Kommunreformer i Sverige

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kommunreformen 1952)
Hoppa till: navigering, sök

Sverige har genomgått tre landsomfattande kommunreformer. Däremellan har kommuner också delats eller lagts samman, vanligen genom så kallade inkorporeringar. Inkorporeringarna har varit lokala förändringar.

1863[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av 1862 års kommunalförordningar

I samband med att 1862 års kommunalförordningar om kommunalstyrelse i stad och på landsbygden trädde i kraft den 1 januari 1863 indelades landet i cirka 2500 primärkommuner. Det exakta antalet har inte varit möjligt att fastställa, eftersom vissa oklarheter finns.[1] Av dessa var 88 städer. Dessa hade redan tidigare, genom systemet med stadsprivilegier ett visst mått av självstyrelse. För landsbygdens del valde man som utgångspunkt för kommunindelningen socknarna, en urgammal kyrklig församlingsindelning. En diskussion fanns redan tidigt om inte socknarna vore för små, och att man i stället borde valt häradena som bas för en kommunal enhet. Utöver städer och landskommuner fanns köpingar av två typer, dels de som utgjorde egna kommuner (1863 åtta stycken), dels de så kallade municipalköpingarna (1863 tio stycken). Från 1875 började man inrätta municipalsamhällen. Dessa räknades inte som egna kommuner i annat avseende än för administrationen av de särskilda stadgor för vilka de bildats. Antalet kommuner var under de följande årtiondena relativt stabilt. Det var vanligare med delningar än med sammanläggningar. Antalet kommuner nådde sitt maximum år 1930 med 2532. Principen var fortfarande att när tätbebyggelse uppstod de särskilda så kallade stadsstadgorna skulle tillämpas vilket ledde till en successiv separering av tätorten till egna kommuner. Detta skedde genom bildande av municipalsamhälle, köping och slutligen stad.

1952[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talet hade en omfattande befolkningsomflyttning och urbanisering ägt rum i landet. Landsbygdens andel av befolkningen minskade, och många av de små enheterna hade svårt att klara de allt större uppgifter som kommunerna fick. Över 500 av Sveriges kommuner hade mindre än 500 invånare år 1943. Frågan utreddes av 1943 års Kommunindelningskommitté som kom fram till att antalet landskommuner radikalt måste minskas. Den 1 januari 1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 "storkommuner". Storkommun var ett begrepp som hade myntats för att skilja de nya kommunerna från de tidigare, eftersom de vanligen hade samma namn som en av de enheter som lagts samman. Det ingick dock inte i den officiella benämningen.

Reformen berörde i princip endast landsbygden. Städernas antal var oförändrat 133 och köpingsantalet ökade något. De tre kommuntyperna landskommun, köping och stad bestod formellt i ytterligare nära 20 år, men skillnaderna hade reducerats så mycket, att några nya städer därefter inte behövde bildas. De två nordligaste länen i Sverige, Västerbottens län och Norrbottens län, berördes inte av reformen.[2]

Det blev under den här perioden allt vanligare att kommunerna antog heraldiska vapen, även om kommunvapen i Sverige 1952-1970 visar att många kommuner även var utan vapen. Ännu skulle vapnen formellt fastställas av Kungl. Maj:t (regeringen) för att bli gällande och juridiskt skyddade, men några kommuner antog nu vapen på eget initiativ utan att få dem fastställda.

1971[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kommunreformen 1971

Ganska snart visade det sig att 1952 års reform inte varit tillräckligt genomgripande. Man började nu fundera på centralortsprincipen. Samtidigt skedde förberedelser för andra reformer som också skulle leda fram till en mer enhetlig lokal förvaltning av Sverige, som till exempel tingsrättsreformen (då vissa städers egna jurisdiktion avskaffades) och polisväsendets förstatligande samt förändringar på skatteförvaltningens område.

Riksdagen tog beslut om kommunreformen 1962. Processen inleddes 1 januari 1964 då landets kommuner grupperades i 282 kommunblock.

