Stina Stoor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stina Stoor
Stina Stoor, juni 2017.
Stina Stoor, juni 2017.
Född Stina Maria Johansson[1]
6 januari 1982 (35 år)
Bjurholms församling, Västerbottens län (Ångermanland)
Yrke Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Debutverk För vår del (novell)
Framstående verk Ojura (novell),
Bli som folk (novellsamling)
Framstående priser Umeå Novellpris 2012
Sveriges Radios novellpris 2013
Nominerad till Augustpriset 2015
Samfundet De Nios Julpris 2015
Katapultpriset 2015
Borås Tidnings Debutantpris 2016[2]
Hemort Balåliden, Bjurholm i Västerbottens län
Make Petter Stoor
Barn Två döttrar födda 2009 och 2010.
Influenser Jane Austen, Thomas Bernhard, Jorge Luis Borges, Shirley Jackson, Tove Jansson, Carson McCullers, Joyce Carol Oates, PO Enquist, Torgny Lindgren, Sara Lidman[3]
Webbplats stinastoor.com

Stina Maria Silene Stoor, ursprungligen Stina Maria Johansson,[1] född 6 januari 1982 i Bjurholms församling i Västerbottens län,[1] är en svensk författare.

Stina Stoor är uppvuxen och verksam i byn Balåliden utanför Bjurholm, Västerbottens län (Ångermanland).[4]

Stoors debutbok, novellsamlingen Bli som folk, rönte stor uppmärksamhet när den kom ut 2015. Gunilla Brodrej i Expressen utnämnde Stina Stoor till "det här årets märkvärdigaste och vackraste debut".[5] och Oline Stig hävdade i Sydsvenskan under rubriken "Stoorartad debut" att "en betydande svensk berättare är född".[6] Bli som folk belönades med Borås Tidnings Debutantpris, Katapultpriset och Samfundet De Nios Julpris samt nominerades till Augustpriset med motiveringen "Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten".[7]

Stina Stoor omnämns ofta som en samisk författare.[8] Förutom sin samiska härkomst har hon också finlandssvenskt och tornedalskt påbrå, och har även rötter bland de norrländska nybyggarna.[9]

Stoor var värd för Sommar i P1 den 29 juli 2016[10] samt, efter att ha röstats fram av radiolyssnarna, Vinter i P1 den 26 december 2016[11]. Sommaren 2017 var hon krönikör i Expressen under fem söndagar.[12]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stina Stoor växte upp i den lilla byn Balåliden någon mil utanför Bjurholm i Västerbottens län.[13] På fädernet har hennes släkt bott där i generationer. Själv bor hon numera i det hus hennes farfarsfars bror byggde, och närmaste grannen - en halv kilometer bort - är föräldrahemmet där hennes mor fortfarande bor.

Fadern, Rolf, var timmerhuggare och flottare, men också casanova och tjuvjägare, och kom alltså från Balåliden. Modern, Eva, arbetade som labassistent vid universitetssjukhuset i Umeå. Hon föddes och växte upp på Södermalm i Stockholm, men hennes föräldrar härstammade från Malmberget respektive Österbotten. Som barn tillbringade hon somrarna i Balåliden, där hon träffade Rolf.

Stina var yngsta barnet i familjen och det enda barnet i byn, som under hennes uppväxt avfolkades och blev allt mer öde. Hennes barndom präglades av "frihet byggd på försumlighet".[14] Hennes storebror Stefan är 15 år äldre och flyttade hemifrån för att börja gymnasiet i Umeå redan när Stina var ett spädbarn.

Hon lärde sig prata och läsa tidigt och var försigkommen på många sätt. Skoltiden blev emellertid svår och kvävde hennes ambitioner. Hemmet saknade bildningstradition - det hade inte ens böcker. När en lärare i första klass påpekade att Stina behövde läsa stannade fadern vid Konsum på vägen hem och köpte samtliga böcker i butiken, utan att egentligen veta vad han köpte: Harlequin Erotic och Harlequin Passion. Från sin far lärde hon sig istället mer praktiska saker som att köra traktor, skjuta, göra upp eld och flå rävar.

Hennes mor arbetade i Umeå med två timmars pendling morgon och kväll och var därmed ofta frånvarande. Stina levde därför i huvudsak med sin far, och de hade ofta konflikter. För att förklara och söka stöd började Stina skriva brev till sin mamma. Hon lade dem på köksbordet så att mamman kunde läsa dem på morgonen innan hon åkte till jobbet. Ibland fungerade breven. Då kunde mamman komma upp och väcka den sovande Stina, klappa henne på kinden och säga "du har nog rätt".[15]

På högstadiet började hon skolka och rymma hemifrån, och gjorde också sitt första försök att begå självmord. Detta blev inledningen på en tioårsperiod av kringflackande både i Sverige och utomlands, upprepade kontakter med psykiatrin och ett stort antal sjukskrivningar. Hennes många försök att börja gymnasiet övergavs alltid efter kort tid. Före 25 års ålder var hon sjukpensionär och uträknad av samhället.

