Umar ibn al-Khattab

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Umar ibn al-Khattābs grav

Umar ibn al-Khattāb (arabiska: عمر بن الخطاب), född omkring 586 i Mecka, död 644,[1] var kalif 634-644. Umar, som var en ledande kompanjon och rådgivare till den islamska profeten Muhammed, var den andre kalifen och den förste som antog titeln amīr al-mu'minīn (”de troendes anförare”).[2]

Umar konverterade till islam under det sjätte året efter Muhammeds första uppenbarelse. Därefter tillbringade han 18 år som Muhammeds kompanjon. Han efterträdde kalif Abu Bakr den 23 augusti 634 och blev därigenom den andra kalifen. Han kom därefter att spela en framträdande roll för islam. Den mest märkvärdiga händelsen under 'Umars kalifat var den stora expansionen av Islam. Förutom Arabien, kom också Egypten, Irak, Palestina och Iran under islamsk kontroll, och under hans styre regerade det islamska imperiet över hela Sassanidriket och mer än två tredjedelar av Bysantinska riket.[3] Umars lagstiftande förmågor, hans bestämda politiska och administrativa kontroll över ett snabbt expanderande rike och hans koordinerade attacker mot det sassanid-persiska riket resulterade i den islamska erövringen av Persien inom mindre än två år, vilket beryktade honom som en stor politisk och militär ledare.[4]

Han mördades 644 av den persiska slaven Firooz Nahanvandi. Firooz kom till 'Umar och krävde att hans avgift på två Dirham dagligen skulle sänkas. Eftersom Feroz var snickare, målare och smed, ansåg 'Umar att denna avgift var korrekt, varpå Feroz gick därifrån och mumlade att han skulle hämnas. Före morgonbönen nästa morgon hade Feroz gömt sig i moskén med en dolk i handen. Han väntade tills 'Umar började bönen och högg honom sedan sex gånger innan muslimer lyckades övermanna honom.

Folket bad den döende kalifen att utse sin efterföljare. Någon föreslog att han skulle utnämna sin son 'Abdullah, men 'Umar tyckte att det räckte att en person von familjen al-Khattāb skulle stå till ansvar inför Gud som ledare för Islam. Detta var ett tungt ansvar för 'Umar som han inte ville bära vidare efter sin död. Han föreslog i stället att de skulle välja en av följande personer: 'Ali ibn Abi Talib, 'Utman ibn 'Affan, 'Abdurrahman ibn 'Auf, Sa'd ibn Abi Waqqas, Az-Zubair ibn al-'Awwam und Talha ibn 'Ubaidullah.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Eduardo Campo, Juan (2009). Encyclopedia of Islam. Infobase Publishing. sid. 685 
  2. ^ Nazeer, Ahmed (2001). Islam in Global History: From the Death of Prophet Muhammad to the First World War. American Institute of Islamic History and Cul. ISBN 34 
  3. ^ Hourani, Albert (1991). A History of the Arab Peoples. Faber and Faber. sid. 23 
  4. ^ ”Jewish Virtual Library”. http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/History/Caliphate.html. 
  5. ^ Fazl, Ahmed. Die rechtgeleiteten Kalifen. sid. 32-60