1 januari 1971 infördes en enhetlig kommuntyp, då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner. Samtidigt upphörde de få kvarvarande municipalsamhällena. Först 1974 var reformen huvudsakligen avslutad då de flesta nya kommunerna bildats. 1980 upphörde det sista kommunblocket. [källa behövs]

I Norge däremot genomfördes aldrig så omfattande kommunreformer som i Sverige. Norge har idag 434 kommuner, med ett invånarantal på i snitt drygt 10 000 personer. Norges kommunreformer kan sägas ha avstannat i mitten av 1960-talet.

I Danmark genomfördes en kommunreform år 1970 och ytterligare 2007, då man minskade antalet kommuner från 270 till 98 stycken.

Ändringar efter 1971[redigera | redigera wikitext]

Det tog ett antal år att konsolidera de nya kommunerna och redan 1980 skedde några delningar. Exempel på sådana är Norsjö-Malå och Motala-Vadstena. Antalet kommuner var 1992 uppe i 286 och i dag är antalet 290. Det är troligt att antalet för överskådlig tid kommer att ligga i den storleksordningen.[källa behövs]

Om landstingen skulle avskaffas och deras uppgifter överföras på kommunerna, vilket ibland föreslås, skulle dock de minsta kommunerna sannolikt behöva läggas samman till större enheter.[källa behövs] Mindre kommuner har ibland svårigheter med ekonomin. Detta har lett till att man på en del håll börjat diskutera nya sammanläggningar.[källa behövs] Detta gäller särskilt de minsta glesbygdskommunerna, som dessutom har ett vikande befolkningsunderlag. I vissa kommuner bedrivs lokal opinionsbildning för att någon del skall brytas ut och bilda egen kommun. Det är i allmänhet lättare att bilda opinion för en delning än för en sammanläggning. Ibland hänskjuts frågan till en rådgivande folkomröstning.

Nya kommuner[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1980 har ett antal nya kommuner bildats i Sverige genom kommundelning (inom parentes anges centralorten i de fall den inte har samma namn som kommunen):

Namn (centralort) Årtal Tidigare del av Kommentar
Dorotea kommun 1980 Åsele kommun
Vadstena kommun 1980 Motala kommun
Bjurholms kommun 1983 Vännäs kommun
Essunga kommun (Nossebro) 1983 Vara kommun
Malå kommun 1983 Norsjö kommun
Salems kommun (Rönninge) 1983 Botkyrka kommun (Tumba)
Vaxholms kommun 1983 Vaxholms kommun (Åkersberga) samtidigt som den kvarvarande kommunen
återtog namnet Österåkers kommun (Åkersberga)
Trosa kommun 1992 Nyköpings kommun
Gnesta kommun 1992 Nyköpings kommun
Bollebygds kommun 1995 Borås kommun
Lekebergs kommun (Fjugesta) 1995 Örebro kommun
Nykvarns kommun 1999 Södertälje kommun
Knivsta kommun 2003 Uppsala kommun

Framtid[redigera | redigera wikitext]

Nedanför listas några av de kommuner som idag har en lokalförening eller ett parti som aktivt jobbar för att bryta sig loss.