Hon gifte sig 2005 med Petter Stoor. De flyttade till huset i Balåliden 2009 och fick två döttrar 2009 och 2010. De bodde i det samiska samhället Karasjok i Nordnorge 2012-2013 men återvände sedan till Balåliden.

År 2011 hade Stina Stoor två små barn, hennes pappa hade försvunnit i demens, mamman var utbränd efter att ha tagit hand om pappan, och maken i djup depression efter hans fars frånfälle i en tragisk olycka. Stina Stoor insåg att hon var ensam vuxen och att hon hade ett ansvar inför sina döttrar.

I detta läge såg hon utlysningen av Umeå novellpris. Bidragen var anonyma, endast det vinnande bidragets författare skulle avslöjas. Detta var avgörande för hennes beslut att bidra. Hon låste in sig i bagarstugan, en av byggnaderna på hennes fastighet, och skrev under loppet av nio dygn novellen "För vår del". Den var ett av 875 bidrag - och hon vann. Detta var inledningen på Stina Stoors författarkarriär.

Hon "sade upp sig från Försäkringskassan" - avsade sig sin förtidspensionering - för att kunna få betalt för de noveller hon sålt. Eftersom Stoor varken konfirmerat sig eller tagit studenten var diplomet för Umeå novellpris var det första dokument som visade att hon gjort något bra. Dessförinnan hade hon bara sjukskrivningar: "Alla papper jag hade bara visade att det var något fel på mig".[16]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Debut[redigera | redigera wikitext]

Stina Stoors första publicerade verk var novellen För vår del, som gav henne Umeå novellpris 2012. Redan vid prisutdelningen fick hon en beställning på en novell från förlaget Novellix, sedermera utgiven som Ojura. Veckan därpå beställde Sveriges Radio också en novell. Resultatet, Gåvan, röstades fram av radiolyssnarna till Sveriges radios novellpris 2013. Därefter fick hon kontrakt på en novellsamling hos Norstedts. Bli som folk kom ut 2015 och belönades med en rad priser (se nedan).

Själv kommenterar Stoor sina första steg som författare så här: ”Jag skriver för att jag har orden, kanske är det så enkelt. Jag fungerade urdåligt i skolan och inte blev det lättare efter den, men när barnen föddes insåg jag att en dag kommer dom att se på mig och tanken på vad dom då skulle se var inte precis bekväm. Fast jag hade ju orden mina så jag skickade in den där novellen. Jag var tvungen att våga göra det, att våga sätta punkt och säga varsågod.”[17]

Särskilt Stoors språkbehandling har uppmärksammats av recensenter och prisutdelare. Stoor skriver delvis på västerbottnisk dialekt, och använder gärna dialektala - eller egenpåhittade - ord för att uppnå rätt effekt. Augustprisjuryn framhöll Bli som folk som en förnyelse av den svenska novellkonsten, och hennes novell Ojura har använts som kursmaterial i en universitetskurs i stilistik[18] och blivit föremål för akademisk analys.[19]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Stoor värjer sig emot att buntas ihop med andra "Västerbottenförfattare" som Sara Lidman, Torgny Lindgren och PO Enquist av blotta geografiska skäl. Hon påpekar att det är längre från hennes Balåliden till Lidmans Missenträsk än det är från Stockholm till Åland, men att ingen skulle komma på idén att jämföra författare från de två senare platserna med varandra.[20]

Stoor tillstår dock att Torgny Lindgren är en favoritförfattare och att hon utan hans berättelser aldrig hade flyttat tillbaka till Västerbotten. Romanen Pölsan blev ett uppvaknade. Lokala ortsnamn gick från något osynligt till något vackert, skildringarna av byarna och människorna som hon lämnat bakom sig gjorde dem levande, begripbara. Läsningen av Lindgren fick henne också att tänka att noveller kunde vara bättre än romaner.[21] Hela Bli som folk utspelar sig inom en radie av två mil från Balåliden.[22]

Den argentinske novellisten Jorge Luis Borges har haft stort inflytande på Stoor. Bli som folk inleds med ett citat av Borges, och novellen De runda ruinerna i Bli som folk har tagit sin titel av Borges, en novell i samlingen Fiktioner, som en hyllning.

Bland övriga influenser kan nämnas de amerikanska författarinnorna Shirley Jackson och Carson McCullers (vars långnovell Balladen om det sorgsna caféet kom ut på svenska våren 2017 med ett förord av Stoor), österrikaren Thomas Bernhard, den brittiska författarinnan Jane Austen och den finlandssvenska författarinnan Tove Jansson.[23]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Josephson, Olle. 2016. Språktidningen, februari 2016. "Rätt markörer ger närhet och inlevelse". Läst 2017-03-23.

