Usman ibn Affan

Från Wikipedia
Version från den 24 oktober 2014 kl. 10.36 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (clean up, rättar stavfel: erövades → erövrades med AWB)
Usman ibn Affan utses till kalif.

Usman ibn 'Affan (skrivs även Uthman), född på 570-talet i Mecka, död 17 juni 656 i Medina var kalif 644–656. Han var den tredje kalifen efter profeten Muhammeds död. Usman, som tillhörde klanen Umayya, var en av profetens äldsta anhängare och efterträdde Umar ibn al-Khattāb som kalif efter att denne mördats år 644. Han valdes av en shūrā, en rådgivande församling på sex personer, vilka utsetts för uppdraget av företrädaren Umar.

Under Uthmans regering erövrades kvarvarande delar av Persien och Cypern, men missnöjet växte mot honom, särskilt bland befolkningen i Kufa och Basra, två under Umar anlagda militärstäder.[1]

Under sitt kalifat lät Usman sammanställa den slutliga, än idag giltiga, versionen av Koranen. Detta väckte stark opposition och Usman anklagades för att ha påtagit sig en religiös auktoritet som han inte hade rätt till. Motsättningarna ledde så småningom till en väpnad konflikt. Ett antal upprorsmän belägrade Usmans hem under några dagar år 656, vilket slutade med att han mördades.

Usman blev mördad av en man vid namn Yassir Ebn-Mohaweg.

När Usman dog blev Ali ibn Abi Talib den fjärde kalifen. Ali var kusin till Muhammed och även dennes svärson.

Noter

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 978