Tore Rahmqvist

Från Wikipedia
Tore Rahmqvist
Information
Född13 oktober 1912
Engelbrekts församling i Stockholms stad, Sverige
Död19 oktober 1985 (73 år)
Lidingö församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1934–1973
GradÖverste
BefälBodens ingenjörkår

Tore Siggesson Rahmqvist, född 13 oktober 1912 i Engelbrekts församling i Stockholms stad, död 19 oktober 1985 i Lidingö församling i Stockholms län,[1] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rahmqvist avlade studentexamen 1931. Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1934 och utnämndes samma år till fänrik[2] i fortifikationen,[3] där han 1936 befordrades till underlöjtnant. Han inträdde 1937 i nybildade ingenjörtrupperna,[4] där han befordrades till löjtnant 1938[5] och till kapten 1942.[6] Han gick Allmänna fortifikationskursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) 1936–1938 och Högre ingenjörskursen där 1941–1943.[7] Därefter var han chef för Ingenjörstruppernas kadettskola 1944–1945[6] och lärare i förbindelselära vid AIHS 1945–1951.[8] Han befordrades till major 1952 och var chef för Fältarbetsskolan 1953–1959,[2] befordrad till överstelöjtnant 1957. Rahmqvist var chef för Bodens ingenjörkår 1959–1973 och befordrades till överste 1960.[6]

Tore Rahmqvist invaldes 1955 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[3]

Tore Rahmqvist var son till Sigurd Rahmqvist och Ingeborg Nilson. Han gifte sig 1940 med Inga Hellgren (född 1919), dotter till överste Inge Hellgren och Marianne Holm. De fick barnen Sigurd (född 1942), Inge (född 1944), Marianne (född 1949) och Anders (född 1957).[2] Tore Rahmqvist är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.[9]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  2. ^ [a b c d] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 336. https://runeberg.org/vemarvem/norr68/0360.html .
  3. ^ [a b] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 159. ISBN 91-630-4181-2 .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1938. Uppsala. 1938. sid. 340 .
  5. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1940. Uppsala. 1940. sid. 348. https://runeberg.org/statskal/1940/0348.html .
  6. ^ [a b c] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 170. ISBN 91-87184-74-5 .
  7. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 108, 189. ISBN 91-8718-418-4 .
  8. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 88. ISBN 91-8718-418-4 .
  9. ^ ”Rahmqvist, Tore Siggesson”. SvenskaGravar. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45686080. Läst 15 mars 2021. 
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1964. Kungl. Svenska riddareordnarna 1964. Uppsala. 1964. sid. 124 .
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1965. Kungl. Svenska riddareordnarna 1965. Uppsala. 1965. sid. 95 .
  12. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 36 (digital avbildning).

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Odelberg, Wilhelm (1986). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 275–276.