Thelander, Mats. 2015. Empati i dialektspåret. En analys av framställningsformer i Stina Stoors novell Ojura. I: Östman, Carin: Det skönlitterära språket. Tolv texter om stil. Stockholm: Morfem. S. 117–138. (21 s.)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

”För att hon i sin egensinniga prosa med djup omsorg och detaljskärpa gestaltar människor och miljöer som i sin närmast fysiska närvaro etsar sig fast i läsarens minne.”[30]

Framröstad av radiolyssnarna.[31]

"Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten."[7]

  • 2015 – Samfundet De Nios Julpris 2015[32].
  • 2016 – Årets Bjurholmare 2015

"Stina Stoor har med sitt egensinniga språk och pennan som trollstav etsat sig fast som en strålande stjärna på den svenska författarhimlen."[33]

”En novellkonst där barnets blick står i centrum. Världen strömmar in och allt känns och hörs och syns och väger och betyder lika mycket.”[34]

"För egensinniga och nyskapande noveller med doft av Västerbotten och wunderbaum."[35]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  2. ^ ”Stina Stoor”. stinastoor.com. http://stinastoor.com/. Läst 23 mars 2017. 
  3. ^ Jonatan Leman, "Lång färd hem", Bra Koll nr 2/2017
  4. ^ ”Stina Stoor medverkar i SVT Go'kväll”. Norstedts.se. http://www.norstedts.se/pa-gang/kalendarium/2015/Stina-Stoor-medverkar-i-SVT-Gokvall/. Läst 8 december 2015. 
  5. ^ Expressen 2015-08-29 "Hennes noveller är årets vackraste debut". Läst 2013-03-18.
  6. ^ Sydsvenskan 2015-08-25 "Stoorartad debut". Läst 2017-03-23.
  7. ^ [a b] "Augustpriset 2015: Bli som folk". Läst 2017-03-23.
  8. ^ SvD 2015-08-25 "En vildmark av frågor och stämningar". Läst 2017-03-23. ViLäser (utan datum) "Rätt hårda tongångar därhemma". Läst 2017-03-23.
  9. ^ Norstedts Agency. Läst 2017-03-23.
  10. ^ Sommar i P1, 2016-07-29.
  11. ^ Vinter i P1, 2016-12-26.
  12. ^ Expressen "Krönikörer: Stina Stoor". Läst 2017-08-16.
  13. ^ Detta avsnitt bygger i huvudsak på Söndagsintervjun,Sommar i P1, och intervjun i Bra Koll, Lång färd hem, där annat ej anges.
  14. ^ Bra Koll, s 28.
  15. ^ Söndagsintervjun.
  16. ^ Söndagsintervjun.
  17. ^ Sveriges Radio 2013-09-28: "Vinnare av Sveriges Radios novellpris 2013: Gåvan av Stina Stoor". Läst 2017-03-18.
  18. ^ Stockholms Universitet, kurser på avancerad nivå, Litterär stilistik 1 - allmän del AN, 7,5 hp
  19. ^ Thelander, Mats. 2015. "Empati i dialektspåret. En analys av framställningsformer i Stina Stoors novell Ojura." I: Östman, Carin: Det skönlitterära språket. Tolv texter om stil. Stockholm: Morfem. S. 117–138. (21 s.), Josephson, Olle. 2016. Språktidningen, februari 2016. "Rätt markörer ger närhet och inlevelse". Läst 2017-03-18.
  20. ^ Land 2017-02-17 "Brevet blev Stina Stoors vändning – nu är hon hyllad författare". Läst 2017-03-23.
  21. ^ SvT 2017-03-16 "”Torgny gjorde att jag började älska Västerbotten”" (läst 2017-03-23), DN 2017-03-16 "Torgny Lindgren har avlidit" (läst 2017-03-23)
  22. ^ Bra Koll, s. 28.
  23. ^ Bra Koll, s. 32.
  24. ^ Stoor, Stina (2013). Ojura. Novellix. Libris 13974262. ISBN 9789187451041 
  25. ^ Stoor, Stina (2015). Bli som folk. Stockholm: Norstedts. Libris 17841181. ISBN 978-91-1-306654-7 
  26. ^ Stoor, Stina (2015). Sky blue och maskrosljusen. Tundell Salmson audio. Libris 18029337. ISBN 9789176070499 
  27. ^ McCullers, Carson; Bravinger Håkan, Stoor Stina (2017). Balladen om det sorgsna kaféet : och sju noveller. Norstedts. Libris 19790095. ISBN 9789113079660 
  28. ^ Monte Carlo. Libris 20884666. ISBN 978-91-7589-230-6 
  29. ^ Enquist, Per Olov; Lidman Sara, Lindgren Torgny, Stoor Stina (2017). Presentask med fyra noveller: Enquist, Lidman, Lindgren & Stoor. Libris 20884658. ISBN 978-91-7589-231-3 
  30. ^ "Stina Stoor från Bjurholm vann Umeå novellpris 2012". Läst 2017-03-23.
  31. ^ "Vinnare av Sveriges Radios novellpris 2013: Gåvan av Stina Stoor". Läst 2017-03-23.
  32. ^ Samfundet De Nio. Läst 2017-03-23.
  33. ^ Årets Bjurholmare 2015. Läst 2017-03-23.
  34. ^ Författarförbundet, 2016-02-03: "Katapultpriset 2015 till Stina Stoor". Läst 2017-03-23.
  35. ^ "Oväntade planen för prispengarna: "Har ett trasigt..."". Läst 2017-03-23.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]