Spelman

Från Wikipedia
Version från den 19 september 2014 kl. 14.32 av Mehring (Diskussion | Bidrag)
Spelman

Spelman kallas den som stod för dans- och ceremonimusik i det gamla svenska bondesamhället. Ofta mytomspunnen och romantiserad figur när han förekommer i sägner, där han gärna fått lära sig fiolspelet av Näcken eller liknande.

Den som idag benämner sig spelman är troligen väl förtrogen med hur en spelmansstämma går till, kanske även organiserad i ett spelmansförbund och/eller ett spelmanslag. Kanske fördjupar han/hon sitt låtspel inom en viss tradition och spelar upp för Zornjuryn och blir riksspelman, eller så spelar han/hon bara låtar ur den denna äldre repertoar och nyskrivna i liknande stil.

Historia

Spelmansmusiken hade sina främsta funktion inom dans- och ceremonimusik.[1] Spelmannen kunde t ex vara hantverkare, egenföretagare inom jordbruket eller dagverkare, för att sedan anlitas vid sidan om till bröllop och begravningar, som dansspelman och ceremonimästare.[2]

Uppteckningar

Upplysningens romantiska diktning fick i början av 1800-talet började unga litterära kretsar intressera sig för "folket", och vad som skulle kunna vara den sanna svenska kulturen. De nya strömningarna tog sig t ex uttryck i det Götiska Förbundet, bildat 1811, och ett ivrigt samlande av visor och låtar. Dessa arrangerades sedan om för att passa de finare salongerna.[2]

Delar av det som samlades in under Folkmusikkommissionens resulterade i det mest omfattande verket med svensk folkmusik - Svenska Låtar. Upphovsmännen Nils Andersson och Olof Andersson har många fall redigerat låtarna i större eller mindre omfattning. Svenskt visarkiv lade 2007 ut hela primärmaterialet på nätet. Där kan man ser det skannat i den utformning materialet tillfördes Folkmusikkommissionens och dåvarande Musikmuseets samlingar.[3]

Svenska låtar omfattar endast en liten del av hela samlingen och i många fall har låtar och visor dessutom redigerats i större eller mindre omfattning. Här ges nu möjlighet att på egen hand enkelt ta del av det stora primärmaterialet - omkring 45 000 sidor med låtar och visor i den utformning de tillfördes Folkmusikkommissionens och dåvarande Musikmuseets samlingar. Kända samlarverk från denna tid är t ex: Svenska Låtar.

I slutet av 1800-talet avtar intresset successivt för spelmansmusiken. Några orsaker som brukar nämnas är dragspelets intåg, väckelserörelsen, utländska influenser och att industrialismen sakta avfolkar landsbygden.[1]

Spelmanstävlingar

Spelmanstävlingar arrangerades.[2]

70-talets folkmusikvåg

Under 70-talet återuppstod ett stort intresse för den svenska folkmusiken. Flera moderna varianter av genren uppstod och spelmannen stod i centrum i flera grupper som Contact och Merit Hemmingson.[4]

Spelmansrörelsen idag

Spelmansstämmor

Huvudartikel: Spelmansstämma

Spelmanslag

Huvudartikel: Spelmanslag

Spelmansförbund

Sveriges Spelmäns Riksförbund har ca 7000 spelmän organiserade i 25 stycken landskapsförbund. SSR ger ut medlemstidningen "Spelmannen" fyra ggr/år. I SSR:s stadgar kan man läsa att:[5]

Riksförbundets strävan är att
  • hävda folkmusikens ställning som självständig konstform och omistligt kulturvärde samt
  • vidmakthålla dess folkliga tradition och levandegöra dess musikaliska särart.

[5]

Riksspelman

Wille Toors, riksspelman
Huvudartikel: Zornmärket

Om en spelman kan framföra låtar på ett traditionsenligt sätt och besitter god spelteknik, kan han eller hon få utmärkelsen riksspelman. Riksspelman kallas den som erövrat Zornmärket i silver eller guld. Denna institution inrättades 1933 av Svenska ungdomsringen för bygdekultur. Uppspelningar för detta märke sker i samband med den årliga Riksspelmansstämman.

Instrument

Fiolen intar intog redan under 1700-talet en särställning i den svenska spelmansmusiken.[6] Och utnämnd till riksspelman blir man bara på traditionella instrument från den folkmusiktradition man valt att spela upp låtar från.[7] Uppspel för Zornmärke har bland annat skett på fiol, träskofiol, pipor, olika typer av nyckelharpor, klarinett, kohorn, kulning, munspel, näverlur och svensk säckpipa.[8] Men dessa traditionella instrumenten står idag ofta sida vid sida av andra instrument. Mandola, tvärflöjt, blockflöjt, dragspel, bas och gitarr stämd på olika sätt är några exempel. Samspel med instrumentalister med traditionella instrument från andra kulturer är heller inte ovanligt.

Folkmusiker

Spelmän under allmogemarknaden i Jönköping 2008

Med spelmansrörelsen har spelman blivit ett ord som signalerar en speciell tillhörighet. Det syns i sammansättningar som spelmans-lag och spelmans-musik. De som i dag ägnar sig mer eller mindre yrkesmässigt åt folkmusik kallar sig allt mer sällan spelmän, utan brukar hellre benämningen folkmusiker. Dock är "folkmusiker" även en professionell titel, jämför musiker, som man tillägnat sig efter tre år på någon av musikhögskolornas folkmusikerlinjer. Spelman förpliktigar inte på detta sätt mer än att man spelar svensk folkmusik.

Se även

Referenser

Noter

Webbkällor

Tryckta källor

Externa länkar