 27 mars 2022. 
  10. ^ ”Orders, Deliveries, In Operation Military aircraft by Country - Worldwide” (på engelska). Airbus. https://airbus.web.factory.eu.airbus.com/sites/g/files/jlcbta136/files/2021-12/Military%20Aircraft%20Orders%20and%20Deliveries%20-%20Nov%202021.pdf. Läst 24 juni 2022. 
  11. ^ ”Airbus signs contract for 38 Eurofighters with Germany” (på engelska). Airbus. https://www.airbus.com/en/newsroom/press-releases/2020-11-airbus-signs-contract-for-38-eurofighters-with-germany. Läst 20 juni 2022. 
  12. ^ [a b] ”Pessemitteilung der US-Botschaft: F35-Kauf durch Deutschland” (på tyska). Amerikanska ambassaden i Tyskland. https://de.usembassy.gov/de/pressemitteilung-der-us-botschaft-f35-kauf-durch-deutschland. Läst 24 februari 2023. 
  13. ^ ”15. Bericht des Bundesministeriums der Verteidigung zu Rüstungsangelegenheiten Teil 1” (på tyska). Bundesministeriums der Verteidigung. https://www.bmvg.de/resource/blob/5456944/a2db4dc6bd4c5873113e39ad9292f269/20220629-download-15-bericht-des-bmvg-zu-ruestungsangelegenheiten-data.pdf. Läst 2 juli 2022. 
  14. ^ ”: F-35: Ein Kampfflugzeug für viele Rollen” (på tyska). ZDF. https://www.zdf.de/nachrichten/politik/bundeswehr-f35--flugzeug-tornado-nachfolger-100.html. Läst 24 februari 2023. 
  15. ^ [a b c] ”Die Flugbereitschaft des Bundesministeriums der Verteidigung” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/aktuelles/meldungen/flugbereitschaft-bundesministeriums-verteidigung-5358042. Läst 23 juni 2022. 
  16. ^ ”Open Skies” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. https://www.bmvg.de/de/themen/friedenssicherung/ruestungskontrolle/vertrag-ueber-den-offenen-himmel-oh-open-skies. Läst 24 juni 2022. 
  17. ^ ”Das BAAINBw übernimmt zweiten Airbus A321LR für die Bundeswehr” (på tyska). Bundesamt für Ausrüstung, Informationstechnik und Nutzung der Bundeswehr. https://www.presseportal.de/pm/147341/5295869. Läst 12 augusti 2022. 
  18. ^ ”Der Airbus A340-300” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/airbus-a340-300. Läst 23 juni 2022. 
  19. ^ [a b c] ”Die deutsche „Air Force One“: A350 mit VIP-Kabine steht bereit” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/ausruestung-baainbw/aktuelles/die-deutsche-air-force-one-a350-mit-vip-kabine-steht-bereit-5527484. Läst 18 november 2022. 
  20. ^ [a b] ”Bundeswehr AIN” (på tyska). Bundesamt für Ausrüstung, Informationstechnik und Nutzung der Bundeswehr. https://twitter.com/BaainBw/status/1692492096014373068. Läst 21 augusti 2023. 
  21. ^ ”Fehler von Lufthansa-Technikern lösten Unfallflug aus” (på tyska). Spiegel. https://www.spiegel.de/politik/deutschland/flugbereitschaft-fehler-von-lufthansa-technikern-loesten-unfallflug-aus-a-1298128.html. Läst 23 juni 2022. 
  22. ^ ”Mittelstrecke der Flugbereitschaft des BMVg wird gestärkt” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/mittelstrecke-flugbereitschaft-bmvg-wird-gestaerkt-63906. Läst 20 juni 2022. 
  23. ^ [a b] ”Germany to regain SIGINT capability with new Pegasus fleet” (på engelska). FlightGlobal. https://www.flightglobal.com/defence/germany-to-regain-sigint-capability-with-new-pegasus-fleet/144391.article. Läst 23 juni 2022. 
  24. ^ [a b c] ”Das 3. Transportflugzeug C-130J an die Bundeswehr ausgeliefert” (på tyska). ES&T. https://esut.de/2022/08/meldungen/36231/das-3-transportflugzeug-c-130j-an-die-bundeswehr-ausgeliefert/. Läst 26 augusti 2022. 
  25. ^ ”WORLD AIR FORCES” (på engelska). FlightGlobal. https://www.flightglobal.com/download?ac=83735. Läst 20 juni 2022. 
  26. ^ ”Rheinmetall now providing support and maintenance for German Air Force CH-53G transport helicopters at all bases” (på engelska). Rheinmetall. Arkiverad från originalet den 26 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220526033056/https://www.rheinmetall.com/en/rheinmetall_ag/press/news/latest_news/index_30336.php. Läst 24 juni 2022. 
  27. ^ ”NHV awarded H145 service contract by German Air Force” (på engelska). NHV. https://nhv.be/about/news/nhv-awarded-h145-service-contract-by-german-air-force. Läst 24 juni 2022. 
  28. ^ [a b] ”COMPANY PORTRAIT” (på engelska). Grob Aircraft. https://grob-aircraft.com/en/company-portrait.html#1. Läst 20 juni 2022. 
  29. ^ [a b c d] ”Neue Planungen zu bewaffneten und bewaffnungsfähigen Drohnen” (på tyska). Deutscher Bundestag. https://dserver.bundestag.de/btd/19/010/1901082.pdf. Läst 24 juni 2022. 
  30. ^ [a b] ”Flugabwehrraketengruppe 61” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/luftwaffe/organisation-/luftwaffentruppenkommando/flugabwehrraketengruppe-61. Läst 31 juli 2022. 
  31. ^ ”Rebuilding Germany's air defence capabilities: on the eve of crucial decisions” (på engelska). Reservistenverband. https://www.osw.waw.pl/en/publikacje/osw-commentary/2018-05-17/rebuilding-germanys-air-defence-capabilities-eve-crucial. Läst 25 juni 2022. 
  32. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-120 AMRAAM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-120-amraam. Läst 25 mars 2022. 
  33. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-9L/I Sidewinder” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-9l-i-sidewinder. Läst 25 mars 2022. 
  34. ^ ”Die Rakete HARM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-boden-rakete-harm. Läst 25 mars 2022. 
  35. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete IRIS-T AIM-2000” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/iris-t-aim-2000. Läst 25 mars 2022. 
  36. ^ ”Luft-Luft-Rakete METEOR” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-luft-rakete-meteor. Läst 25 mars 2022. 
  37. ^ ”Der Lenkflugkörper Taurus KEPD-350” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/marschflugkoerper-taurus-kepd-350. Läst 25 mars 2022. 
  38. ^ ”Die Bombe GBU-24” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-24. Läst 25 mars 2022. 
  39. ^ ”Die Bombe GBU-48” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-48-awx-kr. Läst 25 mars 2022. 
  40. ^ ”Die Bombe GBU-54” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-54. Läst 25 mars 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tysklands_flygvapen&oldid=53843349”