Secunda Hyadum
| Secunda Hyadum (δ1) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Oxen |
| Rektascension | 04t 22m 56,09253s[1] |
| Deklination | 17° 32′ 33,0487″[1] |
| Skenbar magnitud () | 3,772[2] (3,90 + 9,50[3]) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G9.5 III CN0.5[4] |
| U–B | +0,801[2] |
| B–V | +0,919[2] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: +106,56[1] mas/år Dek.: -29,18[1] mas/år |
| Parallax () | 20,96 ± 0,58[1] |
| Avstånd | 156 ± 4 lå (48 ± 1 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,41[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,8 ± 0,5[6] M☉ |
| Radie | 11,4[6] R☉ |
| Luminositet | 69[6] L☉ |
| Temperatur | 5 000[6] K |
| Metallicitet | +0,10[6] dex |
| Vinkelhastighet | 4,2[6] km/s |
| Ålder | 620[7] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| Hyadum II, 5 1 Tau , 61 Tauri , BD + 17 ° 712 , FK5 162, HD 27697, HIP 20455, HR 1373, SAO 93897[8] | |
Secunda Hyadum[9] eller Delta1 Tauri (δ1 Tauri, förkortat Delta1 Tau, δ1 Tau) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Oxen och anses ingå i stjärnhopen Hyaderna. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,77[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 156 ljusår (48 parsek) från solen.
Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]
Delta1 Tauri har det traditionella namnet Hyadum II (Secunda Hyadum), vilket är latin för "Andra Hyaden". Inga andra traditionella namn är kopplade till denna stjärna.[9]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Primärstjärnan Delta1 Tauri Aa är en vit till gul jättestjärna av spektralklass G9.5 III CN0.5,[4] där suffixet "CN0.5" anger ett litet överskott av dicyan i den yttre atmosfären. Den är kromosferiskt aktiv och visar en radial hastighetsvariation av 9,3 ± 0,2 m/s med en period på 165 ± 3 dygn.[6] Den är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna, med en omloppsperiod på 529,8 dygn och en excentricitet på 0,42.[10]
Primärstjärnan har en massa som är 2,8[6] gånger solens massa och en uppskattad radie som är 11,4[6] gånger större än solens. Den utsänder från dess fotosfär ca 69[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 000 K[6].
Secunda Hyadum har en visuell följeslagare, komponent B, av magnitud 13,21 separerad av 111,8 bågsekunder från huvudstjärnan.[3] Den är troligtvis inte fysiskt relaterad till huvudstjärnan.[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667.
- ^ [a b] Mason, B. D.; et al. (2014), "The Washington Visual Double Star Catalog", The Astronomical Journal, 122: 3466–3471, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series (ISSN 0067-0049), 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- ^ Cardini, D. (January 2005), "Mg II chromospheric radiative loss rates in cool active and quiet stars", Astronomy and Astrophysics, 430: 303−311, Bibcode:2005A&A...430..303C, arXiv:astro-ph/0409683 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20041440.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Beck, P. G.; et al. (January 2015), "Detection of solar-like oscillations in the bright red giant stars γ Psc and θ1 Tau from a 190-day high-precision spectroscopic multisite campaign", Astronomy & Astrophysics, 573: 15, Bibcode:2015A&A...573A.138B, arXiv:1407.6352 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361/201323019, A138.
- ^ Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, Bibcode:2015A&A...574A..50J, arXiv:1410.6422 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361/201424474.
- ^ "del01 Tau". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-08-08.
- ^ [a b] Kaler, James B., "Hyadum II", STARS, University of Illinois, hämtad 2017-08-09.
- ^ Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, arXiv:0806.2878 Freely accessible, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
