Spetsstjärtad snäppa
| Spetsstjärtad snäppa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Spetsstjärtad snäppa i häckningsdräkt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Släkte | Calidris |
| Art | Spetsstjärtad snäppa C. acuminata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Calidris acuminata | |
| Auktor | Horsfield, 1821 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Spetsstjärtad snäppa (Calidris acuminata) är en stor Calidris-vadare.[2]
Taxonomi
Spetsstjärtad snäppa förs idag till släktet Calidris. En studie från 2004 indikerar att den dess närmsta släktingar är brushane och myrsnäppa som idag också förs till släktet Calidris.[3] Spovsnäppan är tillsammans med spetsstjärtad snäppa förälder till den ovanliga vadarhybriden coopersnäppa ("Calidris"×cooperi).
Utbredning
Spetsstjärtad snäppa är en långflyttare som häckar i nordöstra Asien. Merparten övervintrar långt söderut i Australien, Nya Zeeland, Nya Guinea och på öar i Polynesien, Mikronesien, Melanesien och Hawaii, men vissa övervintrar så lång norrut som Taiwan.[4][5] I Australien är den en av de mest vanliga migrerande vadarfåglarna och den förekommer såväl utmed kusterna som över hela kontinenten i lämpliga biotoper. Under höstflytten passerar arten årligen Alaska och observeras även längre söderut i Nordamerika. Adulta fåglar flyttar över inlandet medan juvenilerna flyttar utefter kusten.[4]
I Västeuropa är spetsstjärtad snäppa en mycket sällsynt gäst. I Sverige påträffades arten första gången i Hallstavik, Uppland i juli 1975. Därefter har den med säkerhet observerats ytterligare sju gånger, senast på Öland 2008.[6]
Utseende och läte
Spetsstjärtad snäppa påminner om andra mindre Calidris-vadare som tuvsnäppan men är större och mer långbent. Dess bröstteckning har också en klinal övergång mot buken vilket är ovanligt hos många andra Calidris-vadare. Den mäter i genomsnitt 17–21 cm och har ett vingspann på 36–43 cm.[4] Hanarna väger 53-114 gram och honorna 39-105 gram.[4] Adulta i häckningsdräkt har rödbrun, kraftigt streckad hjässa och ett tydligt vitt ögonbrynsstreck, speciellt bakom ögat. Den har en varmt ockrabrun ovansida med mörka fjädercentra och vit undersida. Bröstet är upptill kraftigt streckat och fläckat i svart mot en varmt gulbeige botten.[7] Den saknar en tydlig uppdelning mellan bröstteckningen och det ljusa bröstet.[7] På kroppssidan och undergumpen övergår strecken i tydliga pilspetsfläckar och vinkelstreck.[7] I vinterdräkt är den gråare på ovansida än i häckningsdräkt men behåller den rödbruna hjässan.[7] Juvenilen har ett kontrastrikt tecknat, ljust "ansikte". Den har i övrigt en liknande teckning som den adulta men är mindre mörktecknad på det varmt beigefärgade bröstet, och saknar helt de mörka markeringarna på kroppssida och undergump. Skulderfjädrarna har en vit nedre bräm och den har ett vitt "V" på manteln.[7] I alla dräkter har den ganska långa gul- till grönaktiga ben och lätt nedåtböjd mörk näbb med brun- eller rosa-aktig nedre näbbas och en tunn vit orbitalring.[4]
Den påminner om tuvsnäppan som häckar inom samma område. Den skiljer sig ifrån denna främst genom sin bröstteckning, tydligare ögonbrynsstreck och rödbrunare hjässa. Den påminner också om långtåsnäppan men är mycket större än denna lilla snäppa.
På häckningsplatsen har den ett högfrekvent kvitter som påminner om ladusvalans.[4] Dess lockläte är en pipande vissling.[8]
Ekologi
Häckning och biotop
Den häckar på den södra arktiska och subarktiska tundran, i kuperad miljö med fuktig växtlighet och videbuskage.[4] Häckningssäsongen infaller kring juni månad och inleds med att hanen ägnar sig åt spelflykt. Boet är en uppskrapad grund grop i marken som fodras med några videlöv och den lägger fyra oliv- till brunfärgade ägg som är fläckade i mörkbrunt.[8] I övervintringsområdena förekommer den vid våtmarker, risfält och gyttjiga tidvattenstränder. Vid våtmarker uppträder den ofta på torrare område vid ytterkanten.[4][9]
Föda
Den lokaliserar sina byten med hjälp av synen och plockar bytena på ytan med näbben, ibland födosöker den även djupare med näbben i gyttja eller mjuk jord. Arten lever främst av insekter och mindre ryggradslösa djur.
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Calidris acuminata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, & D. Roberson (2013) The Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/> , läst 2014-04-17
- ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A. & Székely, Tamás (2004): A supertree approach to shorebird phylogeny. BMC journals 4: 28. doi:10.1186/1471-2148-4-28 PDF fulltext Kompletterande material
- ^ [a b c d e f g h] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:192-193, ISBN 978-0-7136-7040-0
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Spetsstjärtad snäppa, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
- ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 166-167. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 683
- ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:96-97, ISBN 978-1-84330-746-4
Externa länkar
- Fotografier av arten - www.oiseaux.net
Wikimedia Commons har media som rör Spetsstjärtad snäppa.
Wikispecies har information om Calidris acuminata.