Område Nu del av Län Kommentar
Tullinge Botkyrka kommun Stockholms län I Botkyrka kommun har krav på folkomröstning angående av skapandet av en egen kommun för Tullinge rests. Frågan har behandlats av kommunfullmäktige som avslagit begäran som, enligt intresseorganisationen Tullingepartiet, 52 procent av Tullinges röstberättigade invånare stod bakom via en namninsamling.[3] Tullinge utgör strax under 20 procent av invånarna i Botkyrka kommun.
Skogås-Trångsund Huddinge kommun Stockholms län I april 2008 genomfördes en lokal folkomröstning i de östra delarna av Huddinge kommun, där frågan var om den delen skulle brytas ut. Även här blev resultatet negativt. Dock röstade de östra delarna för en delning 1999. Något som kommunen och regeringen sedan stoppade.[4]
Järna-Vårdinge Södertälje kommun Stockholms län Sedan 2010 arbetar Järna-partiet aktivt för att frigöra sig från Södertälje och därmed bli en egen kommun.[5]
Torshälla Eskilstuna kommun Södermanlands län En folkomröstning skedde i Eskilstuna kommun i samband med de allmänna valen år 2006.
Där var frågeställningen om Torshälla, som tidigare varit en egen kommun, skulle brytas ut ur kommunen. Omröstningsresultatet blev här ett nej till kommundelning.
Torslanda Göteborgs kommun Västra Götalands län I f.d. stadsdelen Torslanda (sedan 2011 en del av stadsdelen Västra Hisingen) i Göteborg har det sedan 1997 arbetats för en egen kommun. Torslanda införlivades i Göteborgs kommun i den stora kommunreformen 1967. Ansökningar om att bilda en egen kommun har inlämnats ett antal gånger, den senaste inlämnad 2009.[6] 1998 hölls en folkomröstning där 65% av torslandaborna sade ja till en återbildning av Torslanda kommun. Detta stöd för en egen kommun bekräftades under 2010 i en opinionsundersökning utförd av Demoskop, där 64% av torslandaborna var positiva[7]. Arbetet för en egen kommun i Torslanda drivs av ett opolitiskt nätverk, Nätverket för Torslandas Framtid, där de flesta etablerade partierna finns representerade. I nätverket är även ett stort antal partipolitiskt oberoende torslandabor aktiva. Som ytterligare kraft i processen för Torslanda kommun bildades 2010 Torslandapartiet, ett lokalt parti i Torslanda. Partiet fick ca 10% av rösterna i Torslanda i kommunfullmäktigevalet i Göteborgs kommun i valet 2010 efter bara två veckors valkampanj.[8]. Frågan utreds fn. (2011) av Kammarkollegiet som förbereder ett regeringsbeslut.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Per Andersson: Sveriges kommunindelning 1863-1993, s 5ff
  2. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 6*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 
  3. ^ Pressmeddelande från Tullingepartiet 20070925: Nu har 52% skrivit på!, ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525064741/http://www.tullingepartiet.se/page.php?19. Läst 3 augusti 2010. 
  4. ^ Fråga politikerna: Huddinge - kommundelning, ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2012. https://archive.is/20120715024805/http://svt.se/2.54451/1.659702/huddinge_-_kommundelning. Läst 24 april 2012. 
  5. ^ http://jarnapartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=47&Itemid=53
  6. ^ Tidigare ansökningar om att återbilda Torslanda kommun, http://www.torslandasframtid.se/index.php?option=com_content&view=article&id=83&Itemid=73
  7. ^ Stödet för Torslanda kommun obrutet, http://www.torslandasframtid.se/index.php?option=com_content&view=article&id=194&Itemid=102
  8. ^ Valresultat för Torslandapartiet 2010, http://www.torslandapartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=65&Itemid=61

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863-1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  • Atlas över rikets indelningar. SCB och Lantmäteriet, Återkommande publikation
  • Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  • Aronsson Peter, Nilsson Lars historiker, Strömberg Thord, red (2002). Storkommunreformen 1952: striden om folkhemmets geografi. Studier i stads- och kommunhistoria, 0284-1193 ; 24. Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet. Libris 8409346. ISBN 91-88882-18-7 (inb.) 
  • Sven Ulric Palme (red.), Hundra år under kommunalförfattningarna (1962)
  • Sveriges kommuner åren 1952-1986: förändringar i kommunindelning och kommunkoder = Swedish municipalities 1952-1986 : changes in the local government district division and the numerical codes. Meddelanden i samordningsfrågor, 0082-0229 ; 1986:5. Stockholm: SCB. 1986. Libris 559726 
  • Wastenson Leif, red (1990-). Sveriges nationalatlas. Stockholm: Sveriges nationalatlas (SNA). Libris 8381060. ISBN 91-87760-00-2 
  • Kommundepartementet (1975). Ändringar i kommunindelningen 1963-74 (2., revid.uppl.). Stockholm: Dep. Libris 730244