Sinclairsholms slott

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sinclairsholms slott
Slott
Sinclairsholms slott
Sinclairsholms slott
Land Sverige Sverige
Landskap Skåne
Kommun Hässleholm
Koordinater 56°10′30″N 13°58′21″Ö / 56.17500°N 13.97250°Ö / 56.17500; 13.97250
Ägare familjen Barnekow
Färdigställande 1788
Webbplats: Sinclairsholms slott

Sinclairsholm är ett slott i Gumlösa socken i Hässleholms kommun.

Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1788 i trä efter en brand. Det har under åren genomgått två större ombyggnader. 1880, efter ritningar av Mauritz From, lät man höja väggarna och ersatt mansardtaket med ett i fransk châteaustil. Vid ombyggnaden 1956 återfick huset delvis sin äldre form genom att man åter sänkte väggarna och återgick till mansardtak. 1904 brann samtliga byggnader på gården ner utom corpsdelogiet. Dessa återuppfördes efter de gamla ritningarna. På godset finns en restaurang med förbeställning för grupper. Sommartid anordnas guidade turer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Godset grundlades i början på 1600-talet av länsmannen på Landskrona slott, danska riksrådet Anders Sinclair. 1620 bytte han till sig den prästgård som kom att bli platsen för uppförandet av huset, som enligt inskriptionen ovanför dörren stod färdigt 1626. Anders Sinclair han dock aldrig se huset färdigt då han avled 1625 och en Christen Sinclair tog över. Godset kom sedan att tillhöra Jochum Beck på Torup (troligen genom köp), Jörgen Marsvin, landshövding Håkan Nilsson Skytte, inom vars släkt det stannade till 1808. Det har sedan ägts av släkten Gyllenkrook. Via friherrinnan Eva Barnekow, född Gyllenkrook, kom godset till familjen Barnekow, och ägs idag av friherre Johan Barnekow.

Carl von Linné gästade slottet mellan 17-19 maj under sin skånska resa 1749. Ägare var då major Carl Henrik Skytte. Linné noterade att träbyggnaderna var inoljade med "Hjerners träbalsam" som framkallade en doft av svavel. Om slottets trädgård skriver han:

"Denna gården var omgiven med artiga trädgårdar av varjehanda fruktbärande träd till myckenhet, såsom borstorfeäpplen, druveäpplen, bergamotter, boncretiner, lambertiska nötter och tyska slån...", "Valnöteträd hade väl avfrusit 1740 men åter uppvuxit. Staphylæa, Sabina, lavendel stor och i myckenhet. Ruta som planterades för fåren att bevara dem för sjukdomar, växte alla mycket frodigt, fastän de om vintern ej det minsta vårdades". [1]

Linné skriver också att han sett vindruvor växa vid husväggar på godset.[2]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ von Linné, Carl (1751, 1963). Carl von Linnés skånska resa. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. sid. 85-86 
  2. ^ von Linné, Carl (1751, 1963). Carl von Linnés skånska resa. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. sid. 94