De äldsta spåren av aktivitet i Skänninge härrör från övergången vikingatid/medeltid. Utanför stadstullarna av år 1713 har man påträffat rester av bebyggelse och ett bronsgjuteri. Kulturlagret från den här bosättningen sträcker sig in innanför stadstullarna. Redan på 1000-talet uppfördes två kyrkor på vardera sidan om ån inom stadsområdet. På 1200-talet förstärktes ortens betydelse. 1237 anlades ett dominikanerkonvent, och senare under 1200-talet tillkom ett hopital och ett mynthus.[1]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0493[5] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Stadsvapnet för Skänninge bygger på en förlaga från 1300-talet. Det moderna vapnet registrerades 1942.
Blasonering: I blått fält en stående naturfärgad madonna med klädnad av silver samt krona och gloria av guld, bärande barnet på vänstra armen och en liljestav av guld i högra handen samt på vardera sidan åtföljd av ett Maria-monogram av guld. Barnet är likaledes naturfärgat med klädnad av silver och gloria av guld.
Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade bland annat 28,9 % med jordbruk och boskapsskötsel, 17,6 % med varuhandel och 13,0 % med metallindustri. 50 av förvärvsarbetarna (3,3 %) hade sin arbetsplats utanför staden.[8]
